På jakt efter den optimala kvävegivan

Under Kvävekonferensen som anordnades i Linköping i mitten av januari, stod jakten efter den optimala kvävegivan i fokus. Tydligt under dagen var de ekonomiska och agrara fördelar man kan få genom att gödsla rätt, samt att verktygen i viss mån finns för att nå dit.

Fördelarna av att optimera kvävegivan i växtodlingen är klara, dock pågår ännu sökandet efter hur vi fullt ut ska nå dit. Under Kvävekonferensen uppdaterades deltagarna om de kunskaper och metoder som finns tillgängliga i dag. Foto: Bogballe
Kvävekonferensen samlade närmare 170 lantbrukare och representanter från branschen. Bakom evenemanget stod Odling i Balans, Greppa Näringen och Yara.

En av de som bidrog med ett inspel från forskningen var agronomstudenten Annika Nilsson, som redogjorde för sitt examensarbete. I sitt projekt visar Annika att en senare kompletteringsgiva ger goda effekter på proteinhalten, utan att påverka avkastningen. Foto: Vilhelm Ektander
Efter en inledning av Helena Elmquist och Håkan Wahlstedt från Odling i Balans, hade betydelsen av rätt gödsling och den optimala kvävegivan snart slagits fast. Vidare vittnade flera om sambandet mellan förra växtodlingssäsongens låga proteinvärden och en bristande kvävegödsling.

”Vi gödslar lika”

Först ut på scenen var Ingemar Gruvaeus, som arbetar med försök- och utvecklingsverksamhet på Yara samt driver en gård i Västergötland. För att redogöra över dagsläget hänvisade Ingemar till försöksresultat på höstvete från de senaste fem åren.

Från försöken kan man tydligt följa hur proteinhalterna i höstvetesorten Elvis följer varandra åt mellan olika gårdar i ett och samma geografiska område. Varje år ligger majoriteten av gårdarna inom ett proteinintervall på fyra till fem procentenheter. Skillnaden mellan åren är endast att detta intervall rör sig upp eller ner på procentskalan.

På Kvävekonferensen, som hölls på Konsert & Kongress i Linköping, deltog närmare 170 lantbrukare och representanter från företag i näringen. Foto: Vilhelm Ektander

Sänkt kväveöverskott

För att ge ett ytterligare perspektiv av dagsläget var Greppa Näringens projektledare Stina Olofsson näst ut på scenen.

– Vi tror inte att vi kommer fram till den optimala kvävegivan på ett fält genom regler, utan vi tror snarare att vi når längre genom kompetensutveckling, förklarade hon.

Internationell utblick

Härnäst gick konferensen in i en teoretisk fas, där fokus lades på forskningen. Först ut var den brittiska biologen och växtfysiologen Dr. Pete Berry. I sitt föredrag bjöd Pete på en inblick i hur kvävefrågan arbetas med i Storbritannien, samt delade med sig av sina forskningsresultat.

Brittiske biologen och växtfysiologen Dr. Pete Berry berättade om Storbritanniens perspektiv på kvävefrågan. Foto: Vilhelm Ektander
I sin forskning fokuserar Pete på hur man genom att nå en optimal kvävegiva, kan få höga veteskördar med god kvalitet. Som bas för sitt resonemang berättar han att de paramet­rar som påverkar kvävegivans optimum är grödans kvävebehov, markens kväveutbud samt växtens kväveupptagningsförmåga.

Trots att Petes uträkning ser enkel ut på tavlan, tar det dock inte lång tid innan man inser komplexi­teten i att finna rätt värden. För att lyckas med detta krävs bland annat mätningar i växtmaterialet på fält, beräkningar av jordmånen och uppskattningar av fältets totala skördepotential. Vidare visade Pete hur tillgången på kväve i marken vid två punkter på ett och samma fält, i flera fall kan variera runt 100 kilo per hektar.

Behov av praktiska hjälpmedel

Petes genomgång följdes sedan av att SLU-studenten Annika Nilsson presenterade resultaten från sitt examensarbete, som bland annat visar att en senarelagd kompletteringsgiva ger goda effekter på proteinhalten utan att påverka avkastningen.  Följt av att SLU-docenten Sofia Delin klargjorde hur den svenska forskningen visar att ett överskott av kväve leder till en exponentiell ökning av kväveutlakningen, snarare än en linjär.

När konferensen bröts för lunch var engagemanget stort och flera hoppades på praktiska lösningar under eftermiddagens pass, som skulle koncentrera sig på den teknik och kunskap som finns tillgänglig.

Tekniken finns  

På tekniksidan var Yara först ut. Här presenterade Knud Nissen bland annat hur Yaras mätningsverktyg Yara N-tester kan visa en grödas kvävebehov samt att Yaras N-sensor, som både finns i en traktormonterad version och i en handhållen version, visar antalet kilo kväve som är upptaget i plantan.

Yaras chefsagronom Gunilla Frostgård presenterade sedan hur man nått positiva kvalitetsresultat genom att analysera insamlad data, för att därefter anpassa sin giva i fältförsöken.

I linje med SLU-studenten Annika Nilssons resultat, konstaterade även Knud och Gunilla att höstvete är en flexibel gröda och justering av kvävetillgången kan därmed göras sent, så länge det finns markfukt och tillväxten är god. En ytterligare aspekt är att väntar man längre, hinner grödan växa mer och beslutsunderlaget förbättras.

Bilder från ovan

Nästa tekniska lösning som presenterades var CropSat. Henrik Stadig från Hus­håll­nings­sällskapet presenterade hur denna satellittjänst, som är framtaget genom ett samarbete mellan SLU, Hushållningssällskapet, Dataväxt, Agroväst och Greppa Näringen, kan bistå med gratis information till lantbruket.

Genom att gå in på hemsidan www.CropSat.se kan man få en bild över hur biomassan varierar på sitt fält. Som det ser ut i dag ger CropSat inga faktiska rekommendationer, utan visar enbart hur frodig grödan är i olika zoner på fältet. Därefter är det upp till användaren att analysera och omvandla informationen till praktik i sin egen växtodling.

En praktisk lösning

För att ge ett exempel på hur man kan använda den tillgängliga tekniken kombinerat med dagens kunskap, var det avslutningsvis dags för Erik Jönsson, som är växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet.

Erik presenterade sina erfarenheter av att tillämpa nollrutor för att finna den optimala kvävegivan. En nollruta innebär att man lämnar ett område på sex gånger fyra meter helt ogödslad på sin åker. För att lyckas med detta kan man exempelvis täcka området med en presenning vid gödslingstillfället. Då grödan befinner sig i stadie 32 till 37 använder Erik sedan en handburen N-sensor för att mäta hur mycket kväve plantorna i nollrutan har tagit upp. I och med att dessa grödor inte tillförts någon extern kväve, får han därmed svar på den mängd kväve som plantan har tagit upp från marken. Härnäst matas detta värde, tillsammans med ett uppskattat värde för fältets totala skördepotential, in i en formel som då ger den optimala kvävegivan i kilo per hektar.

Variationer i fält

Innan informationen tas med ut till gödningsspridaren gick Erik, som arbetat med nollrute-metoden i större skala i Skaraborg, in i CropSat. Med hjälp av CropSat kunde han avläsa variationer i fältet, för att därefter anpassa kvävegivan över fältet. En av de som har varit med och tagit fram beräkningarna bakom nollrute-metoden är Ingemar Gruvaeus.

– Nollrutan ger en unik kunskap om min egen gård, säger han.

Vad nollrute-metoden gör är att den tar ett grepp om markens kväveleverans. Samtidigt kvarstår dock förmågan att göra en skattning av fältets skördepotential, vilket utöver unika fältförhållanden, även påverkas av årsvisa skiftningar såsom väder och förfrukt. Vill man mäta nollrutans kväveupptag med hjälp av en handburen Yara N-sensor begränsas man även av att Yara enbart tillhandahåller ett fåtal av dessa i Sverige i dagsläget. Då kostnaden för att köpa en egen ligger runt 130 000 kronor, förmedlas tjänsten i dag främst via rådgivningsorganisationer ute i landet.

– Vi vill så himla gärna säga att ”det här är det enda redskap vi behöver för att få alla svaren”, men där är vi inte i dag, konstaterar Ingemar Gruvaeus.

Inspirerande dag

Flera av deltagarna såg mycket positivt på dagen och den bjöd på många givande diskussioner. När konferensen avslutades uttryckte flera av de deltagande lantbrukarna att de helt klart kan tänka sig att införa nollrutor, för att på så sätt komma ett steg närmare den optimala kvävegivan hemma på sin egen gård under det kommande växtodlingsåret.

Vilhelm Ektander
Vilhelm Ektander
Tel: 070 – 092 20 02
E-post: redaktionen@ja.se

Artikeln publicerades lördag den 13 februari 2016

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Framtiden behöver dina idéer

KRÖNIKA. Tänk om det inte funnits entreprenörer, innovatörer och människor som varit beredda att testa nya idéer, saker och trender. Var i vår utveckling hade vi då befunnit oss idag? Produkter och lösningar på problem skapas hela tiden för att förenkla för oss och förbättra vår vardag; både som privatpersoner och företagare. De nya idéerna ger i sin tur inspiration till idéer och innovationer som tar samhället och företagen till en ny utvecklingsnivå med högre effektivitet och kundanpassning av produkterna.

Kommentera