Nya regeringens viktigaste utmaning

Det svenska valet 2022 förändrar kraftigt svensk politik. I den mest turbulenta tiden sedan i alla fall oljekrisen 1973, tillträder en ny regering. Men vilken är nya regeringens viktigaste utmaning?

 

Det finns flera politikområden där det behövs snabba, kraftfulla insatser. Det kan således vara svårt att i regeringsunderlaget enas om vad som är mest prioriterat. Mat- och energiförsörjning, kriminaliteten, integration och stärkt försvar inklusive civilförsvar, är alla starka kandidater till att vara den viktigaste utmaningen.

Vi går mot 2023 med en situation där energikrisen i Europa är riktigt akut. Företag i Europa tvingas dra ner sin verksamhet eller går rent av i konkurs. I många länder kommer staten att skuldsätta sig hårt för att subventionera energipriserna. Det löser inte mycket, men gör fallet mjukare och mindre tydligt för väljarna.

Mer positivt är den gryende handlingskraft som flera europeiska länder uppvisar i att i rekordfart bygga mottagningsterminaler för flytande naturgas och påskyndade satsningar på alternativa energikällor. Tyvärr är det fossila bränslen som på kort sikt ska rädda Europa, men bortom det kommer mer strategiska satsningar. I Sverige går det trögt och Miljöpartiets företrädare gnäller över planer på att tillfälligt återaktivera kraftvärmeverk för att dämpa priserna. Samtidigt maler EU-byråkratin på med planer som minskar jordbruksproduktionen och nyttjandet av trä, fascinerande dumt.

En mycket allvarlig konsekvens av kriget i Ukraina, därpå följande sanktioner och det skenande gaspriset är de jättehöga priserna på växtnäring och rent av brist. Det är idag ingen nyhet. Konsekvenserna kan bli värre än vi tror.

Det var till följd av de höga priserna lockande eller nödvändigt att minska mängden växtnäring till grödorna redan 2022. Det är framför allt fosfor och kalium som många lockas att dra ned på. Vid fördelaktiga förhållanden måste inte skördebortfallet bli direkt, men på sikt är det oundvikligt om man tär på markens förråd. I många länder kräver växtnäringsleverantörer nu delbetalning i förskott vid beställning av växtnäring. Det klarar många lantbrukare inte av.

Det är inte bara Sverige som är till 100 procent beroende av importerad handelsgödsel. I år har leveranserna inte löpt som de brukar. Oron är nu stor för att gårdar inte ska kunna få tillräckligt med växtnäring till 2023 års grödor.

I Sverige är vi bortskämda med väl fungerande handel med insatsvaror, stabil finansieringsmarknad och ett högt förtroende för lantbrukare, som möjliggjort långa krediter. Det har, i jämförelse med lantbrukarna i många länder, gjort det lättare för svenska lantbrukare att köpa in växtnäring, trots skenande priser. Med stigande räntor blir finansieringen svårare.

Det kommer positiva signaler om leveranser av spannmål från Ryssland och Ukraina. Det har fått spannmålspriserna att falla tillbaka, men om Europas lantbrukare inte kan gödsla som brukligt blir konsekvensen snabbt stor.

De flesta ukrainska lantbruk hade inför 2022 ganska normal tillgång till utsäde och växtnäring. Inför 2023 ser det inte lika bra ut. Dels är infrastruktur utslagen, dels är stora delar av skörden osåld eller olevererad. Det ger kritisk likviditetsbrist.

Svenska skördar kommer att sjunka om vi inte kan få tag i eller har råd att ge grödorna så mycket växtnäring som vi tidigare har kunnat göra. Utmaningen är dock större i många andra länder. Det gör att vi i Sverige lätt kan underskatta utmaningarna med mat- och bioenergiförsörjningen framgent.

Regeringens viktigaste utmaning är att säkerställa att vår djurhållning inte sjunker utan tvärtom ökar samt att jordbrukets tillgång till billig energi och växtnäring säkerställs.

Risken med vårt enorma importberoende har ökat väsentligt.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades torsdag den 29 september 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Mjölkbonde - att vara eller att inte vara

DEBATT. Det har varit ett kaosartat år där marknaden i stort sett har kraschat. Pandemi, krig och inflation. Priserna på foder, gödning och diesel har varierat från dag till dag - ibland från timme till timme. Jag har kritiserat systemet. Politiken. Forskningen. Och även lantbrukarna. Jag har många gånger frågat mig själv om avvecklingen av vår svenska bondekår faktiskt är den utveckling lantbruket så länge har väntat på.

Kommentera