Våra goda kommunikatörer visar vägen

Det är så härligt att lyssna till folk som står upp för sin åsikt, som påläst argumenterar för sin ståndpunkt även när den inte är den stora massans övertygelse. Vi har såna personer i svenskt jordbruk.  

Stefan Ljungdahl

I min förra ledare ”Underkänt” konstaterade jag ledset att lantbrukssektorn förlorade det mediala slaget även i samband med presentationen av IPCC:s klimatrapport med fokus på jord och skog. Den ledaren avslutades: 

”Nu har vi återigen förlorat det mediala slaget vid en mycket viktig tidpunkt och slåss för att nyansera den obalanserade negativa bild som spreds av jord- och skogsbruk. Hur utvärderar vi förlusten och vänder vårt kommunikationsarbete till framtida segrar? Vem klarar att leda det arbetet? Så här får det absolut inte fortsätta.”

Tack för all fin respons på ledaren. Många är de som vill se en annan ordning och är genuint ledsna över hur vi löpt med och delvis accepterat en dagordning satt av dem som har en orimlig tro på hur vi i Sverige kan producera mat i en värld av frihandel eller en dagordning satt av dem med mycket låg förståelse för växtföljder, näringsämnenas ursprung och kretslopp samt koldioxid och metangas ursprung och kretslopp.

Lika många som vill se en förändrad mer rakryggad kommunikation från jordbrukets sida, lika många är de som inte klart kan svara på vem/vilka/vilken organisation som kan leda arbetet med att etablera en ny dagordning. 

Jag tror att vår kommunikationsflopp i hög grad bottnar i vår osäkerhet, att vi som bransch inte stått upp för vår verksamhet utan gått i försvarsställning. Väl nere i brygga är det svårt att komma tillbaka upp på fötter och ta greppet om matchen. 

Vi har länge ”tilldelats” och nöjt oss med jordbruksministrar och landsbygdsministrar som lite kunnat om vår bransch och som inte stått upp för vår bransch när det blåst. När hen undantagsvis kunnat mer om vår bransch, så har hen haft andra allvarliga svagheter.

Vi har länge ”tilldelats” och nöjt oss med rektorer för SLU som kunnat lite om vår bransch och tyckts vilja vara någon annanstans än på ett nischat universitet med sektorsansvar. Så har SLU:s ledartröja i den gröna debatten också blekts rejält. 

Vi har länge ”tilldelats” och nöjt oss med att myndigheter som till exempel Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Lantmäteriet inte lyckats leverera de mest basala funktioner för vår bransch. 

Det duger inte. Vi får inte så pass stillatigande acceptera det.

Efter regn kommer sol. Det är mycket trevligt att lyssna till Jordbruksverkets tämligen nya generaldirektör Christina Nordin. Hon ber inte om ursäkt för svenskt jordbruk. 

Hennes debattartikel i spåret av IPCC-debaclet ”Svenska bönder har ingen anledning att känna skam” (SvD 29/8 2019) är ett klockrent exempel på den stolthet och tydlighet vi med rätta ska ha med oss in i och ut ur varenda debatt. 

En annan hjälte jag gärna lyfter fram är Anette Gustawson på Billinge gård i Norrtälje. Utöver allt slit som mjölk- och mejerientreprenör, tar hon både en och två utvisningar för laget. Tydlig kommunikation med rak rygg!

Det finns även politiker som för vår bransch är mycket större än sina partier. Kristina Yngwe, C och Magnus Oscarsson, KD, är två bra exempel på personer som med stolthet står upp för svenskt jordbruk. Må de inte bli neddragna av sina partier och drunkna i mångfalden av politiska frågor och hänsyn.

Dessa fyra exemplifierar hur vi alla måste kommunicera. Rakryggade, pålästa och ödmjukt kaxiga, får vi efter långsiktigt arbete lön för vår möda som världens renaste jordbruk. Vi kan inte och får inte be om ursäkt för vår verksamhet, eller dra oss undan debatten. Som Christina Nordin uttrycker det: ”Svenska bönder har ingen anledning att känna skam”.
 

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 11 september 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste