Vad är det värt?

Krönika: Miljöpåverkan från olika sektorer i samhället är en ständig källa till debatt. Ibland känns det som att nivån på debatten påminner om barnens argumentation ”men du då…” och någon klarhet i vad som är rätt eller fel blir svårt för en lekman att förstå. Statistiken och syftet går hand i hand oavsett vad man vill visa. Det positiva är dock att det blir en debatt och att den förhoppningsvis successivt flyttar fram medvetenheten och intresset att påverka framtiden.

 

LULUCF som redovisar nettoutsläpp och nettoupptagning av växthusgaser från markanvändning och skogsbruk har årligen publicerats sedan 1990. Under perioden har nettoupptaget från hela sektorn uppgått till i genomsnitt 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen. Om vi stannar på den nivån är det svårt att argumentera för något annat än att den gröna näringen som helhet är bra för mängden växthusgaser i vår atmosfär. Men börjar man särredovisa skog, bete, åker och därefter på nivån mineraljordar, organogena jordar, olika grödor och på vilka arealer, väder, andel träda och så vidare skapas möjligheter till diskussion. Adderar vi sedan till direkt energianvändning, djurhållning, importerade insatsvaror och substitutionseffekter börjar man fundera på om det ens går att föra en saklig debatt.

Hur får man allmänheten att förstå värdet av det miljöarbete som den gröna näringen utför? I delstaten Iowa pågår ett pilotprogram där amerikanska jordbrukare ska få betalt för att binda kol i fält. Ersättningen är mellan 35 till 45 dollar per tunnland beroende på vilka miljöeffekter som säkerställs genom ett tredjepartsverifieringsföretag. En nystartad fond kommer sedan att sälja utsläppsrättigheter till städer och företag. Upplägget blir ett sätt att åskådliggöra och sätta ett monetärt värde på fång – och täckgrödor. Ett av stöden inom EU:s jordbrukspolitik som ska medverka till att uppnå vad det amerikanska pilotprojektet vill påvisa är förgröningsstödet. Stödet ska ersätta lantbrukaren för arbetet med att minska klimatpåverkan och skapa kollektiva nyttigheter såsom biologisk mångfald. Att översätta detta i monetära termer av samhällsnytta som blir förståeliga för gemene man är en utmaning.

Handeln med utsläppsrätter skulle sända tydliga prissignaler till både konsumenter och producenter vilket inte blir fallet med stöden. Å andra sidan skapar stöden tydliga incitament till producenter att genomföra vissa åtgärder. Frågan är om jordbrukets utsläppsrätter skulle uppnå en sådan omfattning att det skulle bli en marknad där priset speglar miljöeffekten?

Oavsett vilken metod man väljer för att påvisa utfört miljöarbete finns allt att vinna på att sätta ett monetärt värde som är spårbart och begripligt både för producent och konsument. Kanske skulle i alla fall debatten bli mindre polariserad?

Rolf Åttingsberg
Handelsbanken

 

Artikeln publicerades fredag den 01 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste