Högt dieselpris kräver en extra tanke

KRÖNIKA: Som lantbrukare kan det ibland vara lättare att höga sin lönsamhet genom att sänka sina kostnader än att höja priset på de varor som produceras på gården. Det beror på att kostnaderna i många lägen går att påverka i högre grad än exempelvis avräkningspriset på den mjölk eller spannmål man säljer.

Enligt Statoils hemsida höjdes listpriset på diesel den 20 mars till företagskunder från 15,39 till 15,49 kronor litern inklusive moms, vilket kan jämföras med 14,64 kronor litern som dieseln kostade vid årsskiftet. Listpriset har därmed gått upp med 85 öre per liter under de tre första månaderna.

Snittpriset under februari månad låg på rekordhöga 15,14 öre per litern och med största sannolikhet kommer snittpriset för mars att överstiga februaripriset. Som en jämförelse kan nämnas att snittpriset i februari förra året låg på 13,88 kronor litern och ser vi till snittpriset till företagskunder under helåret 2011 låg det på 14,33 kronor litern.

Bortser man från volymrabatter eller andra förmånliga priser som lantbrukare möjligtvis kan ta del av, tillkommer avdraget för moms samt möjligheten att ansöka och därigenom få tillbaka en del av koldioxidskatten med 2,10 kronor per liter. Det ger ett snittpris i februari på runt 10 kronor litern baserat på Statoils listpriset. Motsvarande snittpris i februari 2011 låg på ganska exakt 9 kronor, det vill säga mer än en krona lägre per liter. Att köra upp en kubikmeter diesel under vårbruket kostar därmed över tusenlappen mer i år än i fjol.

Med höga dieselpriser ökar så klart incitamentet att försöka minska drivmedelskostnaderna på gården, vilket också är fullt möjligt. I takt med högre dieselpriser blir också frågan om sparsam körning mer aktuell.

Vi har skrivit om sparsam körning vid ett flertal tillfällen tidigare men det tål att nämnas igen.
Sparsam körning handlar i grunden om att sänka motors varvtal utan att förlora effektivitet samt att planera sin körning på ett bättre sätt. När det gäller arbetsfordon varierar så klart effekterna beroende på typ av fordon som körs eller arbete som utförs, men besparingar upp mot 10 till 30 procent är enligt uppgifter ingen omöjlighet.

Ett tydligt exempel skrev vi om i Jordbruksaktuellt under försommaren 2011. Vi beskrev då hur Christer Johansson, energi- och teknikrådgivare på LRF Konsult i Linköping, under VM i plöjning genomfört en enkel demonstration i sparsam körning. I testet minskades plogdjupet från 22 till 19 centimeter samtidigt som motorvarvtalet sänktes från 2 100 varv per minut till 1 500 varv per minut. Den enkla åtgärden resulterade i att bränsleförbrukningen gick ner från 32,8 till 20 liter per hektar. Det innebär en minskning med 40 procent vid plöjning.
Det är dock en siffra som generellt kan vara svår att uppnå på en gård, men hälften kan vara gott nog. Sänker man sin totala bränsleförbrukning med 20 procent slipper man var femte tankning.

Hand i hand med sparsam körning går utnyttjandet av en maskin. En optimerad maskinpark med exempelvis traktorer och redskap anpassade för varandra utgör grunden för en optimerad bränsleförbrukning. En för liten traktor kan exempelvis få kämpa onödigt hårt för att dra redskapet bakom.

Det är heller inget självändamål att ha många timmar på räkneverket om de timmar man kör inte ger något tillbaka. Kör man i onödan uppstår så klart en extra kostnad som påverkar lönsamheten negativt. Det kan handla om att jordbearbeta för mycket eller inte köra med fulla laster vid transporter.

Och så var det det där med tomgångskörning. För att exemplifiera det kan vi leka med tanken att en lastartraktor står 15 minuter på tomgång per dag, fem dagar i veckan. Det blir i runda tal 65 timmar extra på räkneverket per år som inte ger en enda krona tillbaka för att förbättra lönsamheten. Det kan vara värt en extra tanke.

Peter Wellander
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@ja.se

Artikeln publicerades lördag den 07 april 2012

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste