”Det här är världens roligaste jobb”

Bröderna Eric och Alfred Ström är bara 27 och 30 år gamla, men har redan kunnat titulera sig som lantbrukare i över 10 år. 2011 köpte deras mamma granngården till hennes barndomshem, och två år senare började bröderna bruka marken. Idag brukar de 300 hektar och föder upp köttdjur på gården i Vånsjö utanför Enköping.

Bröderna Eric och Alfred Ström, 27 respektive 30 år, driver Vånsjö Småbönder. Resan tog sin början när de bara var tonåringar, och nu arrenderar de 300 hektar i trakterna runt Vånsjö utanför Enköping. Familjen är viktig och med på resan finns mamma Lena Carlsson och Erics sambo Lovisa Bengtsson. Foto: Isabella Odmark

– Det här händer bara en gång, nu måste vi hänga på, berättar mamma Lena Carlsson om hur tankarna gick när gården blev till salu.

Då gick Eric i sexan och Alfred i nian, och Lena valde att arrendera ut gården som omfattade 60 hektar. Men bröderna hade ett stort intresse, och när arrendekontraktet gick ut 2013 kände de att de ville testa att bruka gården själva.

– Men vi hade inga redskap då, så vi behövde allt - en traktor, en plog, en såmaskin, en harv, skrattar Eric.

Han minns tillbaka, och berättar att de tidigare arrendatorerna haft auktion på gården och att det blivit en harv kvar.

– Jag sprang ut och frågade dem vad de skulle ha för den. Han sa 500 kronor så det sprang jag in och hämta, för det hade jag i sparpengar. Då var jag 13 år.

Ska ha djur

Bröderna körde på med växtodlingen och några år senare köpte de även några mjölkraskvigor som betesdjur. Under studietiden på Jällaskolan fick Eric på riktigt upp ögonen för att ha djur, och efter en praktik i en avelsbesättning med köttdjur byttes mjölkkvigorna ut.

– Vi köpte sex kor med kalv och en tjur därifrån, säger Eric.

– Det blev en dyr praktik, skrattar Alfred.

När Eric började på gymnasiet var planen att ha fokus på maskiner och växtodling, men mjölkkorna på skolan frälste honom och han satsade istället på djuren. Detta har lett till att de har en besättning med 20 dikor på gården som de nu håller på att bygga ny ligghall till. ” Det var något magiskt med att gå upp klockan fem på morgonen och mjölka en ko.”, säger han.

”Vi kör”

2017 var det dags för generationsskifte mellan brödernas morfar, mamma och morbror.

– Då fick vi ta över en gård nere i byn också. Så vi gick från 60 hektar konventionell odling till 130 hektar. Där det nya var ekologiskt, berättar Alfred.

Samma år tog Eric studenten, och bröderna bestämde sig för att det verkligen var jordbruket de skulle satsa på.

– Vi tänkte att antingen ska vi skaffa vanliga jobb, eller så ska vi satsa på det här. Då kände vi att ”vad är det värsta som kan hända, vi kör”, säger Alfred.

Arrenderar gårdarna

Det är Lena som äger gårdarna, som Eric och Alfred arrenderar. Något de menar möjliggjort deras resa.

– Vi har haft en väldig tur. Mamma köpte denna gård, och vi har ärvt granngården. För dem som inte har något är det nästan omöjligt att starta upp idag. Bönder blir ju bara äldre och äldre, och det är ju för att ingen yngre har lust att vara skuldbelagd de närmsta 20 till 25 åren, säger Alfred och Eric tillägger:

– Mamma vet att arrendepengarna kommer in, vilket ger en trygghet för henne. Samtidigt som det har gett oss utrymme att kunna göra investeringar.

För att kunna finansiera satsningarna på gården tar de jobb utanför gården, och kör på entreprenad åt andra lantbruk.

– Vi utgår alltid hemifrån, men när det kommer till jobb så blir det lite grävmaskin, kabeldragning eller gräsklippning. Vi säger aldrig nej, säger Alfred och de berättar att goda relationer med bank och maskinförsäljare också har möjliggjort många satsningar.

– Vi kommer satsa ännu mer på precisionsodling. Direktsådden går ju inte fort utan det handlar om precision. Att man får fröna där man vill. Nått nytt för oss också är att vi har gjort markkartering på ena gården, och vi ska göra det på andra gården också, berättar de om planerna framöver.

Satsa mer

Bröderna berättar att torkåret 2018 har präglat deras företagande.

– Vi hade foder så vi klarade oss men vi såg det här tunga och motiga, och hur hårt det kan slå, säger Eric.

Men de upplevde även en trygghet i att de kommit så pass långt, med det de hade satsat dittills.

– Så vi ville satsa ännu mer, för det finns pengar att hämta om man lyckas bra. Men då blev det viktigt att göra det ordentligt, så vi funderade på hur vi skulle kunna gör det mer effektivt.

De körde på, tog fler arrenden och 2022 började de byta ut maskinparken.

– Vi köpte spruta, tallriksredskap, såmaskin och en bättre begagnad demotraktor. Men den var för liten, så två år senare fick vi byta igen. Så från 2022 tills idag har vi gjort en otrolig investering, sen började vi bygga ut djurstallet i samma veva, säger Eric.

När det var dags att uppdatera maskinparken föll valet på en sexmeters direktsåmaskin från Horsch. Bröderna berättar att det inte är så många som håller på med direktsådd i området, men att många är nyfikna på tekniken vilket resulterat i att fått så mycket åt andra. ”Många säger att vi är ansiktet utåt för denna maskin, det är roligt”, berättar de.

Satsa på direktsådd

Genom arbetet på andra gårdar hade de fått upp ögonen för direktsådd.

– Vi såg att här fanns det tid att spara, som vi kan lägga på att utveckla gården. Vi fick också ett bra erbjudande på en demomaskin från Horsch, säger Alfred, och tillägger:

– Vi vill sticka ut lite, inte vara som alla andra. Hitta vårt sätt att odla. För det har man lärt sig de här 10 till 12 åren, att det finns ju inget facit. Det finns inget som säger att mitt sätt är bättre än ditt. Det är fantasin som sätter stopp och att våga gå en annan väg har varit roligt och inspirerande.

Det har även lett till ett samarbete med Swedish Agro i Enköping.

– Vi levererar maskiner och är med och sätter i gång dem hos kunder, när säljarna inte hinner med. Vi kör ju de märkena själva, så vi har ju koll.

De håller även på att bygga ut djurstallet, och har själva gjutit plattan till både utbygget och en gödselplatta. Ett bygge som de tar i etapper allt efter vad ekonomin tillåter.

– Nästa steg är foderbord, vatten och snedtak. När jag skickade in bygglovsansökan skrev jag med att vi gör det här med vår egen plånbok, så det kommer ta tid, säger Eric.

Stanna upp och tänka om

Mitt i alla satsningar kom 2023, som enligt bröderna varit det motigaste året hittills.

– Vi tänkte ”aja satsar vi inte så kan vi inte vinna”. Men allting blev svindyrt och skörden blev jättedålig så då fick vi stanna upp och tänka om igen.

– Så här i efterhand är det en styrka att kunna ta lärdom från detta och bygga vidare. Säkerhet är superviktigt, att stå stabilt. Vi har fått pausa investeringar, och nu bygger vi upp ekonomin igen för att kunna mäkta med jobbigare år.

Att ta investeringar och utveckling i den takt plånboken tillåter är en strategi de haft med sig från start.

– Vi ska hålla på med det här för att det är roligt, men känner vi att det här är inte roligt längre så ska vi inte hamna i någon stor låneskuld. Det gäller att jobba med någon säkerhet i botten, säger Alfred.

– Jag har en ljudinspelning från dagis från när jag var tre år, då skulle vi sjunga en låt men först skulle vi berätta vem vi var och vad vi ville göra när vi blev stora. Alla sa fotbollsproffs, brandman eller polis – sen kom jag som sa att jag skulle bli bonde. Så det var klart redan från start, skrattar Alfred och berättar att han och Eric hellre var hemma och åkte traktor med morfar än var på förskolan.

Viktigt med nätverk

Att bröderna har sin mormor och morfar, Carl-Rune och Inger Carlsson, som förebilder är tydligt, då de ofta åtkommer till vad de lärt av den äldre generationen.

– Morfar sa ”du ska alltid ha något att se fram emot”, mormor sa ”tänk på att du ska ha råd med det också”. Mormor och morfar har varit extremt viktiga för oss i vårt tänk. Så ta vara på de äldre, de har varit med förut och vi kan lära oss av dem, säger Alfred.

Något de också tagit med sig från mormor och morfar är vikten av att ta i hand och presentera sig, och de anser att första intrycket är jätteviktigt.

– Att ta i hand kan vara starten på något jättebra, eller så känner man att det här ska vi hålla på kompisnivå, säger Eric och fortsätter:

– Vår styrka har alltid varit att skapa relationer. Vi älskar att träffa folk och prata.

Kontaktnätet har också varit viktigt för att hitta nya kunder, och mer jobb.

– Gör man ett bra jobb så sprider det sig, säger Lena.

Med många egenföretagare i släkten, har de entreprenörandan i blodet. Något som de också tror bidragit till att de hela tiden vill förbättra sitt arbete.

– Du ska vara nöjd när du haft med oss att göra!

På gården har de i dag 20 dikor. Kvigorna sparas till egen rekrytering och tjurarna kastrerar de, främst för att ha som betesdjur men de säljer även köttlådor. ”Vi fokuserar på kvalitet i stället för kvantitet, och så tar vi ut den pengen som vi känner att en familj har råd med. Vi tycker inte att det ska kosta 500 kronor kilot att köpa en svensk oxfilé, utan en familj ska ha råd med det. Och det har slagit väl ut”, säger Eric.

Störande namn

Det blir mycket skratt runt köksbordet när bröderna berättar om sin resa. De har glimten i ögat, vilket även reflekteras i namnet de valt på sitt företag; Vånsjö Småbönder.

– Alla skulle heta något med gods, det skulle låta så stort. Då försökte vi hitta ett namn som klingar men som inte är skrytsamt. Men också mentalt, människan kommer ihåg det man stör sig på. Så då tänkte vi att kan vi inte få till det i namnet, och vad är det folk stör sig mest på i lantbruksbranschen; jo smått, säger Alfred och fortsätter:

– Och vi hade inte så mycket mark eller stora maskiner, och vi var unga – 14 och 17 år. Allting var litet, därav småbönder.

– Det har funkat så himla bra. Alla stör sig på det, och kommer ihåg det. De frågar när vi ska döpa om oss till storbönder, skrattar bröderna.

– Jag har alltid sagt till grabbarna att ”gör så gott ni kan”. Man behöver inte ställa höga krav på att man måst prestera, utan man gör så gott man kan utifrån sina förutsättningar. Men framför allt att man ska hålla på med det man tycker är roligt, så det har jag sagt många gånger att ”håll på så länge ni tycker det är roligt, ledsnar ni kan vi sälja grejerna och arrendera ut marken”, säger Lena.

Uppmuntran från omgivningen

Bröderna säger att de fått mycket stöd av omgivningen i sitt val att som unga satsa på lantbruket.

– Alla uppmuntrar det verkligen. Det var som när vi 2013 diskuterade om vi skulle köra eller inte. Då sa alla att klart ni ska prova, det värsta som kan hända är att ni får arrendera ut marken igen och så får ni göra något annat. Ni har ju hela livet framför er, säger Alfred.

De berättar att de i år, med nya skötselavtal, brukar cirka 300 hektar. När de blickar tillbaka märks de att de är stolta över sin resa.

– Det är så mycket glädje, säger Lena och Eric fyller i:

– Och stolthet i hur långt vi har kommit.

Vad är ert mål?

– Det finns inget stopp, vi provar. Kommer det en möjlighet så tar vi den. Att våga prova är jätteviktigt för det är så man lär sig, säger Eric.

Har ni några tips till andra unga?

– Bygg kontaktnät - du kan komma långt på att prata med en person för mycket än en person för lite. Man vet aldrig vad en diskussion kan leda vidare till. Det kan vara samarbeten eller så kanske man pratar med någon som har en gård men inte har någon som vill ta över. Det kan till och med vara en sådan ingång, säger Alfred.

De menar också att man måste vara nyfiken och våga prova.

– Trots att vi har haft tuffa år, så har vi aldrig ångrat det vi har gjort. Det är fortfarande det här vi vill göra och det här som är kul. Så vill man hålla på med det här: kör! Du kommer ångra om du inte provar. Det här är ju världens roligaste jobb, avslutar Eric.