Kortsiktiga krafttag, långsiktiga… ?

Sällan har det varit så ledsamt att få rätt. När jag den tredje mars skrev förra ledaren förutsåg jag en storm i antågande, men inte kunde jag föreställa mig denna tromb.

Nu, två veckor senare har vi upplevt en surrealistisk rad av besked och kontrabesked från svenska myndigheter och vården har lätt panik i blicken, redan i inledningen av smittspridningen. Nyss har vi fått beskedet att skolor stängt för lång tid framöver, företag har stängt, inget grannland släpper in svenskar utan extraordinära skäl för inresa och butikshyllor i städerna gapar tidvis tomma.

Om de extremt drastiska åtgärderna är rätt väg eller inte får framtiden visa. Att de gör enorm ekonomisk skada vet vi redan.

Solidariteten mellan länder har visat sig vara mycket låg, även inom EU. Direkt när det hettade till införde länder exportförbud för kritisk medicin och medicinteknisk utrustning.

När det blev upp till bevis för den svenska beredskapen och civilförsvaret visade det sig vara tomt i ladorna. Regeringen och närmast berörda myndigheter är konstant steget efter och en tydlig känsla av att de tar beslut för att de känner sig tvingade, inte för att de har en strategi, infinner sig. Den nationella självkänslan får sig en knäck av hanteringen av corona-krisen.

På det ekonomiska planet har däremot regering och riksbank onekligen tagit i från tårna. Jag undrar om regeringen fullt förstår hur stora kostnaderna kan bli när staten övertar sjuklöneansvar och permitteringslöner från företagen? De utlovade skattekrediterna är dock ingen kostnad för staten, då de ska vara belagda med relativt hög ränta. Trots stöden lär tyvärr konkurserna i vissa branscher stå som spön i backen. Vår bransch är, relativt sett, lindrigt drabbade såhär långt.

Det är en aha-upplevelse för många hur fort butikerna töms när folk köper lite extra mat. Nu är krisen inte värre än att hyllorna strax fylls på igen. Vågar vi hoppas att politiker och konsumenter lär sig något av denna utmaning, att självförsörjning och beredskap blir något mer än trendiga ord?

Förhoppningsvis blir det en tankeställare som leder till handling, både för politiker och väljare. Rösta inte blint på den som erbjuder snabbaste lösningarna och tar genvägar med ekonomin och beredskapen. Långsiktigt ansvarstagande måste belönas.

I ärlighetens namn har inget av de partier som ingått i nån av de tre senaste regeringarna prioriterat beredskap, varken militär eller civil.

Vi behöver nu jobba hårt för att det äntligen ska bli fokus på internationell konkurrenskraft, långsiktighet, strategiska överväganden och på statens kärnuppgifter. Förändringar till det bättre kommer inte att komma av sig själva nu heller. Den politiska traditionen att förlita sig på billig import, och balansera budgetar med beredskapsneddragningar, upphör inte av sig själv.

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 25 mars 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste