DEBATT: Svenskt jordbruk måste vara lokalt

I den nyligen tillsatta landsbygdskommittén betonas vikten av att forma ett hållbart jord- och skogsbruk för att stärka landsbygden och Sverige. Jordbrukspolitiken verkar dock knalla på i sina gamla industrihjulspår och fokuserar på konkurrenskraft till varje pris. Men det är något helt annat än ett livskraftigt lantbruk och en levande landsbygd.

Konkurrenskraftsutredning som presenterades i våras föreslog bland annat att stegvis ta bort svenska krav på djur- och miljöskydd. Vidare föreslog man satsningar på export av svenska livsmedel. Det senare upprepas ofta av jordbruksminister Sven-Erik Bucht som i anfall av hyperoptimism kallar maten "det nya stålet". Men vart leder den utvecklingen?

Det storskaliga lantbruk som växer fram bidrar allt mindre till samhället. Trots en fantastisk ökning av produktiviteten är jordbrukets förädlingsvärde i dag inte större än på femtiotalet; från 1993 till 2010 sjönk t.ex. jordbrukets bidrag till BNP från 18 miljarder till 10 miljarder kronor.  Lantbruksföretagen använder stora mängder insatsmedel som konstgödsel, diesel, bekämpningsmedel, maskiner, konsulter och kapital. Väldigt lite är lokalt eller ens nationellt producerat och det betyder att bidraget till den lokala ekonomin är mycket litet. Eftersom gårdarna är så få och behöver så litet arbetskraft, utgör de inte längre underlag till skolor, vårdcentraler och övrig nödvändig samhällsservice.

På många platser kan lantbruket inte ens hålla igång sin egen infrastruktur i form av exempelvis kunnig arbetskraft, rådgivning, service, växtförädling, slakterier och mejeri. Jordbrukets rationalisering motsvaras av en liknande utveckling inom livsmedelsindustrin och de processerna förstärker varandra. Den snabba takten i utslagningen av mjölkgårdar och Arlas globala strategi är bara två sidor av samma sak.

Besöker man några av de mest konkurrenskraftiga jordbruksområdena i världen, ser man samma mönster där, fast ännu tydligare. På den amerikanska prärien och i Brasiliens Mato Grosso breder enorma fält ut sig med ensidiga odlingar av majs och sojabönor. Det är jordbruk som kan konkurrera på den globala matmarknaden men där landsbygden nästan är död och småstäderna är spökstäder.

Stora delar av svenskt jordbruk kan inte tävla på världsmarknaden även om vi tar bort alla regler som innebär högre kostnader för svensk mat, eftersom andra faktorer som klimat och markstruktur spelar större roll. Och om vi bara bryr oss om att tävla på världsmarknaden glömmer vi allt det andra som jordbruket producerar, som Håkan Henrikson, och Christel Gustafsson från Jordbruksverket konstaterar I en debattartikel i Land 3 juli. I stället borde tyngd läggas på att skapa ett verkligt livskraftigt jordbruk, ett jordbruk byggt på de lokala förutsättningarna och den lokala marknaden, ett jordbruk som värnar om den biologiska mångfalden och landskapet såväl som den lokala ekonomin. Vi hoppas att de tankar som uttrycks i direktivet till landsbygdskommittén utvecklas och även når jordbrukspolitiken och livsmedelstrategin.

Ann Helen Meyer von Bremen är journalist och författare med mat och jordbruk som inriktning.

Gunnar Rundgren är jordbrukskonsult och författare. 

Jordbruksaktuellt
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 22 juli 2015

Kommenterarer till artikeln

Goqv skrev 2015-07-27 11:13:24:

Författarna till artikeln glömmer att orsaken till storleksrationaliseringen är bristande lönsamhet. Effektivisering kräver större och bättre maskiner och det är jordbruket starkt beroende av. Man säger att produktionen måste bli mer lokal eftersom vi inte klarar att konkurrera internationellt. jag menar att detta inte går att isolera till enbart ett jordbruksproblem. Det är ett landsbygdsproblem. För om man ska producera för en lokal marknad måste det finnas människor i närheten som kan köpa produkterna och med den urbaninsering vi har idag så finns de inte. Hela landsbygden behöver lyftas statusmässigt och arbetsmässigt. Vi verkar ha svårt att se helheter i det här landet. själv tycker jag att det är enkelt att se. Landsbygden dras med problem som mycket kan relateras till avfolkning medan tätorterna dras med det motsatta problemet. Stor inflyttning, segregering, bostadsbrist etc etc. Lösningen borde vara att stödja landsbygden mera, underlätta uppbyggnaden av småföretag, se till att service fungera överallt. Ta bort skatter som drabbar landsbygden speciellt hårt etc.


ufo skrev 2015-07-24 21:20:20:

Artikeln verkar vara ett verk av proffstyckare när de påstår att svenskt jordbruk använder stora mängder insatsmedel. De proffstyckarna inte förstår är att de insatsmedel som används är behovsanpassade. De förstår inte heller att s.k. djurskydds-och miljökrav är alltför ofta kontraproduktiva både ur miljö-och djurskyddssynpunkt och dessutom mycket dyrbara för jordbrukaren. Kraven slår dessutom ut de små, som de påstår sig värna om. Allt jordbruk bygger på de lokala förutsättningarna, vilket författarna inte har förstått. Listan skulle kunna göras hur lång som helst över alla de politiska beslut som utarmar landsbygden, dess kunnande och livsglädje och driver de unga till städerna. Ett ex är förslaget är ändringen i jordförvärvslagen som innebär att rika stadsbor ska kunna köpa upp landsbygdens skogar.


Vi Konsumenter skrev 2015-07-24 17:48:59:

Det behövs många röster och inspel till livsmedelstrategin. Konkurrenskraftutredningen har låst diskussionen och begränsat det intellektuella utrymmet för flera aspekter på svenskt lantbruk. Producentintresset gör det enkelt genom att kräva att Konkurrenskraftutredningens förslag ska genomföras.Det är därför tacksamt att Ann-Helen och Gunnar spelar in andra perspektiv än storskalig effektivitet. Marknaden kommer inte lösa utmaningarna, utan det krävs ett delat ansvar - staten, producenterna, marknadens aktörer. Det är alldeles för enkelt för politikerna att skjuta över ansvaret på konsumenterna. Läs Ann-Helens krönika i sista numret av Äkta Mat.


ante skrev 2015-07-23 16:51:41:

Ja man behöver ju sin bonde flera gånger varje dag, känns ju inte tryggt om han finns ända borta i Brasilien. Tio miljarder låter för lite? Bara en enda mjölkko ger ett butiksvärde på hennes mjölk på ca 100 000kr per år.


Samuel af Ugglas skrev 2015-07-23 05:14:18:

Det kommer inte att bli några förändringar i svensk livsmedelsproduktion förrän producenterna dvs. skogs och lantbrukare får tillbaka sin egendomsrätt, bruks och nyttjanderätt till sin egendom! Vi längtar dessutom efter rakryggade medborgare som törs avslöja statens kostnadsandel i produktion av livsmedel i basproduktionen, hos bonden och glöm inte, vi har en produktions apparat som är i starkt förfall. Det nämns aldrig i media.

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Slutpriserna för skörd 2023 - inklusive efterbetalningar

Nu är nivån klar för alla aktörers efterlikvid som är med i Jordbruksaktuellts prissammanställning över slutpriserna för leverans i skörden 2023 inklusive efterbetalningar. En lägre skörd än 2022 och med stora kvalitetsproblem blev utfallet för skörden 2023. Samtidigt föll de globala spannmålspriserna och drog med sig de svenska priserna.  Foderspannmål och oljeväxter var de som stack ut med de högsta prisnedgångarna jämfört med 2022.

 

Kommentera