”Tänk på att berätta hur du tänkt”

Att få en djurskyddskontroll på gården kan kännas jobbigt, men det kan hjälpa att vara förberedd. Veterinär Anna-Lena Hegrestad lyfter några vanliga anmärkningar och hur man kan tänka vid en kontroll.

Anna-Lena är veterinär på Växa Sverige. Hennes specia­listområde är djurvälfärd, och ur det perspektivet höll hon föredrag om djurskyddskontroller på ett seminarium på Vreta Kluster.

– Det genomförs runt 8 000 djurskyddskontroller om året i Sverige, varav cirka 3 000 är rutinkontroller där man får veta i förhand att de kommer. I rutinkontrollerna är det runt hälften som får minst en anmärkning, säger hon och berättar att siffrorna kommer från Jordbruksverkets skrift Nationell djurskyddsrapport, som sammanställs årligen.

Vanligt missförstånd

Många anmärkningar, oavsett djurslag, hamnar inom kategorin hygien.

– Det handlar om att djuren ska hållas tillfredsställande rena. Korna ligger lite högre på anmärkningarna än de andra djurslagen.

Anna-Lena lyfter ett exempel med en ren ko på en smutsig bädd.

– Man tänker att ”jag kan ju inte få en anmärkning för att korna inte är rena, när hon är helt ren”. Men även om du har ett rent djur, men liggytan inte är torr och ren. Då tänker kontrollanten att det är en risk att djuret inte kommer hålla sig rent. Djuret kan ju ha kommit in på den här bädden i går. Så därför kan du få anmärkning på kontrollpunkten “inte tillfredsställande rena djur” även om du tycker djuret är rent. Det här är ett vanligt missförstånd.

Det kan också vara tvärt om, att man har ett smutsigt djur på en ren bädd.

– Man kan få anmärkning på liggytan även om den är ren när kontrollanterna är där. Anledningen till det är att det här smutsiga djuret visar att ”jag har inte legat på en ren yta den här senaste veckan eller veckorna”.

En annan viktig punkt, som länsstyrelserna enligt Anna-Lena lägger stor vikt vid, är det tillsynskrav som finns.

– Det innebär att du ska se djuret tillräckligt ofta för att upptäcka om de fått ett förändrat behov. Det kan vara en ko som blivit halt eller en gris som fått ledinflammation. Det kan också vara att grisarna har blivit så stora att man måste byta box, eller dela på dem, säger hon och fortsätter:

– En utmaning med det här är att de djur vi jobbar med är flockdjur, och vad gör ett flockdjur när den börjar bli svag? Den gömmer sig i flocken och gör allt den kan för att inte visa sin svaghet. Då gäller det att vara duktig och träna sitt djuröga på att se de här subtila signalerna.

Måste agera

Ett viktigt ord att ha med sig enligt Anna-Lena är handlingsplikt, vilket ingår i tillsynskravet.

– Ni hittar inte det här ordet i lagstiftningen, men lagstiftningen syftar till att man som lantbrukare eller djurägare har handlingsplikt. Det innebär att du inte bara ska se det förändrade behovet, utan du ska även göra något för att hjälpa djuret med sitt förändrade behov.

När en kontrollant ser ett djur med förändrat behov, börjar hen ofta ställa frågor för att se om lantbrukaren uppfyllt handlingsplikten.

– Jag upplever att det är ett ganska vanligt missförstånd att man som lantbrukare tänker att ”det förstår de väl”, men nej det gör de inte. Många har såklart en god kunskap och förståelse, men ni ska tänka som att kontrollanten är ett blankt blad, säger hon och fortsätter:

– När de ställer frågor om specifika saker, som om en bädd som inte är bra. Då gäller det att till exempel berätta att ”Vi byter bädden första torsdagen varje månad, och det infaller om två dagar”. Då har ni en plan för hur ni hanterar detta. Det kan även handla om att man hängt in en värmelampa till lammen. Kontrollanten ser det men vet inte att du gjort det för att just de här lammen var lite svaga. Så tänk på att berätta det.

Lätt att bli hemmablind

En annan utmaning som man kan behöva jobba med är hemmablindhet.

– Hemmablindhet är naturligt. Det är också det som gör att de här små förändringarna som sker över tid är svåra att uppfatta, då måste vi ha fasta rutiner, till exempel att vi byter bädden vid ett specifikt tillfälle, säger hon och fortsätter:

– Att be andra titta är väldigt smart mot hemmablindhet. Har ni rådgivare som kommer, kan ni tänka att de hjälper er mot eran hemmablindhet.

Anna-Lena slår även ett extra slag för att träna sitt djuröga, och det gäller alla som jobbar på gården.

– Större gårdar har ofta personal som jobbar med kalvarna, som är jätteduktiga på djursignaler. Men sen har de några andra som kör in foder till ungdjuren. De sitter uppe i traktorn och ser djuren jättebra, men de har inte fått träna sitt djur­öga. För man har inte tänkt på att det är jättebra om även de kan upptäcka avvikelser.

Ta med en vän

Som avslutning ger Anna-Lena några tips vid själva kontrollen.

– Tänk på att det är helt okej att ha med en kompis under kontrollen. De kan vara extra ögon, extra öron och extra stöd. Så man kommer ihåg allt man vill säga. Det är också helt okej att ta foton själv, för att minnas hur det såg ut vid kontrolltillfället.