Beslutsfattare måste lita på oss bönder

Krönika: För ett par år sedan när jag studerade så fick vi under en lektion fritt diskutera hur vi såg på biologisk mångfald. Vid den tidpunkten var det lite nytt att prata om biologisk mångfald, då hade det mest pratats om rena utsläpp av växthusgaser.

En klasskamrat till mig frågade om det inte var bättre om människan backade helt från naturen och lät naturen sköta sig helt på egen hand? Initialt höll jag med honom om att naturen hade klarat sig bra utan oss människor, men påminde honom samtidigt om att verkligheten råkar se annorlunda ut; att vi är cirka åtta miljarder människor på planeten. Åtta miljarder människor som ska försöka samsas om resurser, yta, mat, energi och natur. Därför behöver vi mer än någonsin förr kunna finnas på plats och förvalta naturen samtidigt som vi använder oss utav den.

Efter lektionen frågade jag min lärare varför han trodde att vi enbart pratade om koldioxidekvivalenter och inget om de andra parametrar som är kopplade till hållbarhet i vårt samhälle. Han höll med mig och gissade på att vi människor har svårt att tänka flera tankar samtidigt.

Idag, ett par år senare, ser det annorlunda ut – biologisk mångfald finns nämligen på allas läppar och nu behöver vi hjälpas åt att tänka på många saker samtidigt för att inte gå bort oss och ta dåliga beslut. Beslut inom områden där det i värsta fall kan ta decennier att göra om när det blivit fel. Ta det här med markanvändning och biologisk mångfald till exempel. Vi behöver öka den biologiska mångfalden samtidigt som vi behöver odla mat och foder, samtidigt som vi behöver ha skog, samtidigt som vi behöver bygga bostäder och nya industrier för framtida jobb.

Idag är debatten tyvärr mer ofta än sällan polariserad där ytterligheter ställs mot varandra och ”mitten” blir allt tunnare med människor. Men om vi för en sekund skulle sluta käbbla med varandra och bege oss ut i verkligheten så har vi lösningen mitt framför näsan på oss. Lösningen är som det mesta här i livet, en lösning där vi får kompromissa med varandra för att komma sams. En lösning som varken är svart eller vit, och som är mycket dynamisk. Tänk er en sommarvy över en stor åker med bördig jord, där vi vill odla brödvete. Strax till vänster om åkerns kant växer det blommor i överflöd av olika slag vid en lång vacker stenmur, där insekter och smådjur frodas. Lite längre bort till vänster börjar ett stort naturbete med särskilda värden men med sämre bördighet, där betande djur är en förutsättning. Två kilometer rakt fram ligger en skog på 20 hektar och på andra sidan om denna skog ligger det ytterligare två åkrar, där odlar bonden havre och råg med vall i växtföljden eftersom det där är lättare jord och då passar det bra att odla foder till mjölkkorna hemma på gården.

Vad jag försöker säga när jag målar upp denna bild om hur det ser ut där ute, är att naturbeten behövs, åkermark behövs, skog behövs, virke behövs och alla våra olika djur behövs. De elementen innefattar inte några motsättningar. Vi som är bönder kombinerar redan alla dessa element utifrån våra olika geografiska förutsättningar och det blir mycket olyckligt när beslutsfattare fat  tar beslut som förhindrar oss bönder från att utveckla och förvalta.

Glappet mellan stad och landsbygd har bara blivit större och större under åren. Det glappet behöver vi minska om vi tillsamman ska kunna ta oss framåt. Beslutsfattare måste lita på oss bönder och vår kunskap för att vi ska kunna lita på deras kunskap och erfarenhet när det kommer till att fatta goda beslut i Bryssel eller i Stockholm. Med andra ord så behöver vi prata med varandra, prata så att båda förstår.

Patrik Veithoefer
Mjölkproducent