När marknaden börjar tänka om – varför riskbilden på spannmålsmarknaden har förändrats

Marknadskrönika: För bara några veckor sedan var min bedömning att spannmålsmarknaden fortfarande hade relativt goda säkerhetsmarginaler. Produktionsprognoserna var höga, lagren bedömdes räcka till, och prisbilden speglade en marknad som i stort sett räknade med ännu ett år av god global tillgång.

I dag ser jag en annan marknad. Det betyder inte att jag tror på en dramatisk prisuppgång eller att världen står inför en bristsituation – jordbruksmarknader är sällan så enkla. Men flera av de faktorer som tillsammans avgör prisbilden har förändrats på kort tid, och för mig handlar det därför inte om att förutspå nästa prisrörelse. Det handlar om hur sannolikheterna har förskjutits.

Låt mig ändå vara tydlig med var jag landar, för att inte gömma slutsatsen: jag lutar åt att prisriktningen är uppåt, åtminstone fram till november–december. Sedan börjar södra halvklotet tröska, och då kan bilden skrivas om på nytt. Det är ett fönster – och det är därför det är intressant just nu.

En marknad är ett pussel, inte en enda prognos

När spannmålspriser diskuteras hamnar fokus ofta på en enda fråga: ”Hur stor blir årets skörd?” Det är viktigt, men långt ifrån allt. En marknad avgörs av samspelet mellan produktion, konsumtion, lager, logistik, väder, geopolitik och finansiella kapitalflöden. Det är först när alla dessa vägs samman som marknaden bildar sig en uppfattning om hur välförsörjd världen egentligen är.

Det är också därför priser ibland reagerar kraftigt på ny information trots att den faktiska skörden ännu inte förändrats. Marknaden handlar inte om dagens situation. Den handlar om framtida förväntningar.

Just nu pekar flera av pusselbitarna åt samma håll.

Svarta havet – där risken blivit akut

Den mest påtagliga förändringen de senaste veckorna är att konflikten i Svarta havet gått in i en ny fas som direkt drabbar spannmålsflödena.

Under en period på drygt en vecka i juli angrep ukrainska drönare över hundra ryska fartyg i Azovska sjön. Attackerna lamslog trafiken så pass att Ryssland tvingades stänga sjöfarten genom Don-Azov-kanalen och Kertjsundet under en tid. Det är ingen liten sak. Azovhamnarna står, beroende på vem man frågar, för mellan 15 och 25 procent av Rysslands spannmålsexport – SovEcon lägger sig i den övre delen av det spannet. Detta är alltså vägen ut för en betydande del av världens största veteexportörs volymer.

Här ligger den verkligt intressanta risken. Merparten av den ryska djuphavsexporten går inte via Azov, utan genom Novorossijsk med grannhamnarna Taman och Tuapse. Skulle de ukrainska angreppen flytta sig från Azov och in mot Novorossijsk vore konsekvenserna av en helt annan storleksordning. Att omdirigera de blockerade Azovvolymerna till djuphavshamnarna låter sig inte göras hur som helst – rälskapaciteten och hamnkapaciteten är begränsade, och det sker mitt under den mest intensiva exportsäsongen.

Ryssland svarar med samma mynt. Under nätterna 10–12 juli utsattes den ukrainska hamnen Chornomorsk för upprepade angrepp. Kernels terminaler där tvingades ställa in verksamheten, och omkring 45 000 ton vete och 9 000 ton solrosolja gick förlorade eller skadades. Det var bland de svåraste angreppen mot bolagets hamntillgångar under hela kriget.

Poängen är denna: marknaden behöver inte förlora hela exportkapaciteten för att reagera. Det räcker att osäkerheten ökar. I en marknad med gott om lager hade sådana nyheter passerat relativt obemärkt. I en stramare marknad prissätts de in omedelbart. Det är den skillnaden jag menar när jag säger att marknaden blivit känsligare.

Franska majsen – ett ras som ännu inte syns i balansräkningarna

Samtidigt utspelar sig något dramatiskt på fälten i Västeuropa.

Frankrikes majsgröda har rasat i kvalitet under sommarens upprepade värmeböljor. FranceAgriMer bedömde i början av juli endast 47 procent av grödan som god till utmärkt, och de senaste avläsningarna pekar mot 44 procent. Jämför det med 75 procent vid samma tid i fjol och ett femårssnitt en bit över 70 procent. Det är den sämsta noteringen på omkring 15 år.

Att just majsen drabbats hårdast är ingen slump. Värmen kom precis under pollineringen – den period då grunden för avkastningen läggs – och mindre än en tredjedel av den franska majsen är bevattnad. I de torraste områdena i västra Frankrike har odlare redan börjat slå av majs som foder snarare än att se den dö stående.

Vad betyder det i ton? Franska skördeuppskattningar har fallit mot 9–9,5 miljoner ton, ungefär 30 procent under fjolåret och den minsta franska majsskörden så här långt detta århundrade. Vissa analytiker varnar för att siffran kan sjunka ytterligare om obevattnade fält överges helt. För EU som helhet innebär det att importbehovet stiger. Redan innan värmen slog till räknade USDA med en EU-import kring 19–20 miljoner ton. En återgång mot rekordåren skulle kunna lägga flera miljoner ton till den siffran. Torkan stannar inte heller vid EU:s gräns – även Ukrainas majs uppges vara påverkad.

Det viktiga för prisbilden är att detta ännu inte fullt ut syns i de officiella prognoserna. En WASDE-rapport är ingen facitbok, utan en prognos. När den publiceras mitt i växtsäsongen bygger produktionsbedömningarna fortfarande på antaganden om hur grödorna utvecklas resten av sommaren. Balansräkningarna har helt enkelt inte hunnit ikapp vädret. Det gäller majsen – men troligen även vetet, där sommarens sena värme slog till efter att de flesta prognoser redan satts, och där inga uppdaterade siffror ännu fångat den fulla effekten. Med andra ord kan balansen bli stramare än dagens prognoser visar, inte lösare.

Efterfrågan – den bortglömda halvan

En sak som ofta hamnar i skymundan är efterfrågan. Vi talar gärna om hur mycket världen producerar, men betydligt mer sällan om hur snabbt den konsumerar.

Majs är det tydligaste exemplet. USDA har höjt sin bedömning av den amerikanska majsförbrukningen tre kvartal i rad – konsumtionen har alltså legat högre än prognoserna genomgående. Analyshuset AgResource, vars siffror jag tycker håller hög kvalitet, ser en ytterligare åtstramning framför sig och räknar med tightare amerikanska majslager 2026/27 än vad USDA gör. Samma bild på sojasidan, där AgResource ser lager i förhållande till förbrukning nere kring fem procent nästa säsong – i praktiken ”pipeline”, det vill säga nära det minimum som krävs för att hålla systemet igång, i takt med att ny amerikansk presskapacitet tas i drift.

Till detta kommer en efterfrågefaktor som kan bli avgörande: Kina. Efter att i praktiken ha bojkottat amerikansk majs i ett par år har Kina börjat återvända till USA-marknaden, i spåren av handelsuppgörelsen. Hittills har de bekräftade storaffärerna gällt sojabönor, men marknaden väntar sig att majsen ska följa efter. Skulle Kina köpa i den storleksordning som diskuteras – kanske runt fem miljoner ton – vore det ett tydligt brott mot de senaste årens mönster, och det skulle bita i en redan stram amerikansk balans.

Lägger man ihop detta i den globala balansräkningen ser bilden annorlunda ut än för ett år sedan. För majs väntas världsproduktionen 2026/27 hamna under konsumtionen för första gången på flera år, med det största underskottet sedan 2010/11. För vete krymper det tidigare överskottet mot noll. Skillnaderna är inte dramatiska i absoluta tal, men riktningen är tydlig: vi går från att bygga lager till att tära på dem.

En trendskörd är ingen garanti

Mycket av lugnet i marknaden vilar på ett tyst antagande: att USA får en normal trendskörd. Just nu har majsbältet klarat sig bättre än Europa, med grödan stabilt kring goda betyg. Men värmeprognoser för Mellanvästern hotar att pröva den bilden just som majsen går in i pollineringen – exakt det känsliga skede då Frankrikes gröda knäcktes.

Faller den amerikanska avkastningen bara några enheter under trend blir konsekvenserna stora i en balansräkning som redan tunnats ut av stark efterfrågan. Det är inte mitt huvudscenario, men det är en risk som marknaden i dag inte prissätter fullt ut. Och det är just sådana risker som får en känslig marknad att röra sig snabbt.

När marknaden lägger på en riskpremie

En marknad reagerar inte bara på det som redan hänt, utan också på risken för det som skulle kunna hända. Det är därför priser ibland stiger innan någon produktionsförlust bekräftats. När osäkerheten ökar börjar marknaden lägga på en riskpremie – för väder, för en exportstörning, för en geopolitisk händelse. Risken behöver inte realiseras för att få ett värde.

Här spelar också kapitalflödena in. En stor del av handeln på Euronext och i Chicago drivs av fonder som positionerar sig efter trender snarare än efter enskilda skörderapporter. Det förklarar varför rörelser ibland blir större än de underliggande fakta motiverar – när fonderna ligger kraftigt sålda och ny information pekar åt andra hållet kan täckningsköp förstärka en uppgång, och tvärtom. Den som följer marknaden bör skilja på den fundamentala riktningen och de kortsiktiga svängningar kapitalflödena skapar. Båda är verkliga, men bör inte förväxlas.

Vad betyder detta för dig?

Det följande är resonemang om riskhantering, inte köp- eller säljråd.

För dig som odlar spannmål har riskbilden skiftat till det mer gynnsamma, men med högre svängningar. Det talar för att säkra pris i etapper snarare än att jaga toppen – ingen träffar rätt varje gång, och en känsligare marknad kan vända snabbt åt båda håll.

För dig som köper foder kan det billiga råvaruläget vara på väg att förändras. Det gör tidpunkten för inköp mer betydelsefull än på länge, och kan vara skäl att se över hur stor del av behovet som är säkrat inför kommande säsong.

För båda gäller samma princip: när svängrummet i marknaden minskar, ökar värdet av att ha en plan i förväg snarare än att reagera i efterhand.

Slutsats – varför min syn förändrats, och hur länge

Jag inledde med att säga att jag för några veckor sedan såg en marknad med relativt goda säkerhetsmarginaler. Det gör jag inte längre.

Jag lutar åt att prisriktningen är uppåt, åtminstone fram till november–december. Under de månaderna avgörs det norra halvklotets skörd, och det är där osäkerheten är störst just nu. Med osäkrare utbud, en efterfrågan som visat sig starkare än väntat, krympande lager och en eskalerande geopolitisk risk lutar sannolikheterna åt att marknaden prisar in risk snarare än tvärtom.

Men detta är inte en enkelriktad prognos. När vi närmar oss årsskiftet börjar södra halvklotet tröska. Brasilien och Argentina är i dag tunga aktörer på både majs- och sojasidan, och när deras skörd blir känd kommer nytt utbud in i ekvationen. Faller den väl ut kan mycket av höstens riskpremie släppa – och då är vi tillbaka i det spel där små förändringar i balansen åt endera hållet börjar styra igen.

Det handlar alltså inte om upp eller ner i största allmänhet, utan om tidpunkt. Fönstret där uppåtriskerna dominerar ser jag framför oss just nu och en bit in mot vintern. Därefter öppnar södra halvklotet ett nytt kapitel.

En sak ska sägas till sist: Ukrainas export har samtidigt gått rekordhögt in i 2026, vilket i sig dämpar priserna och påminner om att nedåtkrafterna aldrig är långt borta. Jordbruksmarknader har en förmåga att överraska alla. Men sammantaget: från en marknad med marginal, till en marknad med mindre svängrum. Och när svängrummet minskar, stiger priset på överraskningar – åtminstone tills nästa skörd på andra sidan jordklotet lägger korten på bordet igen.

Erik Sundell, Scandinavian Farmers