Vi lantbrukare ser fram emot framtida innovation och utveckling i samverkan med oss!

Krönika: Kommer lantbruksåret 2023 stanna kvar i minnet likt 2018? Alla minns ju ”Torkan” 2018. Ett ord som definierar hela växtodlingssäsongen för många lantbrukare. Hur kommer vi referera till 2023 när det inte bara är EN specifik händelse som definierar året?

 

Det började med historiskt höga priser på insatsvaror. Våren var sen och kall. När väl utsädet kommit ner i marken, så kom inget regn. Här i Västmanland är vi vana vid försommartorka. Men att knappt få en millimeter mellan sådd och midsommar – nej, det är inte normalt. Vårsådden led av stekande sol och höstgrödan tynade sakta bort. I Agro Västmanland samlade vi akut till ett möte om torkan för lantbrukare tillsammans med berörda aktörer i branschen. Att träffas är bra när hopplösheten känns tung i bröstet. Veckan efter öste regnet ner, och öste ner… 

På tre månader fick vi och närområdet runt 950 millimeter. Det är mer än årsnederbörden i länet. Vissa fick ännu mer. Som grädde på moset dyker Sveriges första fall av afrikansk svinpest upp i Västmanland mitt under skördesäsongen. För oss som grisproducent på gränsen till smittområdet blev första veckan hektisk. Vi jobbade bland annat med att uppdatera smittskyddsregler och mota bort svampplockare som kunde störa vildsvin i skogen. Men vädrets makter tog snart över fokus. Från hotet vi inte kunde se, till den synliga verkligheten som handlade om att bärga spannmålen som stod i vatten, med groddar i axen och för länge sedan tappad kvalitet. Vår våtaste dröm var några soldagar för att kunna få in halmen till grisarna. 

Som Kinnevikkoncernens ledare Jan Stenbeck en gång sade till Sture Gustavsson, en av våra kollegor i branschen: ”– Har du problem med vädret, Sture? Lös det!”

En kommentar som skulle kunnat skjuta topplocket på vilken stressad lantbrukare som helst. Men faktiskt, det är ju så det är. För framtida skördar; lös det!

Lantmännen kommenterar skörden 2023 som en av de sämsta på 30 år. Torka och översvämning. Allt under samma säsong och vid ”fel” tid gav låg skörd och dålig kvalitet. I ett inspel till Livsmedelsstrategi 2.0 konstaterar Lantmännen att det behövs stora infrastrukturella investeringar i klimatanpassning, för att säkra en ökad livsmedelsproduktion och livskraftigt lantbruk.

Just nu satsas det ganska mycket pengar från olika håll för att lyfta livsmedelskedjan. Det är utlysningar om projekt- och forskningsmedel för en hållbar livsmedelsproduktion, innovation och nya affärsmodeller. Många är de som känner sig kallade och vill vara med och bidra. Forskare, innovatörer och konsulter. Myndigheter och tjänstemän. Det kan ju inte bli en bättre uppställning för förändring än så. Nog ska vi lösa de problem som står i vägen för en resilient, konkurrenskraftig och ökad livsmedelsproduktion i Sverige! Nu kan vi producenter skratta oss lyckliga! Eller? Ja kanske.

Jag är med i den där svängen, med tjänstemän, konsulter och forskare genom mitt engagemang i Agro Västmanland. Jag vill också rädda världen, men jag är också bonde. En av dem som faktiskt står närmast den där produktionen alla andra pratar om. Jag upplever ett problem i hela den här härliga utvecklings- och innovationsyran. Alla förstår sig på, men ingen pratar med målgruppen. Få frågar oss som lantbrukare vilka utmaningar vi har. Ingen frågar efter de möjligheter vi ser från vårt perspektiv. Ska alla dessa satsningar bli verklighet och nå hela livsmedelskedjan måste vi förankra initiativen i verkligheten, hos målgruppen. Jag skickar därför med en uppmaning till dig som producent; ta alla chanser att få in en fot i förändringsprocessen och förankra den i verkligheten! 

Vissa av oss i lantbruksproduktionen upplevde 2023 års alla motgångar som en ”perfect storm”. Låt det vara det praktiska exemplet på hur sårbar livsmedelsproduktionen är. Och har man ett problem; lös det!  Vi lantbrukare ser fram emot och välkomnar framtida innovation och utveckling i samverkan med oss! 

 

Marit Wirén Toll
Projektledare Agro Västmanland

Artikeln publicerades tisdag den 09 januari 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Proppen kanske inte var en så dum idé?

Krönika: Första gången jag fick höra ordet ”agronom” var när min mamma berättade att de hade ”proppar” som jobbade på gården. De utbildade sig alltså till agronomer och gjorde den obligatoriska ”proppen”. Jag har hört många olika historier genom hela min uppväxt om när dessa proppar bodde på gården och hade diverse olika idéer för sig. Men nu finns inte proppen längre och därmed har det lämnat ett tomrum, eller är det kanske en kunskapslucka? 

Kommentera