Olivoljan tydliggör bluffen

Vi är på tok för godtrogna och våra myndigheter står inte upp för svensk mat, svenska livsmedelsproducenter eller ens svenska konsumenter. Det är en tydlig slutsats av Livsmedelsverkets olivoljerapportering förra veckan.

Vid Livsmedelsverkets kontroller 2018 var bara en av tio av de kontrollerade extra jungfruolivoljorna av den angivna kvaliteten. Vid kontrollerna 2019 var bara tre av elva extra jungfruolivoljor av den angivna kvaliteten. De flesta företagen hade inte vidtagit rättning mellan 2018 och 2019. Har de gjort det idag? I de flesta fall sannolikt inte.

Är det en isolerad företeelse att nästan all olivolja som säljs till konsument i Sverige är bluff? Eller kan det finnas andra exempel på fusk med importerade livsmedel?

Är det en isolerad företeelse att livsmedels- och handelsföretagen ignorerat Livsmedelsverkets fynd och fortsätter att bedra sina kunder? Eller kan det finnas andra exempel på fusk med importerade livsmedel, som handeln inte bryr sig om?

Min erfarenhet är att affärsetiken i svenskt jordbruk jämfört med många länder, skiljer sig markant. Givetvis finns det rötägg även här, men det finns stora kulturella skillnader i världen.

Det är också välkänt att risken för fusk ökar för var extra led i livsmedelskedjan.

Mot denna bakgrund är det helt nödvändigt att våra livsmedels-, handelsföretag och myndigheter har förmåga att upprätthålla en hög moral och standard för livsmedelskontroll och -säkerhet avseende importerade livsmedel. Annars finns det inte någon rimlig möjlighet för svenskt högkostnadsjordbruk att vara med i matchen.

Det aktuella avslöjandet berör italiensk extra jungfruolivolja och handlar bara om huruvida produkten alls är den som uppges. Det är den alltså vanligen inte.

Här har vi svart på vitt ett närmast konsekvent fusk med ett mervärdes-livsmedel som odlas, produceras och säljs inom EU.

Jag vågar påstå att vår höga tilltro till ekologisk certifiering av produkter från andra sidan jorden, vår höga tilltro på hållbarhetscertiferad palmolja och dito soja med mera, är naivitet som gränsar till dumhet.

Olivoljeexemplet visar med all tydlighet att handeln inte bryr sig om de kommunala inspektörernas och Livsmedelsverkets fynd. Det tillämpas inga sanktioner som avskräcker från fusk, ens inom Sveriges gränser. Men vi har en blind tilltro till livsmedelskedjan i Kina, Indonesien, Nigeria, Colombia, Argentina et cetera.

De flesta av oss litar på dokument som medföljer ekologiskt certifierade livsmedel. Som Tullverket förklarar det:

Olika kontrollorgan i olika länder utfärdar kontrollintyg som garanterar att en viss vara är ekologisk. Du behöver visa upp ett sådant kontrollintyg för varje sändning av ekologiska produkter som du importerar till EU.

Klart.

I vilken mån tror du, i ljuset om avslöjandet av fusket med olivolja, att dessa intyg kollas upp och eventuellt fusk kraftfullt beivras? Nej, vet ni vad. För att förtjäna lönsamhet får man stå upp för sin produkt. Vi må ogilla myndighetskontroller, men här är det hög tid att vi kräver betydligt mer av politikerna och myndigheterna.

Att få konkurrera på lika villkor är nog en utopi, men vi måste kunna förvänta oss att de produkter vi konkurrerar emot i alla fall säljs lagligt. Det kan vi inte idag.

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 26 februari 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste