Allt ditt är mitt
Ledare. Valet till Sveriges riksdag i september blir mer ideologiskt än väntat. Skillnaderna i syn på samhället och medborgarna mellan vänstern och Tidöpartierna har tydliggjorts. Och mellan dem guppar Centerpartiet fortsatt i sin breda mitt, men med preferenser åt vänster i regeringsfrågan, fast till höger ideologiskt. Men vad innebär egentligen regeringsalternativens rejält olika samhällssyn för jordbruket?
Vänsterpartiet är extremt impopulärt i de gröna näringarna. Det är lätt att förstå. De är emot fritt företagande. De är emot privat ägande. De vill beskatta tillgångar och förbjuda ”övervinster” i den vinstfattiga livsmedelssektorn.
Närmast vänstern på den ideologiska kartan finns Miljöpartiet. Inte heller ett populärt parti i de gröna näringarna. Även här är kapitalismen paria och tilltron är stor till att ledande miljöpartister vet bättre än medborgarna, till exempel hur jordbruk kan och ska bedrivas.
På sätt och vis är högern, Centerpartiet och Socialdemokraterna tråkigare. Och det är bra. De ideologiska ytterligheterna är inte på samhällsnivå så extrema i detta läger.
Svenskt jordbruk och därmed den inhemska livsmedelsförsörjningen vilar på fritt företagande i en kapitalistisk samhällsmodell. Den samhällsmodellen tror inte vänstern på, trots att den tjänat oss gott och tagit oss ända hit. Vad vänstern tycker i detaljfrågor blir irrelevant när de inte tror på den grundläggande modellen för hur samhället och jordbruket idag är uppbyggt.
Socialdemokraterna går till val på att vara otydliga i regeringsfrågan. Och därmed taktiskt otydliga i många frågor. Behovet av att vara otydliga har ökat i takt med de många avslöjandena av oförmågan inom Vänsterpartiet att ta avstånd från islamism och terrorism.
Det har inte blivit lättare att vara Magdalena Andersson, partiledare för S när Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar visat brist på ödmjukhet och tydliga ideologiska likheter med forna dagars VPK i utfrågningar inför valet. Socialdemokraterna behöver V och MP för att kunna bilda regering, om inte en revolution sker efter valet, med en blocköverskridande regeringskoalition.
De flesta partier, ja alla i högerblocket samt C och S är för stärkt konkurrenskraft för svenskt jordbruk. Samtliga vill att livsmedelsförsörjningen och -beredskapen ska stärkas. Ingen kan med hög trovärdighet berätta hur det ska bli avsevärt bättre i kombination med fri import av mat och bioenergi producerad på ekonomiska och miljömässiga villkor som här är otänkbara.
Den stora frågan är vilka som kan ge Sverige en stark regering som kan och vågar driva igenom nödvändiga förbättringar för svenskt jordbruk. Om den långsiktiga utvecklingen mot färre gårdar, enormt importberoende av insatsmedel och ökande livsmedelsimport ska brytas så krävs det modiga strukturella beslut. Det räcker inte att putsa lite i kanterna på byråkrati och ersättningar.
Se till att rösta i höst. Det är riktigt viktigt. Skillnaden mellan partierna är så stor som frågan om du vill bestämma själv över ditt liv eller hellre vill att någon annan gör det, är allt ditt mitt eller vill du att ditt ska vara ditt?
Rösta på dem du bäst tror kan bidra till en stark och modig regering.
Stefan Ljungdahl
