”Vi vill göra halmen dryg och ändå tillfredsställa grisen”

Svensk slaktgrisuppfödning är högproduktiv och sker dessutom med knorren i behåll. Men inget är så bra att det inte kan bli ännu bättre. På Häggesled Säteri pågår just nu därför ett försök med att tilldela halm till slaktgrisarna i halmhäckar, istället för på golvet.

Henrik strör med långhalm. Den regniga hösten har medfört att en del balar har hållit dålig kvalitet och därför kasserats.
Jag tycker att halmhäckarna fungerar bra såhär långt. Det känns som att halmen är drygare i häckarna. Vi ska ju ändå strö, så arbetsmässigt kvittar det om man ger i halmhäck eller på golvet, säger Henrik.    Foto: Emma Sonesson

 

Torun Wallgren är husdjurs­agronom och doktorand vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU i Skara.

Häggesled Säteri ligger i närheten av det lilla samhället Järpås i Västergötland. Här har Henrik Andersson sin verksamhet, som bland annat innefattar 300 suggor integrerat.

Förutom Henrik, träffar Jordbruksaktuellt även Torun Wallgren på gården. Hon är doktorand på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och forskar kring olika miljö- och skötselfaktorers påverkan på svansbitning och på Häggesled Säteri gör hon just nu försök med tilldelning av halm i halmhäckar till slaktgrisar.

Förbannad på slapphet

I EU-kommissionens grisdirektiv står det att svanskupering inte får ske rutinmässigt, utan bara om det föreligger problem med svansbitning, och andra åtgärder för att förhindra detta redan har vidtagits. Hänsyn ska tas till miljön i dess helhet och beläggningsgraden.

Även om frågan de senaste åren kommit på tapeten på hög nivå politiskt, kuperas svansarna alltjämt i flertalet av de andra EU-länderna.

– Vi har alltid haft försök till och från här på gården. Vi är sociala och gillar att träffa folk och det känns bra att kunna bidra till vetenskapen. Tidigare försök har gett oss kunskap som vi haft nytta av, berättar Henrik Andersson som driver Häggesled Säteri. 

– Det är helt klart slapphet från EU. Det är mycket väl känt att det är såhär, ändå har man inget gjort. Det kommer att bli kostsamt för grisbranschen i de länder där de ska sluta kupera framöver. Det etiska bakom att man egentligen vet hur problemet kan lösas, men istället väljer att ta bort symptomen kan man ju också fundera över, säger Torun, och Henrik fyller i:

– Som svensk grisföretagare blir man ju heligt förbannad av det faktum att produkter som är förbjudna att producera i Sverige importeras. Samma regler eller tullskydd vore det enda rätta.

Utveckling av system

I Sverige har det aldrig varit tal om att kupera grisarnas svansar, utan problematiken har istället hanterats med hjälp av lägre beläggningsgrad än vad som tillämpas i de flesta andra EU-länder, sysselsättningsmaterial till grisarna, ofta i form av halm, samt djuröga och fingertoppskänsla hos djurskötaren.

– Visst fungerar det bra i dag. Men halmhäckarna är tänkt som en utveckling av ett redan fungerande system. Även om svansbitningsfrekvensen i svenska besättningar är låg är det inte säkert att grisarna får hela sitt sysselsättningsbehov tillfredsställt via nuvarande praxis, förklarar Torun.

Häggesled Säteri

Ägs och drivs av: Henrik Andersson

Grisar: 300 suggor integrerat i ett enskilt bolag. Grisarna sysselsätter två medarbetare på heltid.

Djurmaterial: TN70 x Hampshire.

Foder: Spannmål, stärk, drank, soja och premix.

Växtodling: brukar 500 hektar i ett aktiebolag tillsammans med en kollega. De odlar utsäde, foderspannmål, oljeväxter och åkerbönor.

Skog: 60 hektar.

Annan verksamhet: Henrik och kollega driver ett bolag som rensar och packar utsäde åt Vara Lagerhusförening. På Häggesled tar Henriks fru som är hästveterinär emot ston för seminering när det är betäckningssäsong för hästar.

Hypotesen bakom studien är att man med hjälp av halmhäckar skulle kunna ge grisarna mer halm än vanligt utan att det orsakar problem med gödselhantering, boxhygien eller igensättning av spalten. Halmhäckarna skulle även kunna innebära att grisarna har tillgång till halm under en längre tidsperiod och att de får extra sysselsättning i och med att de måste dra ner halmen från häcken, vilket sammantaget skulle kunna minska risken för svansbitning.

– Vi vill göra halmen dryg och ändå tillfredsställa grisen, säger Torun.

Försök i verkligheten

Att försöket är förlagt i en vanlig besättning, istället för i ett försöksstall förklarar hon:

– Det kan vara lättare att slå ifrån sig forskningsresultat från försöksanläggningar. På så vis kan det vara bättre att göra försök i kommersiella besättningar. Visst finns det begränsande faktorer när det gäller försök i verkligheten, men jag tycker att fördelarna överväger nackdelarna.

I försöket filmas grisarna under tre olika perioder av uppfödningen. Syftet med det är att kartlägga hur och när under dygnet grisarna använder halmhäckarna. Är det någon skillnad på hur grisarna i boxar med respektive utan halmhäck sysselsätter sig? Grisarna är identitetsmärkta och därför kommer det även att gå att se om det skiljer mellan olika individer hur de använder halmen.

Knorr vid utfodring

Dessutom undersöks grisarnas svansar en gång i veckan och minsta lilla förändring på dem registreras. Torun studerar även grisarna vid utfodring.

Halmhäckarna som används i försöket är en modell från Jyden. De har modifierats med en plexiglasskiva som bakstycke och monterats upp med hjälp av avgasrörsklämmor. Torun uppskattar kostnaden per halmhäck till 500 kronor. Tidigare försök har gjorts med större halmbehållare, liknande foderautomater, men de var svåra att fylla på och tog upp för stor plats i boxen.     Foto: Emma Sonesson

– Att grisen har knorr på svansen när den står och äter har vi som en välfärdsmarkör. Vi undersöker om det finns en koppling mellan svansskador och grisar som äter med svansen rakt ner i stället för att ha svansen formad som knorr.

Grisarna i försöket har hunnit ungefär halvvägs mellan insättning och slakt. Det tog ett tag efter

insättning innan grisarna förstod att de kunde gå och plocka halm ur halmhäcken.

– Kanske bör man introducera halmhäckar redan i tillväxtavdelningarna, funderar Henrik och summerar:

– Men såhär långt måste jag säga att jag är förtjust i halmhäckarna.

Just nu förekommer det dock lite mer svansbitning i försöksavdelningen, än vad som är normalt för besättningen. Torun funderar på om det kan bero på att SLU-personalen ofta är inne i boxarna.

– Grisarna är mer på och aktiva än vad man normalt väntar sig av slaktgrisar. Troligen är det för att de börjar bli så vana vid att bli hanterade, vissa är riktigt sociala, säger hon med ett skratt och visar ett rejält blåmärke på benet.

En annan bidragande orsak till svansbitningen kan vara det faktum att avdelningen ligger mot en yttervägg.

Grisarna i försöket är insatta i december. Slakt planeras i mars. Varannan box har halmhäck och varannan box fungerar som kontrollbox.
Kanske borde halmhäcken vara längre, för att minimera risken för konkurrens mellan grisarna vid den, funderar Torun.

Automatik i nybygge

Henrik, som tog över Häggesled år 2000 av sin far, låter sig inte skrämmas av den passerade griskrisen, utan siktar på att fördubbla suggantalet på gården inom fem år.

– Lika dåligt som det var 2011, lika bra är det nu. Såhär i efterhand är det skönt att ha klarat av en griskris. Men man inser också att det är bra att ha flera olika ben att stå på. Jag menar att man ska göra det man är bra på, är man på tåget så är man, motiverar han sina planer.

I framtiden tänker Henrik sig att automatisera arbetet med att strö till grisarna.

– Kanske blir det ett system som automatiskt fyller på halmhäckar, funderar han.

Emma Sonesson
Emma Sonesson
Tel: 073-6504983
E-post: emma@ja.se

Del i doktorandprojekt

Försöket med halmhäckar på Häggesled Säteri är en del i Torun Wallgrens doktorandprojekt ”Effect of the housing environment and management on the incidence of tail biting in pigs”, som görs vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet i Skara.

Projektet med halmhäckar stöttas ekonomiskt av bland andra Djurvännernas förening i Stockholms län. Resultaten beräknas bli klara hösten 2018.

 

Artikeln publicerades torsdag den 08 mars 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Vad får man tjäna pengar på och inte?

En sak som mer och mer har slagit mig och som gör mig uppriktigt konfunderad och bekymrad, är att det inom de gröna näringarna finns någon slags inofficiell men ändå jättetydlig åsiktskorridor, gällande vad som är ”okej” att tjäna pengar på och vad som är en ”riktig” lant- och/eller skogsbrukare. Personer som brukar sin mark på lite alternativa sätt blir ofta ifrågasatta, inte tagna på allvar och beskylls ibland för att bara hålla på med en ”hobby”. 

Kommentera