Rent norrländskt mjöl i påsen

Intresset för att odla spannmål till livsmedel och efterfrågan hos bagerierna finns, men stegen där emellan saknas. Efter en projektansökan, en förstudie och tre brödmöten närmar sig nu förverkligandet av en norrländsk brödsädesutveckling.

 

Erik Bäckström, lantbrukare och Benjamin Bollhöner på Hushållningssällskapet arbetar för att få till hela kedjan som krävs för en brödsädesutveckling i Norrland.
– Det är många positiva grejer som kan bli utav det här. Livsmedelsstrategin är satt, men inte i verkligheten. Det är det som pushar på, att få den att bli verklighet och se möjligheterna just i det här området, säger Erik.Foto: Towe johnson


– Det odlas en hel del spannmål i länet, men nästan bara till foder. Vi vill få igång en större livsmedelsproduktion på spannmålssidan, och då saknas kedjan från tork till kvarn, berättar Benjamin Bollhöner, affärsutvecklare och rådgivare på Hushållningssällskapet.

Vid Olofsfors bruk, strax söder om Umeå står en kvarn med anor från början av 1900-talet. Här finns en historia av att mala mjöl och på åkermarkerna en historia av att odla korn till brödsäd. I dag är produktionen av spannmål till livsmedel i norra Sverige nära noll och mjölet som det bakas på här har sitt ursprung någon helt annanstans. Några som vill ändra på det är lantbrukaren Erik Bäckström och Benjamin Bollhöner, Hushållningssällskapet, som nu åter vill se en kvarnverksamhet i Olofsfors.

Det hela började med Läns­styrelsens projekt Matkompassen inom ramen för livsmedelsstrategin, som under fjolåret mynnade ut i en frågeställning: Skulle Västerbottens län kunna bli självförsörjande på brödsäd? Kort därefter anordnades ett första brödmöte.

– Det blev så stort intresse från både bagare och lantbrukare att det blev både ett andra och ett tredje möte. Parallellt hade vi sökt från Hushållningssällskapet för ett projekt för att utveckla nya livsmedelsprodukter av västerbottnisk spannmål och som nu blivit beviljat. Så vi tar nu vidare det som Länsstyrelsen satte igång, berättar Benjamin.
 

År 2017 gjordes en förstudie på kvarnen som visade att själva kärnutrustningen är i bra skick men att själva byggnaden kräver en del restaurering. Foto: Towe johnson

Brödsäd i större skala

Efter att första brödmötet hållits gjordes en kartläggning för att se vilka kvarnar som finns kvar och ljuset föll på Olofsfors kvarn.

Erik Bäckström som driver lantbruk med spannmålsodling och entreprenad i byn Stöcke söder om Umeå ser stora möjligheter för odling av brödsäd i större skala.

– Jag ser det som en fantastisk möjlighet att odla vårvete här. Naturligt gluten producerat i Norrland, det finns inte i matbutikerna i dag.
 

Efter provodlingen 2019 på Öjebyn kunde försöksledare Jan Nilsson konstatera att skördeutfallet var likartat för alla tre sorterna. De finska sorterna, Helmi och Anniina, är nästan tjugo dagar tidigare i avmognad än den svenska snabbaste sorten Diskett. Anniina är, enligt Jan, ”onekligen en intressant sort, trots att det bara gått ett år”. Vid högre utsädesmängd visade dock Anniina en förvånande avkastning. Diskett var påtagligt senare i mognad och lägre skörd än Anniina och Helmi. Demoodlingen kommer att följas upp ytterligare några år. Foto: Sara Byström

”Väcka en sovande björn”

Att intresset är stort från flera håll i kedjan för möjligheterna med en kvarn har de båda blivit varse om. Lokala bagerier men även större företag såsom Polarbröd efterfrågar spannmål från regionen.

– Det har inte funnits så stor medvetenhet om att det går att odla brödsäd här. Folk vet att det odlas spannmål till foder men tänker inte mer. Och så importerar man, säger Benjamin och Erik tillägger:

– När man pratar med folk i branschen är det som att väcka en sovande björn. Bagerier blir positivt överraskade och direkt intresserade.

– Tittar vi på väderkartor 50 år framåt, vart kan vi odla spannmål i Sverige då? Jo i Norrland. Och det såg vi för två år sen när all utsädesodling torkade bort söder om Sundsvall, då producerade vi utsäde här uppe och levererade ner, säger Erik Bäckström. Foto: Towe johnson

Kvarnen

Kvarnen på Olofsfors bruk togs i bruk första gången 1911 och används fortfarande några gånger per år. För tre år sedan gjordes en förstudie om möjligheten att åter ta den i bruk mer kontinuerligt.

– Man kom fram till att det går, den kan restaureras och byggas upp igen. Byggnaden behöver ses om men tekniken och utrustningen är okej. Men vi vet inte än vilka volymer som kan malas och därför finns även tanken på att en helt ny kvarn i samma område, säger Erik som menar att båda skulle kunna köras men med olika volymer.

Fram tills för fyra år sedan fanns den nordligaste spannmålstorken i Västerås. Men efter förhandlingar om möjligheten att kunna teckna avtal även i norra Sverige så byggdes Lantmännens nu nordligaste fodertork i Degernäs, utanför Umeå, något som Erik hade ett stort engagemang i.

– Om vi inte hade fodertorken så skulle det bli svårt att driva kvarn och torkanläggning för brödsäd i större skala, tror jag. För vi kan inte odla hundra procent hit, utan det blir en sidoproduktion.
 

– Vi skulle kunna förbättra växtföljden avsevärt genom att blanda in lite mer spannmål i vallodlingen. Och förhoppningen är att det går att få ut mer för brödsäd än foderspannmål, och det är ganska lockande, säger Benjamin Bollhöner. Foto: Towe johnson

Fler ben att stå på

En satsning på vårvete till brödsäd i norra Sverige vore intressant utifrån flera aspekter, menar Erik.

– Odlar du spannmål till 100 procent så får du bara ha 75 procent av en gröda, den andra måste vara en annan gröda. Så jag ser en möjlighet att köra in vårvete där och det behöver då inte krocka med foderkorn, utan kan vara ett komplement.

Ett annan aspekt är att vete kan tjäna som skyddsgröda vid vallodling.

– Med heta somrar så får du bättre insådd med en skyddsgröda och då får du dessutom avsättning för vetet till kvarnen. Det är ju naturligt stråstyvt och kan ge tre ton till i skörd för samma insats, och ger dessutom egen halm.

– I en stenkvarn så maler man allt, även det mesta av skalet och grodden blir till små partiklar som man sen inte siktar bort och då blir det mörkare. Till skillnad från en valskvarn där dessa brukar skalas bort för att sen mala den vita kärnan, berättar Benjamin.Foto: Towe johnson

Vinning hela vägen

En kvarn för brödsäd precis vid kusten och med E4an som en åder för logistik skulle innebära en möjlighet för 6 300 lantbrukare, från Söderhamn till Överkalix, att odla spannmål, berättar Erik.

– Så det här rör ju både växtodlare och mjölkbönder. Vi vill ju visa att alla kan odla spannmål. Korna är huvudnäringen här men kan vi då också få en nischgröda och även få en finare och säkrare vall så är det vinning hela vägen.

Finländska sorter

Så vilka vetesorter är aktuella? Förra året provodlades tre potentiella vårvetesorter, Helmi, Anniina och Diskett, på fyra olika försöksodlingar i Norrland, med goda resultat.

– Anniina är väldigt smakrik. Helmi är två dagar senare men har ett bättre falltal, och håller bakegenskaperna bättre utifall vädret blir dåligt. Så båda de två sorterna visar ju på möjligheter, berättar Erik som själv testat Anniina under fjolåret.
 

Kvarnen ligger på Olofsfors bruk, ett av Sveriges med välbevarade järnbruk. Här hölls det tredje brödmötet med spannmålsodlare och bagare, samt Länsstyrelsen och hushållningssällskapet den 27 januari.Foto: Towe johnson

Korn i exil

Men det är inte bara vårvete som är aktuellt, menar Benjamin som också berättar om kornets potential med en tradition och kultur att återuppväcka.

– Vi vill i projektet också uppmärksamma fler möjligheter. Dels så bakas det här massa tunnbröd och det bakades ursprungligen på kornmjöl. Det har alltid gått att odla korn här och de kvarnar som funnits har använts till tunnbrödsmjöl, men det är lite bortglömt nu, säger han och fortsätter:

– Det är den spannmålsgröda som kan växa här allra bäst och har potential både som mjöl och matkorn. Vi har till exempel en intressant gammal kornsort, Acanthus, som har bevarats i USA i en genbank. Den kommer från Doroteatrakten och odlades i Öjebyn förra året efter att ha varit i exil i över hundra år.

Räkna hem

Målet, att uppmärksamma och skapa ett intresse i odlar – och bagarkretsar, har redan uppnåtts. Men syftet är även att skapa ett underlag för finansiering och för någon att driva det vidare och bygga anläggningen, berättar Benjamin.

Exakt hur bygget landar är ännu inte klart men kalkyler är gjorda, både utifrån att restaurera den gamla kvarnen men även för ett nybygge vid sidan av.

– Både kommunen och museet vid bruket har ett intresse i att det blir av. Vilka externa finansiärer det blir som satsar får vi se men vi tror på det här, säger Erik.

Kalkyl har gjorts för en volym på 1000 ton och för en byggnad med våg, elevatorer och silos men också kvarndelens tekniska delar. Inför nästa möte beräknas också en driftkalkyl vara klar där även torken ingår.

– Vad blir driftskostnaden med en sån stor anläggning, hur mycket personal behövs och hur mycket mjöl kan man tänka sig få ut per kilo säd? Helt enkelt, hur kan vi räkna hem det och vad kan betalas ut till bönderna? säger Erik.

Nästa steg framåt

Nästa steg i projektet handlar om att göra en marknadsanalys och en kartläggning av vilka de olika intressenterna är så att en matchning kan påbörjas, menar Benjamin.

– Det första vi tänker nu är att ha ett möte med både odlare och bagare så att vi säkerställer att det finns intresse för den volym som krävs för att få en avsättning på en gång.

– Vi vill ju ha en långsiktighet i det här, att det blir något kvar och inte bara ett projekt i ett par år, utan att det blir över tid. Men det ska bli vansinnigt kul, avslutar Erik.

Än så länge är det ett par frågetecken som ska rätas ut innan allt är i hamn, men att norrländsk brödsäd är att vänta inom en snar framtid är både Erik och Benjamin övertygade om.

Towe Johnson
Towe Johnson
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@ja.se

 

Artikeln publicerades fredag den 01 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Vad är en agronom?

Krönika: Sommarkänslan kom till Uppsala med dunder och brak, likaså gjorde examen. Agronomekonom var ingen titel som var given i mina yngre år. I mina umgängeskretsar hemifrån eller i andra konstellationer, utanför lantbruket, är det förvånansvärt få som vet vad en agronom är, inte minst gör. Det är synd, med tanke på vilket brett spann de fem inriktningarna täcker; ekonomi, mark- och växt, livsmedel, husdjur och landsbygdsutveckling. I ärlighetens namn hade jag till en början svårt att formulera en bra förklaring för de frågvisa i min närhet, och vilka jobb en agronom kan få beroende på vilken väg denne tar. 

 

Kommentera