Kära kollegor, vi måste prata om en sak!

Svenskt lantbruk står inför många kommande utmaningar, vissa större och vissa mindre. Det gör att vi måste prata lite, kära lantbrukarkollegor. Vi måste prata om hur vi i framtiden säkrar vår tillgång på personal, och inte bara personal utan även personal med vilja och kompetens att utföra att bra arbete. 

Vem man än pratar med i dag så antingen söker de folk, eller känner någon som söker någon. Gemensamt är att de knappt hittar det som de söker. Hur skall större gårdar klara av sin verksamhet om de inte får tag på bra arbetskraft?

En av anledningarna tror jag är att vi inte har möjlighet att betala lika bra löner som exempelvis entreprenadbranschen. Många duktiga traktorförare kör i dag grävmaskin, med många tusen mer i månaden och dessutom är de hemma kring femsnåret på eftermiddagen. Det är självklart lockande, mer pengar för mindre arbete. Men vad går de miste om då?

De går miste om en mängd förmåner som åtminstone jag värderar väldigt högt. Jag kan till stor del styra min egen tid, ingen arbetsledare i varseljacka och vit hjälm med en pärm i handen säger vad jag skall göra. Förvisso kan pappa ha åsikter om hur och när vissa saker skall vara gjorda, men friheten är ändå stor, oavsett hur man jobbar inom lantbruket. De går också miste om en gemensam middag på en filt, lutad mot framdäcket på tröskan där potatismoset till hälften består av boss och halm, kanske inte allt för sällan medan solen är på väg ner med betande djur i bakgrunden. De får heller inte möjligheten att skörda det som de har sått, att se resultatet av ett gediget arbete.

Men ändå väljer många en annan bransch, och folk som tillkommer vår bransch utifrån är skrämmande få. Varför? Ja, troligtvis finns det inte ett enkelt svar som omfattar alla, jag har det åtminstone inte. Men jag har mina aningar.

Lantbruket är ocharmigt, osexigt, tråkigt, jobbigt, skitigt och så vidare. Alla vi som jobbar med det vet att det inte stämmer, men för många är det sanningen. Och varför tror folk det? Jo, för att vi själva har spridit den bilden. Prata med vilken lantbrukare som helst, så pratas det kilon istället för kronor, det pratas problem istället för framgång. När var någon nöjd sist? Får man ens vara nöjd utan att folk tittar snett? Jante sitter och gnuggar händerna i diket en bit bort.

Vi måste på allvar höja vår egen bransch, vi måste kunna förmedla vår egen entusiasm för yrket till nästa generation, annars har vi på allvar problem i framtiden – även om korna mjölkas av robot och traktorn kör sig själv. Vi måste bli mer lösningsorienterade istället för att gräva ner oss i problem, visa att vi är stolta och nöjda med vårt yrke. Träffar du ett par studenter, eller får förmånen att föreläsa för några - prata då om lösningar, framgångar och hur lycklig du är att du jobbar med just detta. Alla bekymmer kan du ta med någon annan.

Ja okej, men att vara överdrivet positiv är inte heller bra. Nej, men man behöver inte överdriva. Innan ni går och lägger er i kväll, titta er i spegeln och säg tre anledningar till varför ni gör det ni gör. Skriv sedan ner det, spara det, ändra efter tid och så vidare. Men den dagen ni får frågan om varför, ta då upp de anledningarna. Så kanske just DU har värvat en framtida lantarbetare eller lantbrukare.

Alexander von Bothmer
Lantmästarstudent år två

Artikeln publicerades onsdag den 05 december 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste