Klimatavtrycket från mjölkrastjurar kan bli betydligt lägre än vad det är i dag

Forskare från RISE har jämfört vilken miljöpåverkan typiska uppfödningsmodeller av nöt-och lammkött har med hjälp av livscykelanalys (LCA).

Resultatet av forskningsprojektet visar bland annat att klimatavtrycket är relativt högt per kilo nöt- och lammkött i jämförelse med till exempel gris och kyckling. Men forskarna anser också att det finns goda möjligheter att minska utsläppen från exempelvis mjölkrastjurar så deras kött hamnar på samma utsläppsnivåer som griskött. 

– Det handlar både om att effektivisera nuvarande produktion, genom exempelvis minskat foderspill och andra delar i kedjan, men också om större systemskiften, så som att återväta mulljordar eller minska metanutsläppen från fodersmältningen, säger Serina Ahlgren, forskare på RISE och menar på att dessa typer av åtgärder sammantaget skull kunna leda till en sänkning av klimatavtrycket. 

Stort underlag

I projektet undersökte man även om det fanns variationer i klimatavtryck mellan olika delar av landet, men fann inga större skillnader. Skillnaderna syns däremot mellan olika uppfödningsmodeller, där det finns en stor variation, beroende på gårdarnas storlek och andra faktorer. Man använde sig både av statistik från tidigare studier och tog fram typgårdar för olika uppfödningsmodeller med hjälp av rådgivare och experter. Forskarna tog exempelvis med slaktvikt, slaktålder och foderstat, men även energi- och dieselförbrukning. Men enligt Serina får inte just energi- och dieselförbrukningen inte så stora genomslag när man jämför.

– Det är metanen från fodersmältningen och gödselhanteringen som får stora genomslag. Hur man hanterar, lagrar och sprider gödseln kan göra stor skillnad.

Efter att ha jämfört alla parametrar kunde forskarna se att av nöt- och lammproduktionen hade mjölkrastjurar och vårlamm lägst utsläpp av växthusgaser, bland de uppfödningsmodeller som jämfördes. Men för lammkött är variationen mindre eftersom alla studerade uppfödningsmodellerna innehåller betesdrift. 

– När det gäller nötköttet så är det ju mjölkrastjurarna som har lägst utsläpp. De föds upp ganska intensivt och får inte heller bära så mycket av belastningen från mamman. Ser man i stället till köttrastjuren, så lever dikon ganska länge och då måste alla hennes utsläpp fördelas mellan hennes kalvar. Medans för mjölkrastjurarna fördelas utsläppen mellan mjölken och kalven och då får mjölken en mycket större andel. 

För- och nackdelar

Analyserna som forskarna gjort visar även att djur som föds upp intensivt på stall har lägre klimatavtryck än de som går på naturbetesmarker. De lever i genomsnitt längre, har sämre tillväxt och hinner släppa ut mer metan under sin livstid. Men ger i stället andra positiva effekter för exempelvis den biologiska mångfalden. Och den balansen behöver man förstå ännu bättre än vad vi gör i dag, för att kunna jämföra olika produktionsmodeller ännu bättre. I studien har man därför även tittat på att ta fram en metod för att kvantifiera hur mycket olika typer av uppfödning gynnar den biologiska mångfalden. 

– Framöver ska vi även kunna sätta siffror på den biologiska mångfalden för att beräkna nyttan med den. Och det tycker jag ska bli spännande. Man vet ju redan att det är bra med naturbeten, men nu ska vi ta fram ett poängsystem för att kunna jämföra olika uppfödningsmodeller och djurslag ännu bättre. 

I studien deltog både rådgivare och forskare tillsammans med en stor referensgrupp från branschen. LRF och några av de svenska köttföretagen var några av de som deltog.

– Så det har varit väldigt mycket feedback från branschen och det har varit roligt, säger Serina.

En parameter som genererar höga utsläpp på gårdarna är mulljordarna. Tidigare har de inte tagits med när man beräknat livscykelanalyser. Men nu finns nya riktlinjer som säger att de ska finnas med i beräkningarna.

– Vi hade mycket diskussioner innan då om vi skulle ha med mulljordarna eller inte. Så vi gjorde en variant med och en utan för att visa på skillnaderna i klimatavtryck. Men genom att inkludera utsläppen från mulljordar får vi en komplett bild av de faktiska utsläppen som kan kopplas till livsmedelsproduktion, vilket kan bidra till en ökad debatt kring hur mulljordarna bör hanteras.