Åkerbönor ska bli mat
De senaste åren har bönor klivit in på allvar på de svenska mattallrikarna. Nu har även en klassisk fodergröda intagit scenen. I dagarna tröskades nämligen färska åkerbönor som ska utvecklas till livsmedel.
Åkerbönan är främst känd som en proteinrik fodergröda, men många konsumenter vet knappt vad en åkerböna är och efterfrågar den alltså inte som livsmedel. Bondbönan däremot syns allt mer i butiker och på restauranger. Åkerbönan har dock en del egenskaper som gör att den inte slagit igenom som livsmedel, men om åkerbönan blir behandlad på rätt sätt, kan även den vara en smakrik källa till protein som dessutom kan odlas i många delar av Sverige.
Skörd av färsk åkerböna är något som initiativtagarna bakom Nordisk Råvara jobbat för en längre tid i samarbete med JTI och Toppfrys. Färska gröna åkerbönor kan köpas i butik i länder som Storbritannien och Sydeuropa, men i Sverige har man tidigare främst använt dem som foder och då skördat dem fullt mogna.
Skördas gröna
– Intresset för baljväxter ökar, och både livsmedelsindustrin och odlare ser nya möjligheter med odling av åkerbönor till konsument. Man vill helt enkelt skörda dem gröna och processa dem på samma sätt som gröna ärter, säger Fredrik Fogelberg, forskare på JTI, i ett pressmeddelande.
Fyra sorters åkerbönor har därför i sommar odlats i Töreboda av Naturbruksskolan Sötåsen. Tre av sorterna har nu tröskats och sedan körts vidare till Toppfrys anläggning i Brålanda, där de har förvällts och frysts in. Under september ska de frysta bönorna kvalitetsgranskas och storlekssorteras.
Bättre tröskteknik
Skörden gick bra och utfördes med en tröska avsedd för färskskörd av ärter, enklast var det att skörda den vitblommiga sorten Gloria. Men det finns förbättringspotential i skördetekniken och därför ska man åka till Holland i höst för att studera skärbord avsedda för bönor.
– Vi riktar oss i första hand till den svenska marknaden. Vi tror att konsumenterna kommer att gilla åkerbönorna. De är söta och mjälla, säger Gunnar Backman, verksamhetsledare för Nordisk Råvara.
Projektet finansieras av SLO-fonden vid Kungliga Skogs och Lantbruksakademien, Stiftelsen lantbruksforskning (SLF), Naturbruksskolan Sötåsen och av EU via projektet Eurolegume.