Ännu en reform som försvagar EU:s jordbruk
Nej, Mercosur-avtalet är ensamt inte liemannen som kommer för att ta våra gårdar ifrån oss. Men, det är ännu en politisk reform som försvagar europeiskt jordbruk. EU:s jordbrukspolitik är helt tondöv för det nya världs- och säkerhetsläge vi lever i.
Framför allt förtydligar Mercosur-avtalet (frihandel med fyra sydamerikanska länder, dock på livsmedelsområdet begränsad av kvoter) den absurda dubbelmoralen i att konstant införa hårdare regelverk, mer omfattande byråkrati och mer övervakning av EU:s jordbrukare, samtidigt som man vill öka och/eller göra import av livsmedel och bioenergi som inte alls producerats under dessa villkor, billigare.
Svenskt jordbruk är mindre drabbat av nackdelarna av Mercosur-avtalet. Det beror på att vi redan tappat så mycket av vår animalieproduktion och är importberoende för många animaliska livsmedel. För sockerbetsodlingen och odlingen av spannmål till etanol kan påverkan dock bli stor.
Det är därför naturligt att det är länder med större livsmedelsexport som drabbas hårdare och protesterar mer. Men, även svenska jordbrukare bör säga ifrån på skarpen. Inte bara för sin egen skull utan för samhällets skull.
Den fortsatta nedmonteringen av svensk livsmedelsberedskap som följer av summan av EU-beslut såsom kraftigt minskad CAP-budget, maxtak för EU-ersättningar, Mercosur-avtalet, CBAM-avgifter för gödning, höjda energiskatter, hårdare miljöregler, hårdare djurskyddsregler, mer övervakning av jordbrukarna et cetera, är sammantaget katastrofal politik. Speciellt i kombination med fri import.
De skadliga besluten på makronivå vägs inte på långa vägar upp av positiva uttalanden i Livsmedelsstrategin eller upphandling av tjänster för spannmålslagring i Norrland.
Vi skulle öka vår livsmedelsproduktion, hette det. Men politiken tvingar oss att kämpa med näbbar och klor bara för att inte tappa mer. Det här är inte rätt väg framåt.
Stefan Ljungdahl
