Vetepriset kan falla mer

Förra året steg vetepriset kraftigt, inte minst på grund av kraftig torka i USA med stora negativa konsekvenser för landets majsproduktion. Vetepriserna i både Paris och Chicago steg snabbt till nära rekordhöga nivåer.

Karl Persson
Handelsbanken

Därefter har priserna backat en hel del, klart mest har vetepriserna i Chicago backat, vilka nu handlas på nivåer omkring de före sommarens prisuppgång.

Tydligt är nu att fler och fler verkar mena att priserna inte kan falla mycket lägre. Vi håller inte med. Under förutsättning att vi inte även detta år får uppleva större väderproblem i världens viktigaste spannmålsregioner finns ytterligare nedsida. 2012 var faktiskt ganska extremt vad gäller väderrelaterade problem kopplade till spannmålsproduktion. I kombination med låga lagernivåer blev även prisuppgången extrem.
För tillfället pekar alla prognoser på en relativt kraftig återhämtning för spannmålsproduktionen. Viss osäkerhet råder för tillfället innan vintern helt släppt greppet om de höstsådda grödorna så att eventuell utvintring avslöjar sig. I kombination med att kyla fördröjer vårsådden på flera håll bör nog en större nedgång bromsas ett par veckor till. Utan större överraskningar så är det vår tro att priserna därefter har en bit kvar att falla.          

Vetepris på 1,34 kr/kg  

För tillfället handlas vete, MATIF, för leverans november 2013 kring EUR 214 per ton, en historiskt sett hög nivå. Givet dagens starka kronkurs kommer detta dock inte svenska producenter fullt till del. EUR/SEK handlas i skrivande stund kring 8,40, en något högre kurs längre ut på kurvan gör att dessa EUR 214 för novemberterminen handlas kring 1800 kronor per ton. Detta känns för många rent psykologiskt som mycket lägre än EUR 214, men det då enbart en följd av en klart starkare kronkurs än vi tidigare vant oss vid.
Så sent som i december 2011 handlades vetet på MATIF för strax under EUR 180 per ton, en nivå vi i alla fall inte ser som en omöjlighet vid tid för skörd i år. Ett fall till EUR 180 per ton för novemberterminen skulle innebära ett prisfall på drygt 15 procent. Under torsdagen förra veckan och måndag denna vecka föll majspriset i Chicago med över 12 procent som följd av uppjusterade lagernivåer, alltså under bara två handelsdagar!
Anta att denna nivå på EUR 180 per ton nås, med dagens starka kronkurs skulle detta motsvara ungefär 1500 kronor per ton. Prisskillnaden mellan svenska fysiska vetepriser och börspriserna i Paris kan givetvis variera beroende på bland annat lokala utbuds- och efterfrågeförhållanden. Historiskt sett har de svenska priserna legat lägre och ett antagande om svenska priser kring 100 kronor per ton lägre får nog inte alltför många att höja på ögonbrynen. Det skulle i ovanstående fall betyda ett svenskt pris kring 1400 kronor per ton eller något lägre – en nivå där flera svenska veteproducenter faktiskt visar ett minusresultat.
Lägg därtill att flertalet av de inom bankvärlden som ägnar sig åt valutaprognoser spår en ännu starkare svensk krona framöver, det inte bara Handelsbankens valutaanalytiker. Många prognoser pekar på en EUR/SEK-kurs ned mot 8 innan året är slut – med detta inte sagt att valutaanalytikerna utgör ett undantag och alltid får rätt men så lyder i alla fall dagens prognoser. Ovanstående exempel skulle då ge ett svenskt vetepris på 1340 kronor per ton. Märk då att vi fortfarande räknar på ett vetepris på börs i Paris på EUR 180 per ton – nedanstående graf över vetepriset under de senaste fem åren visar att det i alla fall historiskt sett nog inte bör ses som ett väldigt lågt pris.

Fler borde säkra sitt pris

Vi är förvånade att fler och fler menar att de ”inte vågar” prissäkra kommande skörd – med motiveringen att priset istället kan vända uppåt. Borde inte den stora risken för lantbrukare vara ett minusresultat i veteproduktionen? Vid prissäkring kan lantbrukare idag fortfarande säkra en vinst för en del av produktionen medan återstående del av förväntad skörd kan lämnas osäkrad och således kan ta del av eventuell prisuppgång.
I vår värld är det oavsett vad en risk för veteproducenten att priset faller och en chans att priset stiger. Efter ingången terminsaffär är risken borta (och så även chansen) och givet en fortsatt god korrelation mellan fysiska priser och börspriser kommer en eventuell förlust i ingången terminsaffär kompenseras av ett högre pris på fysisk vara. För en lantbrukare bör terminer dessutom i första hand användas för att hantera risk och inte för att utnyttja chanser.
Med allt detta inte sagt att jag tvunget uppmanar alla Sveriges veteproducenter att prissäkra sin kommande skörd på dagen. Däremot uppmanar jag gärna alla att se över sin situation och definiera de verkliga riskerna som faktiskt finns och fundera över hur mycket risk man är beredd att ta. En del av er har redan prissäkrat stora volymer av kommande skörd till attraktiva nivåer och känner er mer lugna. Ovanligt få har prissäkrat årets skörd – det kan inte jag tolka som annat än att ovanligt många medvetet valt att åta sig en onödigt stor prisrisk.

Karl Persson

Handelsbanken

Artikeln publicerades torsdag den 18 april 2013

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste