Renkavle ett stort – men inte olösligt - ogräsproblem

På Henrik Jönssons gård i Staffanstorp i Skåne har renkavle varit ett problem i många år. Gräsogräset konkurrerar ut huvudgrödan och det kan leda till stora skördeförluster. Men med rätt metoder det går att slå tillbaka renkavlen. 

 

Renkavle förväxlas lätt med andra gräsogräs. Första steget i det förebyggande arbetet mot att få in renkavle i sina fält är att lära sig hur ogräset ser ut. Foto: Henrik Jönsson


Henrik Jönsson är uppvuxen på den gård utanför Staffanstorp där han arbetar idag. Omkring 220 hektar brukas med en typiskt skånsk växtföljd med sockerbetor, korn, vete och raps. Gården är en av fyra gårdar som ingår i Torreberga Maskinstation AB, ett driftsamarbete med målet att göra driften kostnadseffektiv genom att maskiner används över gårdsgränserna. Totalt brukas 980 hektar i bolaget som Henrik är vd och driftsansvarig i.

Gräsogräset renkavle har funnits på gårdens marker sedan i början av 80-talet. Därför har Henrik fått ärva problemogräset och tvingats att bli kunnig i ämnet. På senare tid har han föreläst om sitt arbete mot renkavle på olika arrangemang runt om i södra Sverige. 

− Problem är till för att lösas och jag tycker det är utmanande och roligt att hitta lösningar för att mota problemet. Hos oss är renkavle ett rätt så stort problem. Vi hade fått rejäla skördesänkningar om vi inte hade bekämpat. Hade vi låtit det vara, skulle det eskalerat helt till slut. Renkavlen konkurrerar ut huvudgrödan som reduceras kraftigt. Jag räknar med att vi har kostnader på mellan 500 och 1500 kronor per hektar för att hålla renkavlen i schack, säger han.

Henrik Jönsson tror att det finns möjlighet att hans gård någon gång lyckas bli av med renkavle. 
– Det kommer i så fall inte vara kemets förtjänst utan odlingsmetodernas, säger han. Foto: Pär Andersson

Växtföljden avgörande

Renkavle gror och förekommer i både höst- och vårsådda grödor, men är vanligast och blir mest livskraftig i höstsådder. En varierad växtföljd är grundläggande för att motverka att ogräset sprids och breder ut sig. 

− Vi sår i princip aldrig höstgröda efter höstgröda. Hade vi sått höstvete på samma fält flera år i rad hade vi använt samma bekämpningsmedel med samma verksamma substanser och det selekterar fram en resistens. Det viktigaste att tänka på när jag sår höstvete är att ha koll på vilken groningsvila renkavlefröna har. Det avgör vilken period på hösten som det är bäst att så höstvete, säger Henrik. 

En lång groningsvila på renkavlen innebär att han vill så normaltidigt eller ännu tidigare för att vetet på så sätt kommer upp snabbare och kan hålla tillbaka renkavlen. Om gronings­vilan på renkavlen är kort, vill han att så mycket renkavle som möjligt gror på hösten för att kunna bekämpa med glyfosat innan sådd av huvudgrödan.
 

Kryssen på kartan visar ställen där Henrik blåser rent tröskorna och rengör andra maskiner. Det gäller att ha full koll på vilka fält som det finns renkavle och göra sitt bästa för att minimera spridningsrisken. 
– Det tankesättet har gjort jättenytta här, vi har begränsat spridningen mycket, säger han. Foto: Pär Andersson

Sen höstsådd

Henrik sår helst inte höstvete tidigare än den 20 september, gärna så sent som en vecka in i oktober. Efter tröskning kultiveras jorden. 

− Jag vill tömma matjordsprofilen på så många renkavlefrön som möjligt. Håller jag på att plöja blandar jag den profilen för mycket. Frön som ligger begravda längre ner i jorden tappar till slut livsgnistan, säger han. 

En nackdel med att vänta med höstsådden är att det ibland inte torkar upp tillräckligt. 

− På ett sätt är man ju lockad att så så tidigt som möjligt i september men det gäller att ha is i magen. Kapaciteten på såmaskinen är lätt 100 hektar per dygn och jag behöver ett fönster på fem dagar för att så allt. Hittar jag inte det mellan den 20 september och den 20 oktober är det märkligt. Men är det helt omöjligt får man helt enkelt så korn på våren i stället, säger Henrik.

Rensar för vårkorn

I år har hösten övergått i vår utan någon vinter emellan och vid vårt besök konstaterar Henrik att han vill ut med sprutan så fort som möjligt i mars månad. Så fort fälten har torkat upp tillräckligt, renkavlens tillväxt har börjat och kommande dagar ska bli frostfria börjar han spruta.

− Chansen har jag nu på våren, sedan kommer det inte fler chanser med renkavlen. Skulle jag få uppslag senare i vetefälten, får jag putsa ner eller glyfosata bort, annars ökas problemet upp. Det gäller hela tiden att se till att inte öka upp fröbanken, säger han.

När det gäller vårkorn har fältet antingen plöjts eller helst bara kultiverats på hösten. Henrik menar att om fältet brukats plöjningsfritt i sju, åtta år gör det inget att vända runt jorden med plogen. De flesta renkavlefrön som legat begravda långt ner är inte längre livskraftiga.

− I år har det grönskat på fälten med allt möjligt och jag har svårt att tro att det inte finns renkavle bland det som växer. Jag måste därför rensa fälten och använder glyfosat i fält som ska vårsås. Även här måste man vara säker på att tillväxten i renkavlen är god så att den kan ta upp glyfosatet. Fälten måste ju också vara körbara. Det räcker om jag bekämpar bara ett par dagar innan harvning. Är bara tillväxten god, omsätter renkavlen glyfosatet snabbt. Man kan inte blunda för att det kommer renkavle även i vårsått. Det blir frön av den också, men de är inte lika livskraftiga och många som de höstgroende plantorna, säger han.

Behövs intresse

Renkavle är det kostnadsmässigt största ogräsproblemet på Henrik Jönssons gård. Han har uppfattningen att renkavle förekommer i alla Sveriges stora odlingsdistrikt och särskilt utbrett är det i västra och sydvästra Skåne. Kunskapen där renkavle finns är god, tror han, men han hoppas att medvetenheten hos lantbrukare som hittills är förskonade kommer att öka. 

− Man har inget intresse av problemet förrän man står i det och intresse behövs för att undvika renkavle. Bara en så enkel grej som att lära sig hur det ser ut kan räcka långt, säger han.

Kommer du någonsin att bli av med renkavle från din gård?

− Jag vill sticka ut hakan och mena att jag tror det. Det kommer inte vara kemets förtjänst utan odlingsmetodernas. Jag tror att vi kommer att få in andra invasiva arter som vi får större problem med än renkavle. Detta är som flyghavre var en gång i tiden. Hade det funnits en större vidsynthet för problemet hade vi inte haft så här stora problem med renkavle, det är jag helt övertygad om. Man löser inte problemet själv så man måste vara öppen med det och en god växtföljd hjälper mycket mot att inte få in det, säger Henrik Jönsson.

 

Renkavle

Ett ettårigt gräsogräs som främst är höstgroende men även gror i vårsådda grödor. 

Renkavle har en stor fröproduktion, sprids lätt och orsakar skördeminskningar eftersom den konkurrerar med huvudgrödan.

Renkavle utvecklar relativt lätt resistens mot kemiska bekämpningspreparat.

 

Henriks tips till den som inte fått in renkavle:

  • Var medveten om hur renkavle ser ut. Det är lätt att förväxla med till exempel timotej och olika sorters svingel.
  • Var uppmärksam, till exempel vid axgångsbehandling. Märk ut om du hittar. Håll koll!
  • Får du ändå in det, var öppen med det och gör en bekämpningsstrategi direkt. 
  • Har du precis fått in det, håll det i ytan. Blundar du för problemet och vänder runt med plogen får du ett jätteproblem senare. Skapa inte en fröbank i marken.

 


Pär Andersson
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@ja.se

 

Artikeln publicerades fredag den 20 mars 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste