Valrörelse utan svar

Valet är gjort. Jag skriver detta före valdagen och längtar efter valresultatet. Det ser inte ut som om det blir en lätt regeringsbildning, men vi får hoppas att det ur det som på förhand ser ut som kaos, kan utkristallisera sig en kreativ koalition.

Valrörelsen har varit stökig. Jag uppfattar inte att jag fått så många svar på viktiga frågor. Debatten har kretsat kring vad andra politiker gör eller tycker fel. Därutöver kompletterad med brösttoner i detaljfrågor och en tävlan om att lova dyrast bidragsregn.

Ur sorlet har ändå några tydliga trender trätt fram, som att V kommit ut som mer tydliga kommunister än på länge. S har inte dolt sin starkare vänsterinriktning och Alliansen-partierna har fortsatt att käbbla. Allt medan samtliga partier och media fortsatt att spela SD rakt i händerna, genom utfrysning och till och med direkt vuxenmobbning. Valrörelsen har varit en rätt sorglig cocktail.

Konkret för jordbruket har valrörelsen inte heller varit så förtydligande. Lite överraskande är att vissa partier till slut vågat yppa det uppenbara, att svenskt jordbruk inte kan betala såhär mycket mer för energin än kollegorna i andra EU-länder. Sannolikt är det ofarligt att lova sänkt dieselskatt. Det är en för politiskt inkorrekt fråga för att vinna gehör i riksdagen.

Alla partier utom L säger sig tydligt måna om svenskt jordbruk och bry sig om vår produktions omfattning. Det är såklart utmärkt. L tycker att marknaden löser allt på bästa sätt, så varken produktionen eller konsumtion behöver styras, ens för livsmedel och energi.

Om vi bortser från L, som inte vill lägga sig i, så vill alla partierna att svensk livsmedelsproduktion ska öka i kvantitet. På frågan om hur så säger Mp att det ska ske genom mer ekologisk odling. Det är att betrakta som en utopi, inte ett seriöst svar.

Så de flesta partier vill att svensk livsmedelsproduktion ska återta förlorad mark. Hur det ska gå till är mycket oklart. Valrörelsen har kännetecknats av den sedvanliga mervärdesvurmen och en tro på att styrning med mer ersättningar/bidrag ska inspirera.

Men kan mer av samma, som vi redan genomlevt, verkligen lyfta svenskt jordbruk? Det krävs ett rejält omtag, inte kosmetiska justeringar av ersättningar/bidrag. Hur har det till exempel gått med alla regelförenklingsprojekt? På vilket sätt har svenskt jordbruks konkurrenskraft stärkts relativt jordbruket i de många länder vi direkt konkurrerar med?

Skillnaderna i produktionskostnader internationellt, är för de flesta av jordbrukets produktionsgrenar, till vår nackdel, klart större än den förväntade vinstmarginalen i jordbruket. Det lämnar oss med enorma utmaningar att tala till svenska kunders nationalism och kvalitetsmedvetenhet och tämligen utestängda från exportmarknader.

Visst finns det även strukturella utmaningar i livsmedelsbranschen, som till exempel gör att en svensk fläskfilé i butik kostar tre gånger så mycket som en dansk, fastän skillnaden i betalning till uppfödaren bara var tio-femton procent. Men de strukturerna bryter inte grisuppfödarna ensamma upp.

Vi har länge accepterat tämligen slätstrukna jordbruks-/landsbygdsministrar. Det måste till en kraftig förändring. Låt oss uppbåda energi att verkligen trycka på i regeringsbildningen och nya ministrars inskolning, så att vi till slut kan få förståelse för nödvändigheten av internationellt konkurrenskraftiga villkor, för vår livsviktiga verksamhet!

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 12 september 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste