Annan ton i totalförsvarsfrågan

I skrivande stund är jag just hemkommen från Sälen, för fjärde året i rad har jag haft förmånen att delta i det försvars- och säkerhetspolitiska forumet Folk och Försvars Rikskonferens. LRF är en av stiftarna till Folk och Försvar där jag representerat LRF i styrelsen.

Rikskonferensen är en fullständigt unik samlingsplats för vårt lands organisationer, myndigheter och politiker. Innanför Högfjällshotellets väggar träffas under tre dagar över trehundra människor för att diskutera världsläget och Sveriges utmaningar gällande säkerhet, beredskap och försvar. Det är här man får nytta av sitt svarta bälte i nätverkande och mingel. Utan svårighet kan man på kafferasten diskutera såväl djurrättsaktivism med Säpo chefen som lokal krisberedskap med generaldirektören för MSB eller stöldligor på landsbygden med någon partiledare.

Naturligtvis, precis som de flesta år, var medlemskap i Nato på dagordningen. Moderaterna och Socialdemokraterna tävlade i försvars­vänlighet. Moderaternas partiledare Kristersson talade sig varm för medlemskap och konstaterade torrt; ”Sverige har en lång tradition av alliansfrihet. Idag är vi bara allianslösa. Rysslands motvilja mot svenskt medlemskap i Nato borde återspeglas i motsvarande svensk vilja till medlemskap”.  Hultqvist och Socialdemokraterna ansträngde sig också för att vara Sveriges mest försvarsvänliga parti. Fast ingen verkar våga tala om det för Margot, som någon lite syrligt skrev på Twitter. Även på långt håll kan sprickan mellan försvarsminister Hultqvists konsekvent ökande samarbete med Nato och utrikesminister Wallströms idealistiskt kallsinniga förhållningssätt t anas. Natochefen Jens Stoltenberg höll sig för god för att fria till Sverige i sitt mycket uppskattade anförande.

” Medlemskap är och förblir en nationell fråga för Sverige och ska inte påverkas av andra, allra minst en norrman” avslutade han och drog ner skratt.  

Min upplevelse är att årets konferens avvek på en väsentlig punkt jämfört med tidigare år. Så sent som för ett år sedan deklarerade dåvarande inrikesministern Anders Ygeman att livsmedelsförsörjningen i kristider skulle garanteras via våra grannländer. I år var Ygeman av förklarliga skäl inte på plats och den genomgående tonen var helt annorlunda.  De flesta partiföreträdare gör nu offentlig avbön vad det gäller de senaste tjugo årens nedrustning av Totalförsvaret. Ord som beredskapslager hördes igen efter många års bannlysning.  En inte obetydlig del av vår krisberedskap handlar naturligtvis om säkerställande av vår livsmedelsförsörjningsförmåga. Vårt budskap från LRF och Sveriges bönder var enkelt och mycket tydligt, för att garantera livsmedelsförsörjning i kristid krävs ett konkurrenskraftigt jordbruk i fredstid. 

Rikskonferensens höjdpunkt för min egen del var söndagens middag, då jag hade nöjet att ha ÖB Mikael Bydén till bordet. Det är inte brukligt att sprida vad som sägs under en lång trevlig middag, men jag kan avslöja att ÖB nu är uppdaterad på svenskt jord- och skogsbruk, antibiotikaresistensproblematik och vikten av en stark äganderätt. Jag å min sida fick insyn i hans ledarskapsfilosofi och värdegrundsarbetet i försvaret. Det är i de personliga mötena som lobbyarbete sätter störst avtryck. Over and out från Sälen.

Annika Bergman
Företagare

 

 

Artikeln publicerades torsdag den 01 februari 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste