Världen har nyligen passerat gränsen där fler människor lever i städer än på landsbygd, vilket gör att allt fler är beroende av matproduktionen. Samtidigt pågår ett spel om den livsavgörande fosforn, en avgörande ingrediens i det handelsgödsel som jord­bruket är beroende av.
– Handelsgödsel är beroende av fossilt fosfor, alltså fosfor brutet ur berget. Vi kommer inte att klara jordens matförsörjning utan de fossila källorna. Och de är snart slut. Peak fosfor, alltså då
tillgången på fosfor minskar samtidigt som behovet av mat fortsätter att öka, kan inträffa om 20-30 år.
Det alarmerande beskedet ger Arno Rosemarin. Mängden fosfor som utvinns från urin och fekalier från djur, fåglar och människor är inte i närheten av att motsvara det som kommer från berget.
Världens fosforreserver är ojämnt fördelade och det pågår ett politiskt spel kring vilka siffror som anges menar Arno Rosemarin.        Illustration: Malin Strandli

 

Bristfällig information
– Tyvärr är kunskapen begränsad i ämnet, och om hur mycket fosfatsten
jordens resurser innehåller, säger Arno Rosemarin.
Han pekar på en omfattande brist i informationen, och ett spel om naturresurser på högnivå, där varken FN eller EU påverkar.
Dessutom är systemet väldigt ineffektivt. I praktiken används bara 20 procent av fosforn effektivt. Resten försvinner som avfall längs vägen - i slutänden som slängd mat och ner i toaletten. Och effekten av den icke återvunna fosforn har i förlängningen negativ miljöpåverkan på naturen i form av exempelvis övergödning och algblomning.
– Handelsgödsel betraktas idag som en oändlig resurs. Vi tror det är som kväve, som går att utvinna ur luften. Det råder stor kunskapsbrist. Folk tror att fosfor används till tändstickor, bomber och tvättmedel, men vet inte att det är grundläggande i handelsgödsel, som används till jordbruket i hela världen, säger Arno Rosemarin.
Och diskussionen är obefintlig. USA vill inte ta upp frågan, och enligt Arno Rosemarin är siffrorna på hur mycket fosfatmalm världen har, friserade av USA. Enligt en rapport från USGS, US Geological Survey som är motsvarar SGU, Sveriges geologiska undersökning, ändrades volymerna för hur mycket fosfatmalm det finns i världen, i en rapport från år 2010.
– USGS ändrade den tänkta volymen från 16 till 71 gigaton 2010. Det var en om­tolkning med ett visst syfte. Varken FN eller EU har några andra officiella siffror.

Det pågår ett politiskt spel kring var världens kvarvarande fosforreserver finns menar Arno Rosemarin.         
                                                                       Foto: katarina hanslep

Politiskt spel

Fosfatstenen kommer från naturen, och bildades som en sedimentär sten för 200-300 miljoner år sedan.
– Världens största reserver finns idag i Västsahara och Marocko, med 36 procent av världens tillgångar, eller ännu mer om man ska tro USGS. Övriga länder med betydande produktion är Sydafrika med 10 procent, USA med 7 procent, Kina med 24 procent och Jordanien med 10 procent.
– Det enda demokratiska landet av dessa är USA, och där är tillgångarna snart slut. När Peak fosfor nås, om bara några år, kommer priset kraftigt att stiga vilket kommer påverka hela världens jordbruk. Det pågår ett politiskt spel kring fosforn, och den omtolkning som USA gjorde av tillgången på fosfor i Marocko är en del i det, säger Arno Rosmarin.
Med det höjda priset kommer de flesta av världens fattigaste länder att inte kunna köpa handels­gödsel. Matpriserna kommer att stiga kraftigt i hela världen och någon beredskap för det finns inte.
Men det finns hopp. Om världen kan ställa om sig.
– Det finns effektivare sätt att ta tillvara den befintliga fosforn, så man slipper bryta ny. Exempel på det är att använda fosforn mer effektivt i jordbruket, människor kan ändra sina matvanor till att äta mindre fosforkrävande grödor. Stora vinster finns att göra på återvinning av mat och avfall, skörderester, urin och fekalier samt stallgödsel. Men det måste ske snart, säger han.
I Sverige har arbetet redan börjat. I februari 2012 gav regeringen naturvårdsverket att kartlägga fosforresurser i samhället och hur de effektivare kan användas.

Katarina Hanslep
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@ja.se

Senaste

Jordbruk är mer än förenklade val

Vi producerar ägg hemma på gården. Vi har 14 höns. Eller, det är inte riktigt sant, för ganska många av dem är ju tuppar. Och fyra av dem är faktiskt ankor om man nu skall vara lite petig. Ankor är som höns men värper lite sämre, och äter lite mer. Det känns fantastiskt bra att gå ut och plocka egna ägg till frukost. Eller att föda upp dem på matrester. Jag tror att våra höns har det ganska bra. Men efter några år som äggproducent kan jag också se några svagheter med den småskaliga produktionsinriktningen vi valt.

Kommentera