Markägande är som ett äktenskap

Att äga och bruka mark kan vara som ett äktenskap. Det är en uttalat långsiktig relation, som man arbetar hårt med för att få att fungera. Det är ömsom i lust och ömsom i nöd. Samtidigt gör den känslomässiga investeringen kanske att många sitter kvar för länge i ett äktenskap som inte fungerar.

 

När man jobbar med, planerar och utvecklar sin mark så är det alltid långsiktigt. Den naturliga cykeln för jordbruket, åtminstone i Sverige, är ett år. Längre för växelbruk. För skog kan vi prata om arbete för avkastning på femtio till hundra års sikt. Långsiktigheten gör den känslomässiga kopplingen starkare.

Markägande borde vara en ren investering - något som ger avkastning - och om investeringen inte längre är tillräckligt lönsam så borde den avyttras. Men istället drabbas många av det känslomässiga engagemanget som eget långsiktigt arbete innebär. Man gifter sig med sin mark och skulle inte bara se en avyttring som ett misslyckande utan också som en smärtsam skilsmässa. Istället stannar man kvar i vad som kanske är ett dysfunktionellt äktenskap, där yttre faktorer hela tiden lägger sig i, i form av myndigheter och marknadsrörelser.

Nu kan det förstås även vara liknande för andra egenföretagare. Man släpper inte företaget så fort det går dåligt, utan hoppas att man kan komma tillbaka till fornstora dagar. Men så fortsätter spiralen nedåt tills man bara sitter med skulder och konkurs - något som kunde undvikits om man slutade i tid innan förlusterna blev för stora.

För markägare finns ändå de hägrande stora värdena i själva marken, även om verksamheten kanske inte är speciellt lönsam, särskilt sett till nedlagd tid.

Frågan är samtidigt om markägande ska ses enbart som en rationell investering? Kanske är det just det känslomässiga engagemanget som är själva målet? Kanske är det just vad vi mår bra av och eftersträvar? Kanske är inte allt pengar, utan det finns så många andra värden i markägandet att uppskatta?

Åtminstone tills kronofogden knackar på.

 

Lars Wilderäng

 

Artikeln publicerades torsdag den 14 september 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste