Våga lita på dig själv

Krönika: Det är ingen idé att skriva om vädret. För om man skriver om det supermilda februarivädret, så kan man ge sig tusan på att det är åska, hagel och drivis när krönikan publiceras. Vilken tur att man har odlingscykeln som ständigt är aktuell! 

 


I odlingskammaren skriker mina tomatplantor och gurkplantor på omplantering. Men de får tåla sig en dag till eller två. Det fixar de. Men jag har återigen fått lära mig något som jag egentligen redan visste. Lyssna inte på folk som låter tvärsäkra. 

Jag bestämde mig i år för att testa att ympa några plantor. Syftet med att ympa är att utnyttja ena sortens fördelar som leverantör av vatten, näring, sjukdomsresistens med mera från rötterna samt utnyttja en annans sorts fördelar i att leverera bra, snygga och goda frukter. Det kallas att man använder en grundstam och en ädelsort. Grundstammen är en rustik, frisk och kraftigväxande sort. Till gurka använder man oftast olika sorter av pumpa. Ädelsorten är den hårt selekterade och förädlade slanggurkan som ger de finaste, jämnaste och (jämfört med grundstammen) ätbara gurkor.

Grundprincipen är enkel men ändå ganska svår att genomföra. Odla upp grundstammen i ett brätte, ädelsorten i ett annat brätte. När de är lagom stora så skär man av grundstammen på ungefär mitten och kastar bort toppen. På ädelsorten skär man också av ungefär på mitten men där kastar man bort rotdelen. Dessa två kvarvarande stackars amputerade plantor skall nu förenas och läka ihop till en ny hel planta. Dra upp plantorna från frö, inga problem. Skära av dem med rakblad, heller inga problem. Förena dessa sårytor och få dem att läka ihop med hjälp av ett ympclips som håller ihop dessa delar och pressar dem mot varandra... här börjar svärandet...

Nybörjare som jag är så har jag givetvis genomfört litteratur­studier. Där visar det sig att det finns inte mindre än fyra olika sätt att ympa på. Jag väljer att pröva två. Den första metoden, avsugningsmetoden, var så krånglig och omständlig för en förstagångsympare att jag höll på att begå seppku med rakbladet. Efter några plantor beslöt jag mig för att överge den metoden till förmån för den enklaste metoden, skarvmetoden. Hugg av och kläm ihop. Fort och enkelt. Dock är det viktigt att grundstammens och ädelsortens stam är lika grova.

Här kom problemet... Litteratur och råd från säljaren av fröna gick isär. Litteraturen sa så vid olika tidpunkter, det vill säga grundstammen senare än ädelsorten. Säljaren, som hävdade att han pratat med en av sina kunder som ympade mycket, sa att man skulle så samtidigt. Jag valde att lyssna på säljaren. Fel beslut... 

Grundstammen var 150 procent grövre än ädelsorten när jag skulle ympa. Jag skar och ympade ändå. In med plantorna i en kuvös med extra värme, ljus och högsta luftfuktighet. Det gick åt h-e... 100 procent av de skarvympade gurkplantorna dog.

Men samtidigt som jag ympade gurkplantorna, som var huvudanledningen till försöket, så ympade jag dubbelt så många tomatplantor med just skarvmetoden. Bara för att det var så enkelt och snabbt. 

Där råkade grundstammens stam och ädelsortens stam vara lika grova. Jag hade ställt in dessa ympade plantor i samma kuvös som gurkplantorna. 100 procent av tomatplantorna levde. Det var ett bättre resultat än de 75 till 80 procent litteraturen utlovade vid en lyckad ympning. Så försöket var ett totalt misslyckande samtidigt som det var en total framgång. Tänk om jag bara läst och inte lyssnat på andra...!

Till sist, ni som läste förra krönikan, undrar säkert vilken ovanlig gröda det var som jag skulle odla i år. Nästa vecka ska jag hämta ut fröna från ägarens kassaskåp och skriva på kontraktet i blod. Fortsättning följer...
 

 

Eric Holgersson

 

Artikeln publicerades tisdag den 10 mars 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste