”Jag har fått vänner för livet”

Varje år nominerar lärare på Vreta utbildningscentrum
en student som utmärkt sig extra under studietiden,
till ett stipendium som ges ut av Hushållningssällskapet Östergötland. Årets mottagare är 19-årige Alvin Landström.

19-årige Alvin Landström har fått Hushållningssällskapet Östergötlands stipendium. Han går sista året på Vreta och efter studenten väntar jobb på en grisgård utanför Katrineholm. Foto: Hushållningssällskapet Östergötland

Hur känns det att du fick stipendiet?
– Det känns jättebra. Det var oväntat, jag visste inte ens att det fanns. Men det var jättekul att få det!

Alvin Landström

Ålder: 19
Bor: Utanför Katrineholm

i Valla

Intresse: Lantbruk och enduro

Bästa med lantbruk:

Varierade arbetsuppgifter och utmaningarna

Vem är du?

– Jag är en glad och posi­tiv kille från Katrineholm. Farmor och farfar har haft köttdjur, så jag blev tidigt intresserad av lantbruk. Sedan blev det mer och mer och när vi skulle ha praktik i sjuan så valde jag att vara på en grisgård.

Varför valde du Vreta?

– Jag hade hört att det var en bra skola, och jag hade kom­pisar och grannar som gått där. Därför valde jag den skolan istället för Ökna som annars var närmare från mitt håll.

Hur är skolan?

– Jättebra! Det har varit superkul. Jag har bott på internatet så jag har fått vän­ner för livet. Vi har blivit som en liten familj. Det är bra och trevliga lärare som lär ut på ett bra sätt. Oavsett om man har haft erfarenhet av lantbruk innan eller inte alls, så får de med alla elever på ett bra sätt.

Alvin läser inriktning lantbruk där han har fått lära sig om växtodling, djur och maskiner. Roligast är växtodling och maski­ner. Och om det är något som skulle kunna bli ännu bättre med skolan så vore det enligt Alvin:

– Lite mer praktik! Jag är rätt praktisk av mig så jag vill vara ute. Jag har lite svårt att sitta i skolbänken. Vi får 15 veckors praktik, men jag hade gärna haft lite mer.

När vi hörs på telefon är Alvin ute på sin sista praktik på en mjölkgård i Sörmland nära Flen. Han trivs jättebra på gården och under sin stu­dietid har han varit runt på ett antal gårdar i just Sörmland och testat på olika inrikt­ningar, och det är i krokarna han vill jobba framöver.

Den 14 juni tar Alvin studenten och då väntar anställning på Rocklunda, en grisgård utanför Katrineholm, där han gjorde sin praktik i sjuan och har jobbat extra sedan dess.

– Jag kommer främst vara maskinförare, men också hoppa in hos grisarna om det behövs.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Det är klart man har drömmar. Men nu vill jag vara anställd ett tag. Sedan i framtiden vill jag starta egen firma med lantbruks­entreprenad.

Vad ska du göra för stipendie-pengarna?
– Planen är att spara peng­arna och sedan åka och jobba utomlands på någon gård i Australien eller USA.

Motivering:

”Alvin har under sin gymnasieutbildning på Vreta utbildningscentrum med tydlighet visat sig vara en god representant för
de gröna näringarna. Han har genom sin positiva och ödmjuka framtoning tagit sig an såväl teoretiska
som praktiska kunskaper med en ständig nyfikenhet att lära. Alvin har genom goda omdömen visat sig vara ansvarstagande och ha förmågan att se och bidra till gemensamma mål inom utbildningen, såväl i skolmiljön som på praktikplatser. Han är en god kamrat som med sitt lugn skapar trygghet för sin omgivning och som
på ett moget sätt har förmågan att stötta och låta kamrater ta plats. Alvin har förmåga att koppla samman praktiska, teoretiska kunskaper och egna erfarenheter i ett större perspektiv vilket är viktigt för att bidra till en hållbar lantbruksbransch. Alvins vilja att vara en del av branschen genomsyras av hans intresse och am- bition att utvecklas inom flera grenar av lantbruket.”

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades måndag den 03 juni 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Proppen kanske inte var en så dum idé?

Krönika: Första gången jag fick höra ordet ”agronom” var när min mamma berättade att de hade ”proppar” som jobbade på gården. De utbildade sig alltså till agronomer och gjorde den obligatoriska ”proppen”. Jag har hört många olika historier genom hela min uppväxt om när dessa proppar bodde på gården och hade diverse olika idéer för sig. Men nu finns inte proppen längre och därmed har det lämnat ett tomrum, eller är det kanske en kunskapslucka? 

Kommentera