Sjunkande självförsörjningsgrad hot mot beredskap vid krisläge

Sveriges beredskap vad gäller livsmedelsförsörjning i händelse av ett avstängt krisläge är undermålig enligt Sven Lindgren, förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet. Han menar dock att det finns stora möjligheter att förbättra läget och uppmanar såväl politiker som enskilda medborgare att ta sitt ansvar.

Sven Lindgren, statsvetare och förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet och i Hushållningssällskapens förbund.

Cecilia Widegren, moderat riksdagspolitiker och vice ordförande i försvarsutskottet.

Den svenska självförsörjningen av livsmedel är sjunkande. Vare sig EU:s eller Sveriges jordbrukspolitik säkrar helt och hållet vår livsmedelsförsörjning i händelse av kris och beredskapslagren är avskaffade. I direktiven till den påbörjade utredningen ”Konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion” finns sårbarhets­aspekten inte med. Den säger heller inget om självförsörjningsgrad eller mål för det svenska jord­bruket, något som Sven Lindgren är kritisk till. Som stats­vetare, förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet samt i Hushållningssällskapens Förbund menar han att Sveriges politiker inte tar den sjunkande självförsörjningsgraden på allvar.

– Inget annat land har haft en så kraftigt sjunkande självförsörjningsgrad som Sverige de senaste åren, konstaterar han.

Cecilia Widegren, moderat riksdagspolitiker och vice ordförande i försvarsutskottet håller med om att diskussionen om självförsörjning, framförallt med tanke på klimatförändringarna, är en viktig framtidsfråga. Hon tycker dock tvärtemot Lindgren att Sverige har en tillfredsställande självförsörjnings­grad.

– Sveriges jordbruks­politik ligger på EU-nivå och om man ser på EU:s samlade resurser har unionen, inklusive Sverige, en bra självförsörjningsgrad, säger Widegren.

– Det görs också kontinuerliga bedömningar av tillgången på livsmedel både på EU-nivå och i Sverige på längre sikt. Medlemsstaterna i EU har undertecknat en solidaritetsförklaring där det sägs att medlemsstaterna ska hjälpa varandra i händelse av katastrofer.

Marknadsorienterad

Konkurrenskraftsutredningen säger att ”de naturliga förutsättningarna i kombination med god tillgång på mark och vatten innebär stora utvecklingsmöjligheter för en ökad jordbruksproduktion. Trots detta är utvecklingen i viktiga delar av svensk primär­produktion vikande.”

– Det vore klädsamt om regering och riksdag mot bakgrund av beredskapsskäl satte upp något mål för svenskt jordbruk utöver att det ska vara ”konkurrenskraftigt”, vilket det dessutom inte är. Staten borde naturligtvis kompensera lantbrukarna för kostnadsfördyrande särregler som skiljer svenska förhållanden från EU:s gemensamma politik, menar Lindgren och nämner som exempel att Storbritannien har ett uttryckligt förbud mot inhemska pålagor utöver EU-reglerna.

– Jordbrukets konkurrenskraft och önskan om en levande landsbygd är viktiga frågor, säger Cecilia Widegren som menar att alliansregeringen har gjort en hel del för att göra det billigare för svenska lantbrukare. Hon nämner som exempel suggpengen, sänkt slakteriavgift, avskaffad handelsgödselskatt och strävan mot regelförenklingar. Hon hänvisar även till ovan nämnda utredning som en del i arbetet för ökad konkurrenskraft för svenska lantbrukare.

– Det är även viktigt att Sverige är en pådrivande kraft för att reformera EU:s jordbrukspolitik och göra den mer marknadsorienterad. Vi har fortsatt mer att göra för att förbättra konkurrens­kraften, men vi tror på svensk livsmedelsproduktion, slår hon fast.

Oenighet i ansvarsfrågan

– Man måste hitta en balans mellan kostnader för förberedelser inför ett eventuellt krisläge å ena sidan och nyttan med det å andra sidan, säger Lindgren som tycker att någon statlig myndighet bör ges ett samlat ansvar för vår försörjningsberedskap.

Han menar att det även handlar om att informera invånarna om hur livsmedels­försörjningen går till i händelse av kris.

– Staten bör ge ökade uppdragsmedel för information till allmänheten och ställa mer preciserade krav på kommunerna att ta med försörjningsfrågorna i sitt geografiska områdesansvar, tycker han.

Widegren ser inte samma problematik med ansvars­frågan som Lindgren.

– När det gäller kris­hantering i Sverige gäller ansvarsprincipen, vilket innebär att den myndighet som bedriver en verksamhet under normala förhållanden även har ansvar i en kris­situation. Fördelen med det är att den aktören som har störst kompetens har ett långt­gående ansvar för planering och hantering av kriser, menar Widegren.

– Olika myndigheter har olika ansvar och mycket kan klaras genom samverkan, men faktum kvarstår: det finns ingen statlig myndighet med ett samlat ansvar och vid en försörjningskris måste den enskilde klara sig själv, konstaterar Lindgren, som själv har en veckas reservförråd av mat hemma.

Sveriges beredskap vid krisläge i nuläget:

► Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.

► Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.

► De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.

► Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.

► Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

► Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.