Stå upp mot okunskapen

Pandemin, Europas energikris och kriget i Ukraina har gett debatten om civil såväl som militär beredskap nytt liv. De tills nyligen ointressanta frågorna engagerar allt fler och får mer utrymme i media, såväl som i det vardagliga samtalet. Trots nio månaders krig i Ukraina och ännu längre tid med elkris i Europa, blomstrar fortfarande okunskapen eller oviljan att ta till sig verkligheten. Det är viktigt att vi står upp emot dem som förringar vårt behov av mat- och energiberedskap.

Ett exempel i debatten som nyligen fick mig att se rött var en parallell till andra världskriget, som skulle bevisa att vi klarar oss bra vid leveransstörningar utan att lägga resurser på matberedskap och självförsörjning. Jämförelsen gavs utrymme i ett av våra största medier. Låt oss kika lite på läget i Sverige vid andra världskriget kontra i dag.

• 1939 var vi 6,3 miljoner, i dag är vi 10,5 miljoner
• 1939 bodde halva befolkningen på landsbygden, idag 15 procent
• 1939 kunde de flesta laga mat från ved hemma eller hos granne, i dag är det få förunnat
• 1939 var det vanligt med jordkällare och hemmakonservering av mat, i dag väldigt ovanligt
• 1939 var vår åkerareal 3,7 miljoner hektar, i dag 2,6
• 1939 var vår betes- och ängsmarksareal 1 miljon hektar, i dag 0,45
• 1939 hade vi egen handelsgödseltillverkning, i dag är den borta
• 1939 hade vi 1 000 beredskapsförråd med t. ex. ett års spannmålsbehov, i dag nära noll
• 1939 hade Sverige unikt stora beredskapslager av mat, gödningsmedel, bränsle, läkemedel och råvaror, i dag nära noll

Det mesta är annorlunda i dag. Hektarskördarna har exploderat sedan 1939. Men de ökade hektarskördarna bygger i hög grad på insatsvaror som vi importerar. Vid allvarliga försörjningsproblem faller hektarskördarna som en sten och vi är strax tillbaka till att arealen av åker- och betesmark är av högsta vikt.

Mjölkproduktionen är i dag lägre än 1939 men vår köttproduktion är större. Den är dock i en fallande trend. En mycket större del av köttproduktionen är i dag beroende av våra höga hektarskördar och importerade fodermedel, för att upprätthålla dagens effektivitet/produktion.

Vår bränsleberedskap har gått från god men otillräcklig 1939, till närmast obefintlig. I dag är vi beroende av både import av fossila bränslen och import av biobränslen.

Det går att skriva böcker om detta ämne. Men jag nöjer mig här med dessa exempel på hur outsägligt dumma jämförelser de kommer undan med, som vill inbilla oss att det inte är värt att jobba för beredskap och självförsörjningsförmåga.

Självförsörjningsförmåga och beredskap är en försäkring vi alltid ska ha. Det är inte en valfri kostnad att välja bort.

Vi har de senaste decennierna tagit en genväg genom att slopa försäkringen och lägga ansvaret för vår försörjning i andra länders händer. Det är slut med den dumheten nu. Stå upp mot okunskapen!

Stefan Ljungdahl