Hur ser Sveriges beredskap kring ASF ut?

Vad händer egentligen om eller när ett fall av Afrikansk svinpest konfirmeras här?

En del i att förbereda berörda myndigheter och organisationer på utbrott av epizooti är att genomföra krisövningar. EU kräver att krisövning ska genomföras två gånger på fem år. Enligt Jordbruksverkets Catrin Molander genomfördes krisövning där ett ASF-utbrott simulerades för sju eller åtta år sedan. 2015 genomfördes motsvarande övning för mul- och klövsjuka, som liknar ASF gällande smittspridning och operativ hantering. Foto: Mostphotos

ASF är en epizooti. Definitionen på epizooti är en allvarlig smittsam djursjukdom som kan utgöra fara för människors eller djurs hälsa eller kan medföra stora ekonomiska förluster för samhället. Jordbruksverket är ansvarig myndighet för kontroll och bekämpande av epizootisjukdomar och de lyder under den så kallade epizootilagstiftningen.

– Att hålla epizootier borta från Sverige och att utrota eventuella utbrott är en statlig angelägenhet, och det finns en budget för kostnaderna förknippade med detta, även om enskilda drabbade lantbrukare sällan går helt skadefria från ett utbrott, berättar Maria Cedersmyg på Jordbruksverkets enhet för idisslare och gris.

Catrin Molander arbetar som stabschef för Jordbruksverkets beredskapsenhet. Foto: Jordbruksverket

Handbok som styr

När det gäller ASF hos tamsvin anger Epizootihandboken detaljerade riktlinjer, exempelvis för hur drabbade gårdar och områden runt dem ska beläggas med spärr, hur smittspårning och begränsning ska gå till, hur utslagning av besättningen ska gå till och hur återupptagande av verksamhet på gården får genomföras. Exakt hur bekämpning av ett utbrott skulle gå till avgörs av den specifika situationen.

Catrin Molander är stabs­chef i Jordbruks­verkets krisorganisation. Hon menar att Epizootihandboken ger ett gott stöd för operativ hantering av ASF om det skulle dyka upp i Sverige, åtminstone när det gäller smitta i tamgrisbesättning.

– Funktionen i direktiven har prövats ganska hårt de senare åren i och med utbrott av fågelinfluensa och mjältbrand. Vi bedömer att vi har god beredskap och en vältränad organisation. Det innebär att vi vid ett utbrott kan lägga resurserna på att begränsa smittspridning och hantera situationen operativt, istället för att lägga tid på exempelvis administration, säger hon.

Karl Ståhl är biträdande statsepizootolog vid Statens veterinärmedicinska anstalt. Foto: Göran Ekeberg

Vildsvin svårare

För vildsvin anger Epizootihandboken att Jordbruksverket vid ett konstaterat fall av ASF på vildsvin ska upprätta ett avspärrat område runt fyndplatsen. Det finns även riktlinjer för hur verksamheten på grisbesättningar inom det avspärrade området ska ske och slutligen anges att Jordbruksverket ska upprätta en plan för hur ASF-smittan i området ska utrotas.

Enligt Karl Ståhl som är biträdande statsepizootolog på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), är den oavgjort största risken att få in ASF i Sverige människor som tar med sig smittan från drabbade områden, till exempel via smittade köttprodukter, och i sin tur sprider det till vildsvin.

– Att få stopp på ett utbrott av ASF bland vildsvin är betydligt mer komplicerat än att kontrollera utbrott hos gris. Hur snabbt vi upptäcker ett utbrott påverkar naturligtvis våra möjligheter, men sannolikt också faktorer som var sjukdomen dyker upp i landet och hur stor och tät den drabbade lokala vildsvinsstammen är. I det pågående utbrottet inom EU har hittills inga av de drabbade länderna lyckats få stopp på vidare smittspridning, säger han.

Risken med att få in ASF i en besättning via svensk halm är något som ibland diskuteras.
I dagsläget, när vi inte har något känt fall av ASF bland svenska vildsvin, så skulle jag säga att oron är obefogad. Risken att vi skulle ha omfattande spridning av ASF på vildsvin eller i miljön i Sverige utan att ha kännedom om det är negligerbar. Men om vi får in ASF i den svenska vildsvinsstammen måste vi givetvis fundera igenom så att halmanvändningen i drabbade områden sker på ett säkert sätt ur smittskyddssynpunkt, säger Karl Ståhl på SVA.
Foto: Emma Sonesson

Catrin medger att ett ASF-utbrott i vildsvinsstammen är en större utmaning än i en tamgrisbesättning.

– Vi håller på och uppdaterar Epizootihandboken på det planet. Vi jobbar mycket med att ta tillvara erfarenheter från de länder som redan drabbats av ASF. Vad har fungerat bra och mindre bra där? I det arbetet har SVA en stor del och vi har ett bra samarbete inom EU.

God beredskap

På frågan om huruvida svenska grisföretagare bör känns sig trygga med rådande ASF-beredskap svarar Catrin Molander:

– Man ska alltid vara försiktig och ta ansvar för sitt eget smittskydd och hantering på gården. Det går givetvis aldrig att förutse exakt hur ett utbrott kommer att se ut när det väl händer, men jag tycker vi har en god beredskap och en vältränad organisation.

– Jag bedömer att vår beredskap är så god som den kan vara. Sedan kan man ju givetvis alltid lära sig mer. Det pågår forskning i syfte att kartlägga hur ASF skulle kunna sprida sig och effekterna av det. Men vi skulle även vilja titta mer på hur både direkta och indirekta kontakter mellan tamsvin och vildsvin sker, det är något som vi sökt pengar för men ännu inte fått. Det är som sagt svårare med vildsvin än tamgrisar, men vi jobbar aktivt för att höja medvetenheten, bland annat via kontakt med jägarorganisationerna, säger Karl Ståhl.

Tre tips från Karl Ståhl för att skydda din besättning från ASF:

  • Se till att alla som har med din verksamhet att göra känner till riskerna och rådande smittskyddsregler.
  • Anmäl till veterinär så fort du ser något onormalt i din besättning. Ju tidigare vi upptäcker ett nytt sjukdomsutbrott, desto större möjligheter har vi att minska risken för vidare smittspridning.
  • Var noga med biosäkerheten. Detta gäller för ASF så väl som för andra smittsamma sjukdomar

Emma Sonesson
Emma Sonesson
Tel: 073-6504983
E-post: emma@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 04 oktober 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Relaterat

Senaste