Fungerar den svenska nötköttsmarknaden?

Att svenska uppfödare får hålla levandelager av djur visar att den svenska marknaden för nötkött fungerar dåligt, det anser Stefan Ljungdahl i denna ledare.

Kanske bör informationen i Jordbruksverkets databaser bli tillgänglig för alla så att fler kan göra analyser av framtida slaktbehov. Foto: Malin Strandli

Den svenska marknaden för nötkött, inte minst slaktdjur och livkalvar, fungerar dåligt. Marknaden är inte transparent och kundernas signaler förs inte rakt vidare till uppfödarna. I dag balanseras utbud och efterfrågan genom att slakterierna i perioder tvingar uppfödare att hålla levendelager av slaktmogna djur. Slakterierna och uppfödarna ger olika bild av hur omfattande detta problem är, men det är inte positivt för branschens dynamik och effektivitet. Priset på exempelvis livkalv styrs av informationsbrist och i dess spår, av rykten.

En köttdjursuppfödare kan få vänta i månader på att få skicka sina djur till slakt. Det kostar uppfödaren mycket pengar, i onödan. Vi får anta att slakterierna menar att de genom att inte slakta mer när efterfrågan sviktar, gör uppfödarna en tjänst, ett försök att hålla priserna uppe.

Läs mer: "Långa väntetider för oplanerad slakt"

Erfarenhetsmässigt har det inte varit en framgångsfaktor för branscher att marknadsinformation döljs. Tvärtom har transparenta marknader där signaler om utbud och efterfrågan förs vidare genom hela kedjan och en mångfald av avtals- och försäljningsmodeller förekommit, lett till bättre effektivitet.

I Jordbruksverkets databaser finns information som kan tjäna som underlag för uppskattningar om framtida slaktbehov. Kanske ska den informationen anonymiserad göras lätttillgänglig för alla? Vilka har bäst koll på denna information idag? Det är inte uppfödarna.

I dag möts lantbrukare av besked om att de inte kan få slakta sina köttdjur i år. Det är inte sunt. Samtidigt som slakterierna med levandelager jämnar ut sitt flöde och försöker hålla priserna uppe så väller billigt importkött in i Sverige. Det sannolikt lite artificiella svenska priset ger uppfödare och politiker bilden att svensk nötköttsproduktion är mer konkurrenskraftig än den i själva verket är, eller i vart fall skulle vara om den ökade. En ökad produktion från dessa låga nivåer måste vara målet.

Det vore sunt att det vid var tidpunkt fanns ett pris även för relativt omgående slakt. Det skulle visualisera kostnaden för hållande av levandelager på gårdarna och ge lantbrukaren alternativet att ta ett lägre pris för omgående slakt, vid överskottssituationer. Uppfödarna har här en hemläxa i att till slakterierna bättre kommunicera sina kostnader för hållande av levandelager av slaktdjur.

Nu skickar inte slakterierna marknadssignalerna till uppfödarna att planera/bygga sin produktion med styr mot säsong med bättre balans. Det som nu sker är att uppfödare och finansiärer får kalkylera med onödigt stor riskpremie, i bristen på transparens om marknadsläget.

Stefan Ljungdahl
Stefan Ljungdahl
Tel: 019-16 61 34
E-post: stefan@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 11 oktober 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Relaterat

Senaste