DEBATT – Upp till kamp, nästa generation bönder

Andrea Caucino bor i Biella-provinsen i norra Italien. Den stenrika borgmästarens fattiga son, som vänt ryggen till samhället, barrikaderar sig i lagården med sina kor mot den bistra kylan. Han skottar sig igenom en meter snö för att ta sig till det lilla mejeriet där han återigen ska värma mjölken och bryta ostmassan.

Adam Arnesson. Foto: Mattias Ermanbrix
De hade underskattat honom, bönderna som fortsätter att sälja sin mjölk till mejerierna för ingenting. Han, nybörjaren, som lyckats genom att vända sig direkt till konsumenterna, i ett Italien som håller på att rasa samman. Han hade stannat kvar, och nu utkämpar han ett krig - en revolution. Hans armé består av 16 kor, och den här kvällen kämpar de tillsammans mot Sibiriens kyla.

Det skriver Silvia Avallone i boken Marina Bellezza. En berättelse om unga människor i norra Italien som försöker att upprätthålla ett normalt liv i ett Italien i förfall. De små byarna runt Biella krackelerar. Från bilens vindruta syns skylt efter skylt med texten ”Till salu”. Den stora drömmen traktens unga har att sträva efter är att slå igenom i någon dokusåpa, att bli en ”velina”, en flicka som används som levande dekoration i många italienska tv-program. Unga med hopp flyttar till städerna.

Men något är på väg att hända
. De 27 åren som Andrea Caucino har levat har alla ägnats till att förbereda något. Hans revolution börjar nu. Han vägrar att acceptera den sanning som råder i Norra Italien, som parasiteras av köpcentrum kantade av stora parkeringsplatser, bredvid de små gårdarna som inte längre är lönsamma att driva vidare. Han ska göra som sin farfar och på nytt leda upp de 16 korna av den gamla rasen Tiroler Grauvieh till sommarbetet vid Riabella. Hans drivkrafter är av omänskliga mått och han ska lyckas.

Silvia Avallone lyckas i sin bok med något som lantbrukare, och företrädare från lantbruksbranschen misslyckats så fatalt med i så många år. Inte bara i Sverige, utan uppenbarligen även i Italien. Ändå klagar man över att landsbygden förfaller, att gårdar läggs ner och att unga flyttar till staden. Avallone skapar framtidstro, revolution, genom sin berättelse. Nästa generations lantbrukare behöver inte acceptera den sanning som råder just nu. De analyser som gjordes på 60- och 70 talet gäller inte längre. Det behöver inte vara det storskaliga, rationella industrijordbruket, där djur behandlas som maskiner, som är framtiden. Det är dags att göra en egen analys.

Den industriella djurproduktion
som är standard idag kommer med stor sannolikhet att vara en parentes i mänsklighetens historia. Den mänskliga empatin sträcker sig allt längre ut ifrån oss själva ju längre vi får leva i en värld som inte förstörs av krig – vilket vi får hoppas att vi får göra i framtiden. Lantbrukarens roll kommer allt mer att likna en ”planetskötares”. Att driva lantbruk kommer att handla om att samarbeta med naturen, och djuren. Att driva ett hållbart lantbruk som bidrar till hela den här planetens och alla dess invånares bättre hälsa. Att skapa de unika värden som ingen maskin någonsin kommer att klara av att skapa.

Jag är trött på att höra att vi inte får betalt för våra fantastiska produkter, att någon måste göra något. Den där någon är oftast staten eller den mejeriförening man själv är delägare i, och något är inte sällan stödpaket i olika former. Om någon vägrar att betala för det man vill sälja borde den rimliga åtgärden vara att sälja till någon som vill betala och se till att ta betalt, inte få betalt. Det finns allt fler exempel på gårdar som säljer sin mjölk direkt till konsument. Människor uppger gång på gång att de skulle betala mer för mjölken om det bara fanns möjlighet. Se till att ge dem den möjligheten!

Vill du som konsument av livsmedel stödja svenska lantbrukare är det mest effektivt att köpa produkter av dem som väljer att vända sig direkt till dig. Leta efter böndernas egna varumärken och åk ut till gårdarna. Mer av det du betalar går då till bonden. Som ren bonus får du en mer unik produkt och dessutom en upplevelse. I bästa fall kan du också ge beröm till bonden för de fantastiska produkterna. Det är förmodligen något som hen aldrig har fått från varken Arla eller staten.

Efter den här texten kommer jag att kallas naiv. Men jag kommer att bevisa att de som påstår det har fel. Vi skapar vår egen framtid. Vår revolution börjar nu. Min armé består av 100 får och jag slåss mot dem som inte tror att min framtid kan bli verklighet. Jag vet att vi är fler.

Adam Arnesson
Ekologisk fårbonde och matentreprenör
Artikeln publicerades tisdag den 04 augusti 2015

Kommenterarer till artikeln

Samuel af Ugglas skrev 2015-08-04 19:32:11:

Adam, Du är värd all aktning och stöd. Du skall bara vara klar över att Du utmanar en hänsynslös motståndare i skatteverkschefen Ingemar Hansson och hans horder av vidriga STASI agenter vars centrum Du hittar i flocken av murvlar på Södermalm i Stockholm. Vi vet att dom finns, vi ser resultatet av deras samhällsomstörtande verksamhet men likafullt är dom helt oåtkomliga för ett resonemang byggt på rättskaffenhet och en normal verklighetsuppfattning. Du är inte naiv då Du sätter Din egen uppfattning före det socialistiska destruktiva kollektivet. Vi håller tummarna, lycka till!

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

DEBATT – En aktiv landsbygd krävs för ett levande Sverige

”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro… Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus, när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus”. Orden kommer från Ulf Lundells klassiska sommarlåt, som beskriver det svenska landskapet. Ett landskap som står för både rekreation och produktion. Ett landskap som är självklart för oss idag. Ett landskap som däremot inte är lika självklart för kommande generationer.

Kommentera

Senaste

Vessige Biogas bygger anläggning för fordonsgas i unikt projekt

Utanför Falkenberg inleds under senhösten bygget av en uppgraderingsanläggning för biogas där fordonsgas ska produceras. Projektet är det första i Sverige där lantbruk­are står bakom en anläggning som trycker ut förädlad biogas från gårdarna rakt ut i stamnätet. − Min vision är att jag ska kunna köra mina egna maskiner på mitt eget bränsle, säger Lars Paulson, lantbrukare, biogasproducent och ordförande i Vessige Biogas.

 

Kommentera