Två kilo kaninhö

Krönika: Två kilo kaninhö inköpt på Dollarstore av svärmor till dotterns kanin. Odlat i alperna. Nämenvaf… 

Vi odlar ju nästan 80 hektar gräs här på gården! Till råga på allt verkar det som om kanin­eländet inte vill ha något annat hö! Höpåsen kostade runt 20 kronor om jag minns rätt. Jag begriper inte hur jag, ens från min egen gård skall kunna förse kaninen med foder på ett effektivare sätt. Utkonkurrerad av Dollarstore, på min egen hemmaplan. Hur gick det till egentligen?

Några saker som kan ha hänt på vägen:

  • Säljaren (Dollarstore) har inga åtaganden. Jag kan inte skälla ut personalen för att de om någon vecka slutat sälja kaninens favorit­­hö till förmån för ett parti smaksatt mineralvatten. För precis som när man köper en cykel på ICA Maxi så går det inte att ha några förhoppningar om service av cykeln eller en lösning på om sadeln är obekväm efter köpet. Det är ett billigt sätt att sälja. Marginalen kan vara låg, dessutom behöver inte personalen kunna något om produkterna som säljs. De flesta kunderna kommer inte heller att försöka få någon hjälp om de inte är nöjda med sitt köp. Det är inte värt besväret.
  • De globala logistiksystemen är supereffektiva. Att effektivt stuva en container med gods gör transportkostnaden närapå försumbar, nästan oberoende av vart den ska. Många svenska storföretag har grundats med affärsidén att vara först inom ett visst segment med kombinationen containertransport och låglöneproduktion. IKEA, HM, Clas Olsson, Biltema. Än i dag skapas nya företag enligt samma koncept men där de oftast strävar efter att vara först att tillämpa principen inom en viss nisch och samtidigt nå ut till slutkund.
  • Den österrikiske producenten av konsumentförpackat kaninhö har inte heller några åtaganden mot Dollarstore. Denne har troligen en produktions- och förpackningskedja inställd på en lönsam lokal/regional marknad. För att säkerställa tillgång till dessa kunder odlas en del extra hö som de också passar på att förpacka. När investeringen i produktionskedjan väl är gjord är kostnaden för att packa ytterligare höpåsar inte så stor. Om inte de lokala kunderna köper det dyrt så är det ju bättre att sälja iväg det billigt till någon långt bort som vill ha det än att kassera det. 

Marknadsekonomin skapar effektiv användning av resurser. Den hittar vägar och möjligheter som andra system aldrig kan uppnå.

Däremot har marknads­ekonomin inget mål med resurs­användningen i sig självt. Det finns ingen marknadsekonomisk illvilja bakom billigt alphö till vår kanin. Och jag själv vill inte säga nej till global och effektiv handel. Särskilt inte när jag ska köpa gödsel eller verktyg. Men en viss irritation finns över att jag eller någon granne inte är en del av kedjan som slutar i grovfoderaffären till dotterns kanin. Varför är det så? Är det politikernas fel? Eller vårt eget? Eller är det bara att acceptera att ekonomin ska fungera så här?

I miljödebatten finns många som förespråkar en betydligt mer lokal ekonomi. En mer lokal ekonomi är mindre känslig för störningar, skapar kortare avstånd mellan bonde och konsument och gör det lättare att anpassa produktion efter kundens önskemål.

Men i dag saknas faktiskt effektiva lösningar för lokala ekonomier. Den som besökt en REKO-ring får visserligen köpa fantastiska produkter direkt från producenten. Produkterna är exklusiva, och blir ganska dyra för köparen. Men en affärsmodell där en större grupp företagare bedriver försäljning av sina produkter ur bakluckan varannan vecka har sina begränsningar. Den är svår att skala upp och är trots korta avstånd inte resurseffektiv. Lokala flöden behöver bli effektiva, inte bara lokala.

Förresten, jag har 60 balar ekologiskt ensilage över om någon är intresserad…

 

Erik Jacobsson 

Artikeln publicerades torsdag den 06 februari 2020

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste