Stort intresse för att testodla sötpotatis
När forskare från Lunds universitet och SLU sökte testodlare av sötpotatis fick man in 800 intresseanmälningar på tre dagar. Och inom några år hoppas forskarna kunna möta efterfrågan hos både hobbyodlare och lantbrukare.
Nélida Leiva Eriksson, forskare i bioteknik vid Lunds universitet, och Dennis Eriksson, forskare i växtförädling vid Sveriges Lantbruksuniversitet, driver tillsammans ett projekt för att ta fram sorter av sötpotatis som funkar att odla i Sverige.
– Vi kompletterar varandra väldigt bra med våra expertiser. Dennis är expert på att se till att sötpotatisen växer som den ska och jag kollar på hur man kan utveckla sötpotatisen rent genetiskt, säger Nélida i en intervju med Jordbruksaktuellt.
På SLU i Alnarp har man tillgång till olika faciliteter, så som odlingskammare där man redan påbörjat ett intensivt förädlingsprogram.
– Där jobbar vi med olika tidigmognande sorter från Peru. Dessa har korsats på traditionellt sätt och vi har nu en samling på över 6 000 fröer som vi ska lägga ut i fält för att påbörja selektion. Varje frö är genetiskt unikt, och potentiellt en ny sort, berättar Dennis.
Sökte testodlare
För en tid sedan tog man först kontakt med Skånska Trädgårdsföreningen samt Koloniträdgårdsförbundet i jakt på testodlare i Skåne inför säsongen i år. Därigenom fick man in 50 intresseanmälningar. Men sedan gick Lunds universitet även ut med ett pressutskick om att man sökte testodlare och efter tre dagar hade man fått in 800 intresseanmälningar från hela landet. Platserna inför årets testomgång är därmed fyllda med råge. Men Nélida och Dennis hoppas kunna ge fler odlare chansen att testa året efter när de ska utöka försöket till fler odlare och även fördela det till resten av Sverige.
Vad tror ni det stora intresset för att odla sötpotatis kommer ifrån?
– Det har vuxit med åren. Sötpotatis har ju ökat mycket i konsumtionen. Man började ta in det i butikerna för ungefär 10-15 år sedan och konsumtionen har ökat drastiskt sedan dess. Och det är ju den efterfrågan från både konsumenter och odlare som vi vill göra något med, säger Dennis.
– Sötpotatis är en väldigt mångfasetterad gröda att tillaga. Precis som med potatis går den att använda till jättemycket olika grejer. Den är lätt att tillaga och har en smak som tilltalar många, säger Nélida.
Visas på Borgeby
Totalt kommer 50 hobbyodlare runtom i Skåne få påbörja testodlingen av ett par nya, tidigmognande sorter denna sommar. Parallellt med fältförsöken ska man påbörja ett gediget förädlingsprogram.
– Vi ska gro de 6 000 fröerna och lägga ut de resulterande plantorna i fält tillsammans med HIR Skåne i Borgeby och sedan påbörja en selektion, så av de 6 000 som vi odlar detta år kommer vi kanske välja ut mellan 200-300 av de som ser bäst ut för att uppföröka till nästa säsong, så det är så att säga traditionell förädling med korsningar och selektion.
Samtidigt ska Nélida använda sig av dna-sekvensering och gensaxen CRISPR/Cas i jakt på två specifika egenskaper som man vill ha fram. Dels vill man att sorterna fungerar så bra som möjligt att odla i svenskt klimat, det vill säga under de långa ljusa sommardagarna. Men man vill även få fram en sötpotatis som är mer rik på järn.
– Vi vil få fram en nyttig nivå av järn i rötterna. Det blir som en järnberikning. Och för det måste vi testa många olika sorter för att hitta dem som har de bästa anlagen för de här egenskaperna och även identifiera de gener som styr järnhalten. säger Nélida.
– Just nu har vi ett experiment som pågår i våra odlingskammare i Alnarp, där vi dels testar olika tidigmognande sorter under 10 respektive 16 timmars dagslängd, för att hitta de som klarar de långa sommardagarna bäst. Sötpotatisen kommer ursprungligen från Peru och har ofta bara en bra rottillväxt under kortare dagslängder. Och sedan i det andra experimentet har vi tillgång till sorter som har både lite och mycket järn i rötterna. Vi odlar dem i sand och tillsätter olika halter av järn och under olika pH-värden, en faktor som är väldigt viktig för att öka upptaget av järn, berättar Dennis.
Vad skulle det betyda för svensk odling om ni lyckas ta med ert ändamål?
– Det skulle betyda jättemycket. På kort eller medellång sikt, alltså inom 3-5 år har vi möjlighet att möta efterfrågan som finns på hobbymarknaden. Redan idag är det ju jättepopulärt att odla sin egen potatis. Nästan 15-20 procent av all potatis som äts i Sverige växer i folks trädgårdar. Hela Sverige är fyllt med folk som gillar att odla. Och vi ser att det finns en potential för en lika stor efterfrågan att odla sötpotatis.
Större utmaning
På längre sikt hoppas forskarna även kunna möta efterfrågan hos lantbrukare. Men där finns en utmaning i att få fram tillräckligt med planteringsmaterial.
– Det är dyrt att producera sticklingarna, de tar mycket plats och är ganska känsliga. Så vi jobbar på det men vi har ingen lösning för det just nu. En lantbrukare kommer behöva 30 000 sticklingar per hektar och pratar vi då om att skala upp odlingen till de omkring 200 hektar som behövs för att ersätta all dagens import så har vi inte kapaciteten att få fram så mycket sticklingar.
Hur har man löst det i länder där sötpotatis redan odlas i större skala?
– I varmare klimat så är det framför allt lantbrukarna som drar upp sina sticklingar själva. Men det är enklare där för man behöver värme. Och man behöver ha dem i en lagerlokal som håller mellan 25–28 grader och det är inte lätt här i Sverige, säger Dennis och berättar att man har lyckats lösa detta i Kanada.
– Där satsar de på att ha så mycket decentraliserad produktion som möjligt tillsammans med odlare på många olika ställen, och framför allt på ställen med bra mikroklimat, i stället för att transportera sticklingarna från USA.
Nélida tror att även Sverige skulle ha nytta av att följa Kanadas exempel, inte bara vad gäller sötpotatisen utan generellt i livsmedelsproduktionen.
– Särskilt under covid blev det tydligt att man inte kan centralisera mat. För om det kommer en kris eller naturkatastrof kan man inte förvänta sig att maten ska komma långt ifrån. Och det gäller inte bara sötpotatis, utan alla livsmedel, att man måste ta det mer från regional nivå, säger hon.
Snabbare utveckling
I dag importeras nästan all sötpotatis från Etiopien eller USA och utbudet av olika sorter är i princip obefintligt.
På 1600-talet när den vanliga potatisen kom till Sverige upplevdes den också som svårodlad. Men under årens lopp har naturliga sorter uppstått, som klarar vårt klimat och korta sommarnätter. Men den utvecklingen tog mellan 200-300 år. Och så länge vill forskarna inte vänta. De vill använda en kombination av traditionell växtodling och modern genteknik, exempelvis gensaxen CRISPR/ Cas för att snabba på processen till bara några enstaka år. Källa: Lunds universitet