Morotskakan är en utopisk dröm

LRF, med LRF Ungdomen som huvudsaklig avsändare, kommunicerade i krisberedskapsveckan att morotskaka är det enda vi har att äta om det blir krig. Bakgrunden är att vi idag i Sverige odlar lika mycket morötter, vete och socker, som vi konsumerar. Det är såklart en utopisk dröm att vi vid krig, eller annan större kris, klarar av att bibehålla vår produktion av mat.

– Beredskapsfrågan är i ropet, skriver Stefan Ljungdahl. Foto: Carolina Wahlberg

Retoriskt är det jättebra att skapa en symbol som morotskakan, men nu när beredskapsfrågan är i ropet ska vi inte själva förringa problematiken genom glädjeexempel. Vid strömavbrott slås de flesta kyllager ut. Därmed ruttnar strax morötterna. Sockerbetorna kan inte processas och färdigt socker kan inte packas. Spannmålen kan svårligen hanteras och mjöl kan inte malas. Ingendera vara kan distribueras när lastbilarna snart står still. 

Vid ett strömavbrott slås djuruppfödningen ut ganska omgående. Reservkraft för ventilation och ibland även för foderutmatning och vattenförsörjning, finns hos många. Den reservkraften är vanligen dieseldriven och räcker någon vecka, om inte dieseln behövs till annat innan dess. Foderfabrikerna stannar dock direkt, så djuruppfödning baserad på inköpt färdigfoder eller koncentrat blir foderlösa respektive tappar i produktion redan efter några dagar. 

Vi har inte beredskapslager av varken drivmedel eller växtnäring. Dieseln på gårdarna räcker i högsäsong bara någon vecka. Sen står vi helt still. Förr fanns det beredskapsplaner för hur viktiga insatsmedel snabbt skulle styras till kritiska sektorer som försvar och livsmedelsproduktion. Idag finns ingen sådan beredskap, varför de små lagren kan förmodas tömmas riktigt fort, när alla hamstrar för eget bruk. 

När djuruppfödningen snabbt minskar har vi inte ens naturgödsel till grödorna, en bristvara redan idag. Handelsgödsel har vi knappt någon produktion av i landet. Där är vi helt nakna. 

Självklart ska vi öka svensk livsmedels- och bioenergiproduktion, nu! Visste du att den absoluta majoriteten av biodrivmedlen idag importeras? Vi måste också minska sårbarheten för den livsmedelsproduktion vi bedriver. Det är det kanske mest grundläggande samhällsintresset, att vi har beredskap för att långsiktigt kunna upprätthålla vår livsmedelsproduktion. Det svenska jord- och skogsbruket sitter på svaren. Det måste vi vara mer stolta över och framför allt kommunicera bättre. 

Att propagera för ökad beredskap och samtidigt undvika att låta som en domedagsprofet, är en viktig och svår balansgång. Vi kan konsten. Genom en strid ström över lång tid, med konkreta lösningar som minskar vårt importberoende och bygger beredskap, kan vi få gehör för stora satsningar.

Det första målet är tydligt: Vi ska göra drömmen om morotskaka till mer än en utopisk dröm.

 

Stefan Ljungdahl
Stefan Ljungdahl
Tel: 019-16 61 34
E-post: stefan@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 13 juni 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Att ha foten kvar i myllan

Att lantbruket är en bransch som skiljer sig ganska mycket från de flesta andra tror jag vi kan vara ganska överens om. Lantbruket har egna krav och en egen ekonomisk situation. Faktum är att vi producerar något så viktigt som livsmedel men det som märks mest i den dagliga driften är kanske det att vädret sätter schemat och arbetets upplägg för dagen. Detta ställer vissa särkrav, krav på stresstålighet och management men framförallt att man som arbets­ledare och arbetstagare är flexibel i tanken och kan ändra sin planering när vädret slår om. 

Kommentera