”Nu vill jag göra min grej”

Lina Danlid Burke tog över gården efter sin pappa för åtta år sedan. När han gick bort ett år senare sattes utvecklingsplanerna på paus. Men nu är den nya smågrisproduktionen klar.

Lina är uppväxt på gården som ligger i Högsby kommun, men hon bodde utomlands i sex år innan hon återvände hemåt.

– Det var först när jag flyttade tillbaka till Sverige och skaffade familj som jag började jobba och utveckla gården tillsammans med min pappa.

2011 började Lina på gården och 2018 tog hon över verksamheten. Men bara ett år senare gick Linas pappa bort.

– Så jag blev väldigt snabbt ensam i allt och försöka navigera rätt.

Lina berättar att hennes pappa hade tyckt att hon skulle sluta med sugg­ringen som funnits på gården sedan 1996 och utveckla gården. Lina kände likadant.

– I min värld måste man utvecklas för att finnas kvar och vara levande. Så jag hade hela tiden en tanke på att jag skulle göra något med gården. Men 2019 behövde jag landa. Så jag tog fem år till att bara landa i allt. Jag skaffade mig ett gårdsråd som stöttar mig och så har jag en företagscoach genom Vilja Lysa. Med deras hjälp så vågade jag se vart jag ville och hur jag skulle ta mig dit. 2024 tog jag beslutet att bygga en egen smågrisproduktion.

Vad var främsta anledningen till att satsa?

– Jag tror på gris. Jag tycker det är ett fantastiskt och väldigt intressant djur. Jag såg en framtid att göra något och skapa något som var mitt. Suggringen var pappas. Nu vill jag göra min grej, säger Lina.

Det första spadtaget togs i september 2025. Efter rekommendationer valde Lina att bygga tillsammans med Novab, som är stora särskilt inom gris.

– Det har gått bra. I höstas var det mycket markarbeten. Jag bor i Småland så det fanns otroligt mycket sten. Så vi har sprängt mycket mer än vad jag trodde vi skulle göra. Sedan kom kylan och vintern och då tänkte jag ”herregud det här kommer ta lång tid”. Men sen när det blev plusgrader då smällde det till, då kom både tak och väggar upp och då fick jag ett stall att gå i och då kändes det mycket bättre.

Jordbruksaktuellt besökte bygget veckan innan midsommar och planen då var att ha stallet klart för invigning i augusti. En tidsplan som också hölls.

Den 14 augusti var det invigning och i vecka 35 sattes de första grisarna in.

– Det känns fantastiskt roligt att det är klart! Det ska bli härligt att få börja nästa steg. Det är en lite pirrig känsla att nu få börja producera det som jag har tänkt att jag ska göra så länge, säger Lina, som är nöjd över resultatet.

Fokus på djuren

Det nya stallet har en totalyta på 4 000 kvadratmeter och består av tre BB-avdelningar och fyra tillväxtavdelningar. Besättningen är på 550 suggor och det kommer att vara grisningar varannan vecka. Målet är 17 000 smågrisar per år.

Anläggningen är byggd för färdigfoder i ett restlöst system och leverantören är Skiold.

– Det är lite min strategi – jag vill fokusera på grisarna, inte på det runtomkring. Funkar det inte med fodret då vill jag kunna ringa till någon som kan vara ansvarig för det, säger Lina.

All växtodling är utarrenderad. Så foder och halm köps in och allt fokus kommer vara på djuren.

Har du några speciallösningar i stallet?

– Jag är faktiskt först i Sverige med att ta in ett miniblötfodersystem från Danmark, för smågrisarna inne i BB. Jag har jobbat med satelliter som både har mjölkkoppar och de som inte har det. Och jag ser en oerhörd förbättring hos dem som har det. Suggorna slits inte lika hårt, de kan behålla sitt hull lite bättre. De blir inte diade lika mycket, det blir inte heller lika mycket slagsmål om spenarna. De stora dricker i koppen och då kommer de mindre fram till suggan. Det blir en bättre balans.

Först kör man bara mjölk i koppen och efterhand kan man mixa in lite foder så att det på slutet är helt foderbaserat.

– Tanken är att när man ska vänja av dem så är magarna redan förberedda för foder.

Lång smågrishörna

Boxarna i BB-avdelningarna kommer från Skiold, och är en av deras nyare modeller. Det fanns två anledningar till att Lina valde just den boxen. Ett skäl var att boxen erbjöd en bra skyddsgrind som går att flytta på olika sätt så man kan jobba säkert med smågrisarna. Utan att fixera suggan.

– Den andra anledningen var att smågrishörnan är ganska lång och går ut ända på spalten. Vilket betyder att jag kan sätta min mjölkkopp på spalten och det är en jätte­fördel. Många som sätter in mjölkkoppar i befintliga stallar har ingen bra plats att sätta dem. För man vill inte sätta den på spalten för då är suggan på den. Så den måste vara i smågrishörnan men det får helst inte bli blött där, berättar Lina.

Tillväxtavdelningen är byggd väldigt traditionell.

– Först tänkte jag att jag inte ville ha det vanliga tråkiga. Jag ville göra något nytt där också. Men jag har frågat runt och varit på studiebesök och förstått att det klassiska är det som fungerar och där grisen trivs bäst. Då bestämde jag mig för att köra på det också.

Vad har varit utmanade med bygget?

– Att växa in i rollen, att man är den som bygger och investerar. Och våga ta för sig. Jag är lite konflikträdd och det kan man inte vara. Man måste våga fråga och hitta rätt samarbetspartners. Att ta för sig har varit ovant, säger Lina.

En annan sak Lina underskattade är hur mycket tid allt tar.

– Jag har ingen projektsamordnare utan jag har den rollen själv. Och skulle jag göra det här igen så skulle jag nog anlita en samordnare. Så ett tips är att lägg en budgetpost på någon extern som kommer in och hjälper till. För det är svårt att rodda allt själv.

En annan stor överhängande utmaning vid bygget har varit oklarheten kring de nya föreskrifterna kring grisningsboxarnas storlek och utformning, som ännu inte är helt spikade.

– Jag bygger boxar som är sju kvadratmeter och det har jag bara fått bestämma själv. Det här tror jag blir lagom för mig, säger Lina.

Långsiktigt utmanade

Att det senaste förslaget till nya föreskrifter bygger på antal kultingar tycker Lina är svårt att förhålla sig till på lång sikt.

– Det är väldigt svårt att säga hur jag kommer att prestera om ett eller fem år med genetiken som vi har. Då är det omöjligt att bygga något som är hållbart. Det känns inte så tryggt att ha byggt för mycket pengar och som ska kunna hålla i 30 år och sedan kanske jag har vuxit ur det om tio år enligt reglerna.

Jordbruksverket och branschorganisationerna arbetar vidare med förslaget och Lina hoppas och tror att det ändå kommer att landa i något bra.

–  Jag är rätt så bra på att leva i nuet och stänga ute oron. Jag tänker att jag kör och sedan tar vi det problemet om det kommer, säger Lina.

Nya med smågrisar

Gänget som ska jobba i det nya stallet är till att börja med fyra tjejer och Lina.

– Jag vill inte överanställa innan jag vet vad vi behöver. Vi måste hitta våra ­roller. Jag har aldrig jobbat med smågrisproduktion innan. Det här är helt nytt för mig, skrattar Lina och fortsätter:

– En av de andra har jobbat med smågrisar innan. Så vi är rätt så nya allihop. Men jag har haft inblick i satelliterna och deras problem och hur det fungerar genom suggringen. Jag ser det som en spännande utmaning. Jag har bra rådgivare runtomkring mig så jag tänker att vi löser det. Jag är överpositiv!

Har du pluggat på?

– Jag har fått tips från kollegor och jag har bokat in oss på djurskötarkursen som hålls av Griskonsult. Sedan har jag faktiskt använt AI lite för att plocka fram grisningsrutiner. Så jag tycker att vi är relativt förberedda. Nu ska vi bara få arbetsgänget att jobba ihop sig. Där har vi hjälp av Vilja Lysa som kommer in och jobbar med vår arbetsgrupp för att få igång ett arbetslag som fungerar.

Vad driver dig?

– Jag tycker om att ligga i framkant och vara med i utvecklingen. Kan jag vara med och påverka samhället till ökad hållbarhet och se till att vi äter mer svenskt så vill jag gärna vara med på den resan.

Hur ser du på framtiden?

– Först ska man landa i det nya och sedan ska man välja vart man ska härnäst. Jag kanske är helt slut och supernöjd efter fem år med det här nya eller så är jag taggad på att utveckla det ytterligare ett steg. Men jag är en sådan person som hela tiden vill framåt. Jag är 44, så jag har många år kvar att göra något med. Nu vet jag vad jag ska göra de kommande åren. Jag ska jobba, skrattar Lina.