En fingertoppskänslighet att räkna med

Studentkrönikan: Efter två och ett halvt år på Alnarp och oräkneligt antal studiebesök finns det ett genomgående problem på gårdsnivå. Bristen på personal, på alla plan. Allt ifrån duktiga driftledare till djurskötare. Önskan efter kompetent personal är överhängande stor, men gör vi verkligen allt för att lösa detta? 

 



Jag vet inte hur många som läser detta som någonsin suttit på en häst. Men visualisera den känslan när allting stämmer och det bara blir sådär perfekt, ett fingertopps­känsligt samarbete mellan en människa och fem hundra kilo häst. Tänk hur många personer som dag in och dag ut kämpar för att uppnå den känslan, kanske med sin egen häst eller med någon annans, oftast gratis eller genom att betala för det. Jag är långt ifrån en duktig ryttare men jag vet hur det känns när samarbetet stämmer. Och jag råkar också veta att den känslan, den är i stora drag jämförbar med känslan och stoltheten när en sugga avvänjer 14–15 små­grisar eller när en ko föder en frisk kalv och kommer igång att mjölka 60 kilo i dygnsmedel. Tillfredställelsen när man givit ett djur de allra bästa förutsättningarna för att producera optimalt och hon gör det är, den är svår att beskriva. 

Så vad tror ni, är lantbruksbranschen redo att sluta se ner på hästmänniskor som en folkgrupp man snackar skit om på facebook och istället börja anställa dem? Jag är nämligen säker på att det finns en stor outnyttjad potential där. Personer med ett gott djuröga som är noggranna och vana att jobba hårt. Ofta finns det någon loge som kan fungera som stall, en bit åker att hägna in till bete och möjlighet att avvara lite grovfoder, det är något de allra flesta gårdar med lite vilja kan erbjuda. Det går alltså med väldigt enkla medel skapa en arbetsplats med bra arbetsförmåner utöver en avtalsenlig lön. Mina fördomar säger dessutom att hästskötare inte alltid har det, i alla fall inte i förhållande till antal arbetade timmar. Vi pratar i branschen hela tiden om att lyfta fram fördelarna med svenska livsmedel till konsumenter, men glömmer vi inte ibland bort att lyfta fram fördelarna att vara anställd på våra gårdar? 

Naturbruksgymnasier har en stor del i att väcka ett intresse för lantbruksdjuren om man inte upptäckt dem innan. Och framför allt belysa att det faktiskt är lite större chans att få en vettig anställning som djurskötare för lantbruksdjur, än som hästskötare i ett elitstall. Visserligen håller Vretas grisstallar i skrivandets stund på att rivas vilket känns rätt så vemodigt både för min egen del och såklart för många grisproducenter. Men detta för att ge plats till ett nytt fint mjölkkostall, och det är ändå ett steg i rätt riktning att erbjuda undervisning i moderna stallar. För stämpeln att lantbruk bara är tungt och skitigt måste bort för att attrahera personal i större utsträckning. 

Självklart finns det helt andra branscher man kan leta personal i, detta är ju bara ett exempel. Det viktiga är att visa på vad vi som arbetsplats har att erbjuda och att det finns en vilja att till viss del anpassa sig till duktiga anställdas intresse. Alla andra företag gör det, varför skulle det inte gälla oss?

Sträck på er bönder, ta emot en liten klapp på axeln och var stolta över den hållbara livsmedelsproduktionen vi bedriver i Sverige. Vi är faktiskt världsbäst ur klimat och miljösynpunkt, men bara för att vi är duktig betyder det inte att vi kan strunta i att vara ödmjuka. Glöm aldrig bort det. Vi har kommit långt, men vi har fortfarande mycket kvar att lära. Både vad det gäller att optimera vår produktion och ta tillvara på kompetens från något så kontroversiellt som hästnäringen. God Jul och Gott nytt år!

 

Lisa Holmström
Lantmästarstudent årskurs 3

Artikeln publicerades onsdag den 01 januari 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste