DEBATT–Har vi glömt att vi måste äta i Sverige?

Sverige har blivit ett konstigt land. Vi var tidigare ett land som hyllade demokrati, och där politiska avvägningar mellan olika intressen var en självklarhet när olika beslut skulle fattas.

Ombyggnaden av slussen i Stockholm innebär att vattennivåerna i Mälaren kommer att höjas under en längre tid på våren. Detta betyder att de som vill släppa ut djur på bete eller börja vårbruket måste vänta tills vattnet sjunkit undan. En del marker kan bli svåra att bruka över huvud taget. Foto: Carolina Wahlberg

Nu för tiden verkar dock rättssäkerhet och politiska avvägningar mellan olika intressen vara av underordnad betydelse. Detta gäller särskilt i frågor som rör vatten och miljö, och hur värnandet om dessa intressen kan komma att påverka vår livsmedelsförsörjning.

I dessa frågor verkar det som tjänstemän på myndigheter getts förmånen att agera både åklagare och domare i frågor som berör deras egna verksamhetsområden, utan att behöva ta hänsyn till hur ett beslut påverkar andra intressen än den egna myndighetens.

Låt oss ta några aktuella exempel:

Planerna på förhöjt vattenstånd i Mälaren i samband med ombyggnationen av Slussen: Här fastställde mark- och miljööverdomstolen nyligen att nuvarande flora och fauna skapad av strandbete är fel. Det slående är att man inte ens lyckats bevisa att ett förhöjt vattenstånd är bra för de miljövärden som man vill skapa, och ändå väger det intresset tyngre än minskad livsmedelsproduktionen och de miljövärden som denna medför idag.
Vattendirektivets åtgärdsprogram: Hur kan enskilda myndighetspersoner ges möjlighet att föreslå oprövade åtgärder som omöjliggör pågående markanvändning, utan att det görs en avvägning och en konsekvensanalys på politisk nivå?
Småskaliga vattenkraftverk som på många håll rivs för att undanröja vandringshinder: Varför är miljövänlig energiproduktion och den flora och fauna som i många fall etablerats kring dessa verk under flera århundraden helt plötsligt helt underordnad möjligheten för fisk att vandra?

Självklart är naturvårdsintressen och miljövärden viktiga att värna om, men avsaknaden av politisk avvägning mellan olika intressen gör att denna hänsyn kan få kosta hur mycket som helst på bekostnad av andra samhällsintressen. Notan för bristen på avvägningar betalas inte sällan av enskilda markägare och genom minskad matproduktion. Eftersom vi måste äta innebär dessutom en minskad livsmedelsproduktion i Sverige att miljöproblem och arbetstillfällen flyttar utomlands.

Vi efterfrågar politiska avvägningar mellan olika intressen för att kostnaden för att värna om ett intresse ska bli proportionerlig mot nyttan. Att, som i nuläget, låta enskilda myndigheter få agera både åklagare och domare utifrån sitt eget stuprörstänk håller inte om vi menar allvar med att vi vill ha en svensk livsmedelsproduktion och de miljövärden som denna medför. För inte är vi så bortskämda att vi glömt att vi måste äta?

Regionstyrelserna för

LRF Mälardalen – Sture Johansson
LRF Södermanland – Margareta Malmquist
LRF Örebro – Per Willén

Artikeln publicerades fredag den 20 februari 2015

Kommenterarer till artikeln

Jan-Erik Gasslander Folkpartiet Hedemora Socialliberal skrev 2015-02-22 10:37:57:

Svenska jordbruksprodukter har svårt att konkurrera med jordbruksprodukter från andra EU-länder. Dels är klimatet mindre lämpat för jordbruksproduktion dels är kommunikationerna idag så pass bra att tomater från Spaien finns på svenskens bord 1 dag efter skörd. Kvaliten i den svenska köttproduktionen är ytterst medioker. Den som vill ha bra kött köper franskt. Mjölken förädlas idag mest till ost vilket visat sej kunna framställas på bästa sätt i Frankrike. Den mjölk som ska drickas framställs ju billigast på Jylland ell i Nordtyskland. Det Sverige kan bidra med när det gäller de areella näringarna är ju att återföra marginalmarkerna till naturen så att vi kan återfå den flora o inte minst fauna som engång var förhärskande i Mälardalen. Bäver o sjöfågel kan återigen bli adelsmärken för svensk natur

NL skrev 2015-02-20 16:07:41:

Så sant och såhär har man hållit på sedan 60-talet med Ragnar Edenman i spetsen. Han körde lantbruksfrågorna med lillfingret och sedan dess oavsett partifärger har alla lantbruksansvariga i Regeringen hatat det svenska lantbruket. Sverige är som vilket U-land som helst - nu kan vi inte ens föda vår egen befolkning längre. Sverige är som vilket U-land som helst. De som sist får mat om det krånglar till sig i världen är de som bor i Stockholm...

Samuel af Ugglas skrev 2015-02-20 12:59:01:

Att kohandla med den socialistanstrukna svenska domarkåren är nog helt meningslöst. Det är ju inte lagarna som styr Sverige längre utan politiska opportunister.