Satsningen fortsätter – nu är Nils landets största lammproducent

2017 byggde Nils Johansson ett nytt stall för 700 tackor. Nu är ytterligare ett stall klart med målet att ha omkring 1500 lammande tackor till nästa säsong. – Det handlar om optimering av areal, maskinpark, stall och personal, säger Nils.

Ett gammalt Gudrunhygge på familjens ägor utanför Växjö huserar nu de två stallbyggnader där Sveriges största lammproducent driver sin verksamhet. 2017 inledde Nils Johansson sin satsning på professionell lammproduktion och investerade 5,5 miljoner kronor i ett nytt stall med plats för 700 tackor.

I december 2025 stod nästa stallbyggnad klar och nu är den totala kapaciteten 1 500 lammande tackor, vilket Nils satsar på att uppnå till hösten.

– Jag hade förutsättningar för att utöka med mark, maskinpark och kompetens. Jag ville också gärna ta steget att anställa och har nu en heltidsanställd. Vi siktar på att leverera ungefär 2 000 lamm till slakt i år. Nästa år siktar vi på omkring 2 500 lamm, säger Nils.

Det äldre stallet är 24 gånger 102 meter. Det nya är något bredare och mäter 30 gånger 90 meter.

– Vi är överlag nöjda med det första stallet, så det nya har vi gjort liknande fast vi har förbättrat de detaljer som vi inte var riktigt nöjda med. Till exempel är det lite bredare. Vi har även satt in fler vattenkoppar och ett foderbord till och därmed ökat antalet ätplatser per tacka. Mittgången är omkring 30 centimeter bredare, det gör ganska mycket när man sitter i traktorn, säger Nils.

”Rätt mycket dyrare”

Stallen är placerade i rad efter varandra, gavel mot gavel, vilket underlättar många maskinella moment.

– Vi utfodrar med mixer­vagn och strör med bal­rivare, och nu kan vi köra från mittgång till mittgång så det är väldigt rationellt, säger Nils.

Det första stallet kostade cirka 5,5 miljoner att bygga. Notan för det andra landar på runt 10 miljoner.

– Vissa saker blev lite dyrare med det nya stallet, men priserna har generellt gått upp ungefär 80 procent på de här åtta åren. Samtidigt har lammpriserna stigit väldigt mycket, men räntorna har dubblerats sedan den tiden. Sammantaget är det nya stallet rätt mycket dyrare.

Redan när du byggde det första stallet, hade du den här utökningen i bakhuvudet?

– Ja, det var förberett för det. Det var inte riktigt klart var det andra stallet skulle ligga, men förberett var det, säger Nils.

Två lamningsomgångar

När ett nytt fårår börjar används omkring 50 baggar i betäckningen. De flesta tackorna är korsningar mellan dorset och finull. Det finns även omkring 200 renrasiga finullstackor i besättningen. Baggarna till slaktlammen är texel.

– Vi försöker ligga på max 30 tackor per bagge för att sänka risken ifall en bagge inte skulle fungera, säger Nils.

En tid efter betäckningen dräktighetsundersöks tackorna. Att scanna alla tackor som betäckts tar två dagar.

– Sedan sorterar vi tackorna i olika grupper beroende på när de ska lamma. I år hade vi en grupp som lammade i februari och en grupp i mars.

Tackorna sorteras också efter hur många lamm de beräknas få och samkörs mot hullpoäng för att foderstaten ska kunna anpassas. Två olika foderstater brukar användas.

Nils tycker att resultatet efter scanningen generellt stämmer bra överens med verkligheten.

– Det tycker jag. Samtidigt är det en bedömningssport till viss del och det får man ha respekt för, säger han.

Saknar kompetens i ledningen

I februari och mars är det dags för de två lamningsomgångarna. Tackorna får i snitt 1,8 lamm och efter exempelvis att vissa lamm valts till rekrytering, levereras omkring 1,6 lamm per tacka till slakt.

– Målet är att ligga högre, över två lamm per tacka, men det är lättare sagt än gjort, säger Nils.

Vad kan göras för att nå dit?

– Det handlar om avelsmaterialet och det är det stora bekymret i den här branschen just nu. Det finns liksom ingen struktur i fårnäringen överhuvudtaget – det finns till exempel ingen plan för var vi ska vara med vår fåravel för respektive ras om tio år.

Är fårnäringen för liten eller vad beror det på?

– Det är ingen struktur i det. Det är brist på kompetens, för svaga styrelser och för svaga valberedningar. De som har makten att påverka förstår inte riktigt vilka reformer som behövs. Man är inte riktigt medveten om resan som det övriga lantbruket eller animalieproduktionen har gjort på avelssidan.

Har du något exempel på vad som inte funkar?

– Det finns till exempel ingen plan för hur vi ska jobba för lätta lamningar och minskad dödlighet i samband med lamningar. Det existerar liksom inte. Jämför man med nötkreatur är det där ganska givet att man avlar för lätta kalvningar.

Finns det för få stora lamm­producenter i Sverige för att det här ska funka?

– Jag skulle säga att en orsak är att det inte finns tillräckligt många heltidslantbruk kopplade till lammproduktion. Man måste vara ganska många för att man ska kunna stötta varandra, lyfta diskussionsnivån och driva rätt typ av frågor.

Testar ny vaccinstrategi

Vid lamningen får Nils och hans heltidsanställda hjälp av extrapersonal.

– Den mest intensiva perioden under hela året, konstaterar Nils. Tackorna lammar ute i gruppen och sedan tar vi in dem i ensambox. Dag ett ser vi till att allt fungerar, dag två märker vi lammen och dag tre, om allt funkar som det ska, så släpper vi ut dem i smågrupper. Har man kommit så långt är väldigt mycket av jobbet gjort.

Hur många lamm dör?

– Vi brukar ligga på 6,5 procents dödlighet ungefär. Mycket är kopplat till dödfödda lamm och det är egentligen ingenting vi kan påverka, utan det är genetiskt.

Vilka andra problem uppstår i samband med lamning?

– Vi har inte så många akuta juverinflammationer. De vanligaste problemen på lammen är ledinflammationer och när lammen blir lite större kan det komma lunginflammationer. Nytt för i år är att vi ska börja dubbelvaccinera. Normalt vaccinerar vi tackorna vid ett tillfälle innan lamning mot gasbrand och lunginflammation. I år ska vi även vaccinera de avvanda lammen med samma vaccin för ökat skydd under längre tid. Vi testar och ser ifall vi får en bättre effekt.

Vid vårt besök har tackorna, som snart ska släppas på bete, fått vaccin mot blåtunga. Det fick de även förra året.

– De har fått en dos nu, så får vi se hur det utvecklar sig under sommaren, säger Nils.

Uppdaterad hanteringsanläggning

Vid två månaders ålder avvänjs lammen från tackorna och har efter det fri tillgång till kraftfoder och högkvalitativt ensilage innan de skickas till slakt vid omkring fem månaders ålder.

– Nytt för i år är att vi har lämnat konceptet med fullfodermix till lammen och gått tillbaka till separat utfodring av kraftfoder och ensilage, så som vi hade det tidigare. Anledningen är att det är svårt att få lammen att äta så mycket fullfodermix som de behöver för att växa, säger Nils.

Lammen vägs regelbundet i den för året uppdaterade hanteringsanläggningen. Den har blivit större, underlaget har asfalterats och Nils har investerat i ett helautomatiskt vågsystem. De elektroniska öronmärkena registreras av den integrerade avläsaren och systemet sorterar automatiskt lammen som släpps ut från vågen efter kriterier som ställts in på förhand.

– Nu kan vi utföra flera moment i samma överfart, säger Nils.

Lammen levereras till KLS med en genomsnittlig slaktvikt på 25 kilo. Lammen klassas i genomsnitt i U och fettklass 3.

När tackorna går på bete och de sista lammen är skickade till slakt är stallen tomma i några månader innan tackorna stallas in igen i oktober. Stallen gödslas ut två gånger, en gång på sommaren och en gång innan den första lamningsperioden.

Rätt fokus i produktionen

Nils tror på framtiden för marknaden för lamm i Sverige. Dagens höga avräkningspriser är nödvändiga för att hålla igång produktionen, menar han.

– Sedan tror jag inte lika mycket på branschen. Där behövs det ganska akuta reformer. Gör man något i dag tar det ju tio år innan man ser resultaten av det. Det finns väldigt mycket mångfald i hur man föder upp lamm i dag och den mångfalden blir inte bara bra. Det behövs en tydligare och rakare utformning för hur man föder upp lamm på ett professionellt sätt.

– Jag vill inte ställa stora och små producenter mot varandra – det finns många små producenter som är mycket duktigare än vissa stora – men man måste fokusera på vad det är som kostar pengar och vad det är man tjänar pengar på. Lammslakt är 90 procent av omsättningen och den största kostnaden är foder. Då måste lammen växa och då måste man mata dem ordentligt. Man kan inte föda upp lamm på gammalt bete eller dåligt skördat ensilage, det går liksom inte. Bra och rationella stall är också en förutsättning för att man ska kunna göra den teoretiska produktionen till verklighet, säger Nils.