Bättre hantering av kväve med hjälp av skörderester

Det går att förbättra kvävehushållningen på ekologiska gårdar genom att lagra skörderester och tillföra dem till rätt huvudgröda på våren.

Att återföra skörderester kan hjälpa till att hantera kvävet på ekologiska gårdar utan djur. Foto: Carolina Wahlberg.

Att använda sig utav skörderester, genom att lagra dem över vintern och sedan tillföra dem till rätt huvudgröda på våren, kan vara ett bra sätt att förbättra kvävehushållningen på ekologiska gårdar utan djur eller stallgödsel. Det skriver Greppa Näringen i ett utskick.

Jämförde metoder

Att tillföra tillräckligt med kväve på ekologiska gårdar utan djurhållning kan vara en utmaning. Men i ett odlingsförsök på Lönnstorp försöksgård utanför Lund provades olika metoder där man använde skörderester för att tillföra kväve till grödorna. De tre metoderna som testades var att;

1. Ensilera skörderester och sedan röta dem och tillföra rötresten till grödor i växtföljden som inte är kvävefixerade.
2. Att ensilera skörderester och fördela dem till olika grödor i växtföljden.
3. Att låta skörderesterna vara kvar i marken.

De sex olika grödorna som användes i växtföljden var; korn/ärt, liner/havre, vitkål, rödbeta och råg. Den sjätte grödan var en gröngödslingsvall. När den ordinarie grödan inte fanns under vintern såddes istället olika vintergrödor som oljerättika, vitklöver och rajgräs.

Varierande kväveupptag

I de ovanjordiska växtdelarna, alltså inte i rötterna, varierade det totala kväveupptaget mellan 140 och 180 kilo N per hektar och år. 23 till 40 kilo av detta kom från kvävefixering. Som medeltal för hela växtföljden kom 110 till 114 kilo N per hektar från marken.

Inte mycket skillnad

Enligt forskarna bakom studien skiljde sig kväveförsörjningen från marken inte mycket mellan de tre metoderna för skördeåterföring. Mängden kväve i ätbara växtdelar varierade mellan 40 och 60 kilo N per hektar bland grödorna. Mest kväve fanns i rågskörden och minst i blandningen ärt/havre. Inte heller denna kvävefraktion påverkades nämnvärt av vilken metod som användes.

Trolig kväveförlust

Att kväveupptaget från marken inte blev större för icke-kvävefixerade grödor där rötrester tillfördes än för de andra metoderna berodde enligt Greppa Näringen troligtvis på att ammoniumkoncentratinen i rötresten var låg. Kväveinnehållet i rötrester var lågt i jämförelse med de färska skörderesterna som lämnades på fältet och i jämförelse med ensileringsmetoden. Detta tyder på en kväveförlust vid ensilering och hantering av rötrester. Förlusterna hade kunnat minskas genom direkt injicering av rötresterna i jorden.

Bättre alternativ

Större överskott av kväve ska normalt undvikas för att minska förluster till miljön, men om alternativen är stark kvävebrist eller underskott menar Greppa Näringen att relativt sett är det bättre med ett ökat överskott.

Tidpunkten avgörande

Genom försöket kunde man se att kväveöverskottet var lägst när skörderesterna lämnades på fältet och högst när skörderesterna återfördes i rötad form. På en ekologisk gård utan djur blir det alltså strategiskt viktigt att avgöra var i växtföljden eventuella kvävekällor från biomassa ska tillföras. Att samla in och lagra skörderester över vintern, kan minska läckaget utav kväve jämfört med att låta dem ligga kvar i fält eller brukas ner. 

Här kan du läsa mer om studien.

Madeleine Rapp
Madeleine Rapp
Tel: 019-16 64 60
E-post: madeleine@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 10 oktober 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste