Pandemin ledde till förändring

Han har varit engagerad i Sveriges nötköttsproducenter, SNP, i 17 år, de senaste åtta åren som ordförande. Men nu känner Jan Forssell att det är dags att lämna över rodret.

 

Under sin tid i styrelsen för Svenskt Kött åkte Jan Forssell  med till USA på en studieresa för att se skillnaden mellan svensk och amerikansk uppfödning. – Vi var på en feedlot i Colorado där de hade plats för 98 000 djur. Där fick de lusernhö de första veckorna för att avvänjas från grovfoder och sedan fick de bara kraftfoder av soja, majs och spannmål med mera. Slakteriet låg nära, så de använde fettet därifrån i fullfoderblandningen. Det var de helt öppna med, säger Jan som kommer att avgå som ordförande för Sveriges nötköttsproducenter vid årets Köttriksdag, som hålls digitalt den 15 december. 


Första gången han fick frågan om han ville bli ordförande för SNP, sa han faktiskt nej. Men efter lite funderingar, bestämde han sig ändå för att hoppa på uppdraget. Och det har han inte ångrat. 

– Det kändes inspirerande och kul, så då tackade jag ja, säger Jan Forssell.

I många år har Jan levt ständigt uppkopplad och tillgänglig, samtidigt som han drivit gården i Bjursås, Dalarna. När corona kom, ställdes alla fysiska möten in, och Jan blev hemma mycket mer. Han kände då att det var dags att sluta åka runt och fokus­era mer på den egna gården. 

– Under det här året har jag hunnit göra mycket mer saker på gården, som jag inte hunnit med innan. Men ordförandeskapet är något som jag kommer att sakna jättemycket också.
 

Varannan vecka året runt kommer det nya kalvar till gården.
– Det har gjorts försök som visar att kalvar växer bättre om de bor två och två än om de är ensamma, även om de har kompisar bredvid sig en bit ifrån. Vi försöker också hålla ihop djuren, så att djur från samma gård hamnar i samma box, säger Jan.


Vad kommer du sakna?

– Alla människor, möten och alla frågor som vi diskuterar och som vi försöker göra förbättringar inom.  Det känns lite tungt på ett vis, men jag är helt trygg i mitt beslut. Det får vara bra nu.
 

Alla hinkar med tillhörande napp diskas varje dag i restaurangdiskmaskin. Det är väldigt viktigt att nappen hänger samman med rätt hink. Allt är numrerat för att det ska hamna i rätt hydda igen.  Nu när Jan har med tid hemma på gården, vill han bygga en hinkvagn som man kan lasta hinkarna på från stallet in i disken och där de kan torka.


Hur har svensk nötköttsproduktion utvecklats?

– Under de här åren har vi tagit mer och mer plats. Tänker man tillbaka till -94 när jag byggde min första nya ladugård, en väldigt enkel byggnad. Då sa alla ”bygga nytt till tjurar kan man väl inte göra” och ”köttproduktion är väl inget man kan leva på”. I dag är nötköttsproduktionen värdemässigt större än vad grisproduktionen är. Det har vuxit under ganska många år. Vi har gått från en ganska låg nivå till en mycket bättre nivå i dag. 
 

Bra smittskydd är A och O, vilket har gett resultat och dödligheten bland småkalvarna är väldigt låg. Bland annat tvättar man ur hyddorna och boxarna ordentligt inför varje nytt djur som kommer dit. Djurens täcken tvättas också i tvättmaskin innan nästa kalv ska ha dem. 


Vad är du mest stolt över?

– Jag var med när vi gjorde om Svensk köttinformation till Svenskt Kött. Innan var det mycket recept och inspiration. I dag är det så mycket mer. 

Jan minns särskilt när de skulle ta fram Svenskt kött-märket, föregångaren till Från Sverige-märkningen. 

– Då skulle handeln vara med och tycka till. Men det här var inget som de direkt ville vara en del av. Där gjorde de en radikal missbedömning. De trodde nog aldrig att Svenskt ­kött-märket skulle bli så starkt. Men sedan gick det ju några år och så bildades Från Sverige-märket, där är handeln med och äger en tredjedel i dag. 
 

Varje djur har en egen postit-lapp, som flyttar med på tavlan, när djuret flyttar i stallet. Först skrevs all information  på tavlan, men när djuren flyttade, behövde allt skrivas om igen. 
– Jag skulle vilja göra ett digitalt produktionsuppföljningsprogram. Det börjar komma lite sådana program. Men tyvärr är de anpassade för mjölkkor i grunden, säger Jan. 

Hela kedjan

En annan stor grej som Jan vill lyfta fram är när SNP köpte in sig i Gård & Djurhälsan, vilket har lett att de kan vara med och påverka rådgivningen och bildandet av handlingsplanerna. 

Först var det mjölkkris och då gjorde departementet en handlingsplan åt dem. Sedan var det griskris, och då fick de också en handlingsplan. Jan ifrågasatte varför det var tvunget att vara kris för att det skulle till en handlingsplan.

– Arbetssättet är smart, när man kan samla alla aktörer från kedjan vid samma bord. Innan åkte vi och träffade slakten vid ett tillfälle och handeln vid ett annat. De lovade guld och gröna skogar, och så blev det ingenting. Men sitter man vid samma bord är det svårt för dem att dra sig ur och man får samma agenda. 

Men nöt- och fårbranschen fick inget gehör om att få handlingsplaner. Men efter ett år tog Jan och tre andra personer saken i egna händer. De gick till departementet och sa att de också ville ha en handlingsplan. 

– Det hade de väl inte något emot, men de sa att de inte hade tid att engagera sig.  Då svarade vi att vi kan göra handlingsplanen själva, men vi vill att ni är med och står bakom den. 

Så blev det och efter ett år slogs handlingsplanerna för nöt, gris och lamm ihop. 

Den första handlingsplanen sträckte sig över tre år, och då låg fokus på en ökad produktion. Något som uppnåddes, men torkan 2018 blev ett bakslag. 

– Då gick luften ur lite. Men nu tror jag att det är lite på väg tillbaka igen, säger Jan.

En stor utmaning med köttproduktionen är just de långa cyklerna, och handeln som inte förstår den biologiska processen, tycker han. 

– På otaliga möten har jag försökt få handeln att förstå våra omloppstider. I somras hörde man ”säg till bönderna att vrida på lite mer”, för då fattades det produkter. Det måste finnas en långsiktig förståelse. Om de säger att de vill ha mera så måste de förstå att det samma gäller om några år. Det är en svår sits vi sitter i. Det är inte bara att öka och sedan minska.  
 

– Allt spill från Leksands brödtillverkning blir till djurens kraftfoder. Djuren äter även drav från Kopparbergs bryggeri, eget grovfoder och till och från potatis. Allt mixas i en fullfodervagn, säger Jan. 


Är det något som du hade velat uppnå som ordförande, men som inte riktigt slagit in?

– Torkan 2018 var en extrem situation. Fodret blev så dyrt, och vi fick ändå inte ett högre marknadspris. Jag är lite besviken på slakten och på handeln som inte kunde visa lite mer kurage. Jag är besviken på att vi inte lyckades få dem att förstå att det behövdes åtgärder även från branschen. En del i en kedja ska inte behöva ta hela smällen. 

Vad tror du om framtiden för branschen?

– Nu kom ju corona och den har verkligen stärkt den svenska efterfrågan. Folk har ju ätit mer hemma och när man gör det så väljer man svenskt kött. Det gör att efterfrågan på svenskt ökat mycket. 

Att kon av vissa ses som syndabocken i klimatfrågan är enligt Jan en av de stora utmaningarna framöver.

– Lantbruk och djurproduktion är en del i kretsloppet. Visst släpper nötkreaturen ut en del, men de binder också mycket i vallar och i beten. De är inte som en flyg­maskin som bara släpper ut, säger Jan och fortsätter:

– Att sluta äta kött har blivit en enkel lösning som många gått på. Men svenskt kött står för så mycket mer. Det är en utmaning att få ut budskapet att vi är en del av kretsloppet och framtidens energiproducenter. Sedan är det klart att vi också har saker att göra. Det är det vi går ut med i handlingsplan etapp två. Att vi ska trimma produktionen så att vi blir ännu bättre.  

Vad ska du göra nu om dagarna?

– Gården tar sin tid, och nu ska den få ta lite mer tid är det tänkt, säger Jan.

Jan föder upp mjölkraskalvar till ungtjurar. Kalvarna köps in från fyra gårdar i närheten, när djuren är 2-4 veckor gamla.  Sedan föds de upp till dess att de är 15–16 månader, och skickas då till Scan.  

– Jag gör mycket saker själv på gården, det har jag alltid gjort. Så nu ska jag ska till exempel göra nya skrapor till gödselskrapan. 

Hur ser du på framtiden för ditt företag?

– Jag ska optimera och bli bättre. Jag har aldrig haft något mål med att bli så stor som möjligt. Utan jag har tagit de möjligheter som har kommit upp och sedan har det rullat på. Det var lite samma sak med ordförandeposten. Jag ville inte bli ordförande, men sedan kom möjligheten och då tackade jag ja, och det har jag inte ångrat! Det har varit jätteintressanta år. 

 

Fakta

Vem: Jan Forssell

Aktuell: Avgående ordförande för Sveriges nötköttsproducenter, SNP.

Familj: Sambon Erika, två tvillingsöner och tre bonusbarn.

Företag: Driver Bjursås lantbruk, där han föder upp mjölkraskalvar till slakt.

Antal djur: 500, varav 450 tjurar och resten kvigor.

Areal: Brukar 130 hektar.

Anställda: En anställd utöver sig själv och sambon Erika som även jobbar på LRF.

Kuriosa: Vid förra årets Köttriksdag friade Jan till sin sambo Erika. Men någon vigsel har det ännu inte blivit på grund av pandemin. ”Vi sköt upp det ett år och tänkte att 2021 är allt normalt igen. Fast nu vet vi inte om det blir det. Men nu har vi sagt att nu får det bli bröllop i sommar i alla fall. ”

       

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 21 november 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste