Torkkrisen blottar förbättringsmöjligheter

Det behöver knappast upprepas att svenskt jordbruk i år drabbas hårt av torkan, i kombination med en extremt lång värmebölja. Men i krisen blottas förbättringsmöjligheterna. Det som borde vara självklart, men inte har varit det, blottas.

Stefan Ljungdahl

De senaste veckorna har fler i samhället fått upp ögonen för att mat är rätt bra att ha. Märkligt nog har det glömts bort i decennier. Nu öppnar även myndigheter dörrar som vanligen är stängda. Gräsmarker får slås som annars inte fått röras, vatten får användas för bevattning som annars krävs vattendom. Ingendera dispens kommer visa sig ha några negativa konsekvenser. Det som sker är att en överreglering, överbyråkratisering blottas.

 

Det återstår när detta skrivs fortsatt många regler att lätta på, som underlättar för svenska jordbrukare, utan negativa konsekvenser. Förhoppningsvis faller hämmande regler utan direkt nytta, en efter en under resten av sommaren och hösten. Kreativiteten och solidariteten mellan lantbrukare och även från medmänniskor utanför branschen blommar. Många är de som träder fram och bjuder till, även utan egennytta. Jag har både fått och ringt samtal i ärenden i torkkrisens spår och överallt bemötts med förståelse och en genuin vilja att hjälpa till.

 

Visst finns det infekterade diskussioner i ex. sociala medier om vad som nu är rätt pris för grovfoder och exempel och besvärjelser över dem som fortsatt väljer att putsa ner vallar och hacka halmen, men de är undantag. Även handeln, främst i form av enskilda butiksinnehavare, har med vissa förbluffande undantag, klivit fram och visat stor välvilja. Jag saknar dock livsmedelsindustrins och restaurangkedjornas initiativ. Här får vi hjälpas till att påtala vilken viktig insats de kan göra nu för att skapa god avsättning för köttet från de djur som tyvärr oundvikligen kommer att behöva slaktas i förtid.

 

Sveriges sårbarhet är enorm och tilltagande. I forna tider hade det såklart klassats som ren misskötsel av ett land, att låta de egna försörjningsmöjligheterna förfalla. Senaste decennierna har det kallats för att dra nytta av globaliseringens möjligheter. Det har såklart givit stora samhällsekonomiska vinster, men det finns nyckelområden där det inte är smart att släppa utvecklingen åt slumpen. Det är det som nu börjar gå upp för lite fler. Kommande vinter har vi inte nog mat och foder utan import. Kommande vinter har vi ej heller nog med el utan import. Både avseende maten och elen förvärras läget för var år, även utan torka eller för mycket nederbörd. Att vi inte har nästan något drivmedel utan import är sedan ett sekel en självklarhet.

 

Jag hoppas att det offentliga Sverige nu ser alla de regler där det visar sig att en högre grad av flexibilitet inte är av ondo. Kreativitet, uppfinningsrikedom och effektivisering hämmas enormt av allt för detaljerade regelverk. Vi behöver återgå till att söka utvecklande möjligheter för jordbruket. Vi kan inte tillåta mer tapp i vår basförsörjning, i regleringensiverns och konservationismens fotspår. De många nya kontakter som skapas i branschen och med folk utanför branschen är en positiv bieffekt att spinna vidare på. Se allt det ”omöjliga” som plötsligt blir lätt att tala om, och kom ihåg det.

Stefan Ljungdahl

 

 

Artikeln publicerades onsdag den 25 juli 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste

Att ha foten kvar i myllan

Att lantbruket är en bransch som skiljer sig ganska mycket från de flesta andra tror jag vi kan vara ganska överens om. Lantbruket har egna krav och en egen ekonomisk situation. Faktum är att vi producerar något så viktigt som livsmedel men det som märks mest i den dagliga driften är kanske det att vädret sätter schemat och arbetets upplägg för dagen. Detta ställer vissa särkrav, krav på stresstålighet och management men framförallt att man som arbets­ledare och arbetstagare är flexibel i tanken och kan ändra sin planering när vädret slår om. 

Kommentera