Hur håller vi i trenden

Svenskt jordbruk har hittills glidit igenom coronakrisen relativt förskonat. I viss mån rent av som vinnare. Turbulensen på världsmarknaden för livsmedel kan mycket väl tillta i styrka, så det är alldeles för tidigt att ropa faran över. Däremot är det tid att agera för att de positiva effekterna inte ska blåsa bort med viruset.

 

Svenskt kött har ökat sin marknadsandel när restauranger och storhushåll tappat volymer. Det är inte överraskande, men ett kvitto på illojaliteten mot svensk mat i offentlig sektor, storhushåll och framför allt restaurangnäringen.

Hur bibehåller vi vår marknadsandel när restauranger nu sakta kommer att locka tillbaka gästerna? Restaurangerna kommer att ha sämre ekonomi än på decennier och känna ett stort behov av att minimera kostnader.

I politiken och debatten är jordbruk i ropet, en trend vi såg före coronakrisen men som har stärkts betydligt. Plötsligt sägs det spela roll om vi har åkermarken intakt i Sverige och om den brukas. Nu sägs självförsörjning och beredskap vara viktigt. Jag bedömer sanno­likheten som hög för att det bara blir ord som snart glöms bort, om vi inte spelar våra kort rätt.

Det är bara någon månad kvar tills livet med corona blivit det nya normala och vardagen återgår till en mer bekant variant.  Hittills har det i coronans spår inte gjorts något från politiskt håll som gör en bestående skillnad för svenskt jordbruk. Kommer det att ske och vad önskar vi oss i så fall?

Landsbygdsminister Jennie Nilsson har diskuterat livsmedelsförsörjning och till och med ransonering, med handeln. Det kan kännas lite knepigt att angripa livsmedelsförsörjningsproblematiken i den änden, men i akut fas är distribution en viktig kugge. På längre sikt är det såklart dialogen med jordbruket och livsmedelsföretagen som är primär.

Det är lätt att se beredskapslager som en quick fix. Det är dock inte den väg vi bör gå. Viktigast för att minska vår sårbarhet är att ge svenskt jordbruk bättre möjligheter att utveckla konkurrenskraftig integrerad produktion, som inte är så sårbar för avbrott i import av förnödenheter, till exempel diesel och handelsgödsel. Det är dessutom bra för Sveriges allmänna välstånd.

De senaste decennierna har det flera gånger lagts fram rapporter som ganska samstämmigt visat på hur konkurrenskraften bör stärkas, men likförbaskat har det gång efter gång mest stannat vid ­läpparnas bekännelser och mer bidrag till rådgivning och forskning. Svensk produktion har följaktligen och förväntat fortsatt att tappa marknadsandel.

Åtgärderna som ska till måste direkt beröra och motivera företagsledarna som står i direktkontakt med myllan.

Hur ska vi få massan av restaurangägare motiverade att köpa svenskt i höst? Givetvis genom fortsatt samarbete med grossister och kockar, men den säkraste vägen är att förmå restauranggästerna att ställa krav och värdera svensk råvara. Vi måste göra det attraktivt att skylta med råvarans ursprung, inte bara på dyra finkrogen.

Det går att göra skillnad och vi har kompetensen, men vi måste göra mer, tillsammans. Arbetet i och med Svenskt Kött, Från Sverige och Svensk Fågel är goda exempel på att det går att göra skillnad. Med bättre samhälls- och branschuppbackning av dylika koncept kan vi bli starka.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades onsdag den 13 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste