För och nackdelar med system för gödselstyrning

Genom att sprida rätt mängd kvävegödsel på rätt plats kan man undvika onödiga kostnader och tillväxtförluster, för att lyckas med spridningen kan gödselstyrning vara ett bra hjälpmedel. Jordbruksaktuellt har tittat närmare på gratistjänsten CropSAT och Yara N-Sensor.

Exempel på en karta framtagen med satellitbilder i CropSAT, ju mörkare grön färg desto mer grönmassa. Foto: CropSAT

CropSAT är ett kostnadsfritt verktyg framtaget av SLU, Dataväxt, Agroväst och Hushållningssällskapet, där man kan se sitt fält ovanifrån och på så vis se variationen i biomassa på fältet beräknat från satellitbilder. Det är en interaktiv applikation där man kan göra behovskartor med satellitkartans vegetationsindex som grund. Kartan kan laddas ned och programmeras in i vissa typer av gödselspridare. Det fungerar, enkelt uttryckt, lite som en kvävesensor för alla.

CropSAT

Fördelar:

  • Gratis och tillgängligt för alla.
  • Satellitbilderna kan användas även till annat än gödselstyrning som exempelvis att optimera utsädesmängden.
  • Styrfilerna kan läsas in i gödselspridaren

Nackdelar:

  • Det kräver en större manuell insats med fältbesök
  • Noggrannheten för satellitbilder är något mindre än hos en traktorburen sensor.
  • Satellitbilderna är väldigt känsliga för moln och täcker inte alla ytor.

Ut i fält

Vegetationsindexet fungerar på liknande sätt som mätning av biomassa med traktorburna sensorer, fast lite mindre detaljerat.

Man kan se utvecklingen i sin gröda och styra kompletteringsgödslingen efter grödans behov. Systemet kräver dock att man går ut på fälten och tittar på varför kartan indikerar lite biomassa på vissa ställen och för att bilda sig en uppfattning om vilken kvävegiva man vill ge på fältet.

– Områden med låg biomassa kan vara översvämmade områden där det inte är någon idé att kvävegödsla, områden med låg tillväxt som behöver extra mycket kvävegödsel eller områden med så pass låg tillväxt att kvävegödsel inte kommer göra någon skillnad och då är det inte lönt att gödsla, säger Margareta Björk, växtodlingsrådgivare på Växa Sverige i Falkenberg, i en kommentar till Jordbruksaktuellt.

Yara N-Sensor är en traktorburen kvävegödslingssensor i form av en ramp på traktorns tak.  Den finns i två versioner, med eller utan arbetsbelysning. Enligt tillverkaren fungerar den på så vis att ett antal sensorer på den traktorburna rampen mäter grödans ljusreflektion när traktorn kör i fältet. Systemet som är utformat efter vanliga arbetshastigheter och arbetsbredder, scannar varje sekund av 50 kvadratmeter av grödan.

En Yara N-Sensor, i detta utförande utan inbyggd arbetsbelysning. Foto: Yara

Yara N-Sensor

Fördelar:

  • Den sitter nära grödan vilket ger korta mätavstånd och snabba mätbeslut,
  • Den har inbyggd kunskap som är validerad efter svenska förhållanden och kan ta egna beslut i större grad.
  • Användandet av sensorn minskar risken för liggsäd.

Nackdelar:

  • Det är en dyr investering.
  • Den kräver ändå en del manuella beslut trots mycket automatik.
  • Utan arbetsbelysning är arbetstiden begränsad till dygnets ljusa timmar.

Beräkna upptag

N-Sensorn mäter ljusreflektionen vid de specifika våglängder som hänger samman med grödans klorofyllinnehåll och biomassa. Med den informationen som grund beräknas grödans kväveupptag. Därefter beräknas en optimal kvävegiva och information skickas till styrenheten för spridaren som justerar utmatningen av gödseln.

Systemet är kopplat till GPS, vilket innebär att man får fram en gödslingskarta, som med precision visar hur mycket gödsel som spridits på fältets olika delar. Yaras kvävesensor är den dominerande på den svenska marknaden enligt Henrik Stadig, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet i Västra Götaland.

Jämfört med CropSAT är en sensor en ganska stor utgift.  Enligt Henrik finns det kalkyler som visar att det behövs omkring 150 hektar vete för att köpet av en sensor ska löna sig.

Sammantaget så menar Henrik att för den mindre växtodlingsgården är CropSAT ett fullgott alternativ, samtidigt krävs det inte jättestora ytor för att få lönsamhet i en traktorburen sensor, men det kräver ett intresse från lantbrukarens sida. Sensorns stora fördel är den inbyggda kunskapen utifrån vilken den kan ta egna beslut. Vad gäller noggrannheten så är satellitbilderna känsliga för störningar men ger annars bra information.

– Indatan är princip lika bra med en satellitbild som med en sensor på taket så länge det är molnfritt, säger han.

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-683 94 62
E-post: bjorn.s@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 21 februari 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste