”Det är så roligt när man är genuint intresserad och träffar likasinnade”

På Åhs säteri på Värmlandsnäs håller Karl-Johan Kullander till. Han ser fler möjligheter än svårigheter i sitt företagande och den senaste satsningen är ett nytt suggstall med flera finurliga finesser. 

 

Karl-Johan Kullander är lantbrukaren som verkligen hittat sin plats i livet och trivs i grisbranschen. 
– Kollegor är en otrolig inspiration och glädje. Man ser ju en del riktigt framgångsrika företagare i svenska grisbranschen. Det är inte bara hårt arbetande människor, det är också varma, smarta och intelligenta personer med ett riktigt genuint intresse. Några av dem har jag haft förmånen att få lära känna. Det är jag verkligen tacksam för, säger han med eftertryck.  Foto: Emma Sonesson


Åhs säteri har funnits i släkten Kullander Harding sedan slutet av 30-talet och Karl-Johans val att ta över verksamheten har alltid varit självklart. 

– Jag fick möjligheten att ha ansvarsområden redan när jag var 15-16 år. Min far såg tidigt att jag är så mycket mer intresserad än honom, säger Karl-Johan, som jobbat heltid med gården sedan han gick ut gymnasiet. 

Då bestod verksamheten av 700 årsgrisar, 70 hektar åker och 25 skog. I dag ägs totalt 950 hektar, varav hälften jord och hälften skog. Dessutom arrenderas 390 hektar. Verksamheten inkluderar kapacitet för att torka och lagra 9 000 ton spannmål och grisuppfödningen består av drygt 2 000 grisningar per år och 19 000 grisar till slakt. 
 

Det nya suggstallet på Åhs säteri är 6 000 kvadtatmeter stort och består av 480 enhetsboxar, 1 000 tillväxtplatser mottagningsavdelning för satellitsuggorna, foderkök samt service- och personalutrymmen. 

Byggt i egen regi

Den senaste satsningen är en anläggning vars syfte är att ta fram smågrisar med hög kvalitet till slaktgrisuppfödningen. Här grisar 80 satellitsuggor från Tängesbols suggring varannan vecka och Karl-Johan och hans medarbetare har själva byggt stallet. 

– Man vill ju ha det bästa av två världar; rimlig investeringskostnad och ett solitt bygge så det håller länge. Och det får man ju om man har kunskap, erfarenhet och rätt engagemang. 

Karl-Johan har 25 års erfarenhet av att ha byggt och underhållit husen på sina gårdar, vilket han ser som komplement sysselsättningsmässigt till växtodlingen. Samtidigt pekar han på utmaningen i det hela:

– En sån här byggprocess är ingen lek. Bygget, produktionen, personalen – en normal människa ballar ju ur. Det är en häftig utmaning. Men det passar mig som person. En del ska ju absolut inte göra såhär. 

I dag produceras tolv fina smågrisar per grisande sugga till slaktgrisstallarna. 
– Utmaningen för oss nu är att ta fram fler smågrisar på sugga. Men med hjälp av våra medarbetare Malin, Anastasia, Stefan och Anki i samarbete med navhållare vid Tängelsbols lantbruk och veterinär Erik Lindahl är jag säker på att vi snart kommer nå 13 insatta grisar i slaktgrisstallet per hyrd sugga, säger Karl-Johan.

Värme, ventilation och utfodring

Valet att bygga själv gav hög kostnadseffektivitet. Offerten på totalentreprenad var på 40 miljoner, Karl-Johan byggde för 17. Tre saker är han dock inte villig att spara in på: värme, ventilation och utfodringsstyrning. 

– Värme ska man inte spara på. Vi har en 400 kilowatts flispanna som kan värma hela båspallen. Ventilation är en annan sak jag inte sparar på, där har vi i princip dubbel kapacitet mot vad djurskyddslagstiftningen kräver. Och så valde vi top of the line på utfodringen, ett kombinerat foder- och strösystem som möjliggör rätt foderblandning till varje djur. Foderkostnaden är ju miljoner varje år, så där känns det rätt att satsa på bra styrning. 

Helst egen spannmål

Basen i fodret är spannmål som Karl-Johan helst vill ska komma från den egna gården. Anledningen är att han vill ha en ren vara som är ordentligt torkad i hög temperatur samt höga protein­nivåer. Därför är lagringsutrymmena på gården rejält tilltagna, och Karl-Johan överlagrar gärna halva skörden för att säkra upp tillgången kommande år. 

– De där åren man behöver köpa in ett lass tappar man siffror direkt, när man inte har grepp om hur det är odlat och torkat. 

Spannmålen kompletteras med åkerbönor, soja, premix och vatten. Några alternativa råvaror finns inte att tillgå i området. 

Rutinen är att kontrollväga smågrisarna i en box per avdelning varje vecka och på så vis räkna ut tillväxten. Baserat på de siffrorna och hur grisarna ser ut justerar Karl-Johan foderblandningen. 

– Tillväxtgrisarna växer 360 gram per dag under avvänjningsveckan och i snitt 585 gram om dagen under de 32 dagar som de är i tillväxtfasen. Vid insättning i slaktgrisstallet ska de tio procent minsta grisarna väga minst 27 kilo, allt för att vi ska kunna tömma avdelningen 91 dagar senare. Vi tillämpar 14 veckors system inklusive tvätt och tomtid på sju dagar De grisar som går från enhetsboxarna in i resursavdelning når högre vikter och flyttas till slaktgrisstall som töms på 63-70:e dagen, berättar Karl-Johan, och konstaterar:

– Det är intressant att se hur produktiviteten växlar ut beroende på hur man skruvar på receptet. När alla stjärnorna står rätt då går ju grisarna som tåget. 
 

Halmförrådet till nybygget är mobilt och Karl-Johans egen uppfinning. Det består helt enkelt av en bod som dockas intill den avdelning där det är grisning för tillfället. Övriga perioder strös det med krossad havre via fodersystemet. Inifrån avdelningen nås halmförrådet via en dörr.
– Det fungerar klockrent, det är jag riktigt stolt över faktiskt, säger Karl-Johan.

Strör med havre

Utfodringssystemet används även för att strö, utom just runt grisning då det är långhalm som gäller. I smågrishörnet finns nedsläppsröret för strö, som även ger prestarter under den period då det är aktuellt. Mängden strö regleras via datorn, där man anger hur många sekunder anläggningen släpper ner strö i varje box. 

Som strömedel används havre, som hygieniseras och lättrostas med hjälp av gasoltork och därefter mals grovt. 

– Det är helt min idé. Folk tycker att jag är konstig. Men jag tar helst inte in halm för jag tycker att det bromsar upp skörden och etableringen av höstgrödor. Jag vill helst ha ner halmen i backen igen, säger Karl-Johan och berättar att halm på Värmlandsnäs betingar ett pris om mellan 1,50 och två kronor kilot. 

Åtgången på havre som strö är drygt 200 kilo per dag. 

Vägen fram till att suggstallet på Åhs står där det står i dag har inte varit spikrak. Bland annat krånglade en handläggare på länsstyrelsen till processen genom att inte ge tillstånd för gödselspridning på helger. På det stora hela tvekar Karl-Johan dock inte om Sveriges förutsättningar som animalieproducerande land, och lyfter Säffle kommun som tillmötesgående när det gäller lantbruksföretagande.

– Vi har vatten och arealer så det är rimligt att vi ska föda upp grisar i Sverige. Det enda som kan ligga oss i fatet är svensk lagstiftning kring hur vi tar fram grisen, eller att inte förädlingsindustrin klarar av att göra sitt. Det är bara de två sakerna, resten är upp till oss själva. Vi som företagare har en resa att göra – att bli vassare och satsa på det som ger pengar och inte hålla på med saker som inte ger något. Många av oss klagar men vi är inte fokuserade och lägger inte ner pengar och energin på det som växlar ut, säger han och får det att låta alldeles självklart. 

En liten lucka mellan omklädningsrummet och lunchrummet gör att exempelvis papper eller olika förnödenheter kan distribueras däremellan utan klädbyte. 

Genuint intresse

Att Karl-Johan är en entreprenör av rang blir tydligt allt eftersom han berättar, och på frågan om framgångsfaktorer svarar han utan att tveka:

– Min fru Sintija som är delägare och engagerad i företagets administration betyder mycket, likaså vår personal, som är fantastiskt bra! Vi har även god stöttning av Landshypotek som jag tycker är en engagerad och bra affärspartner.

Ett riktigt genuint intresse är en annan avgörande ingrediens.

– Det som lockar är en blandning mellan lantbruk och företagande. Det är så roligt när man är genuint intresserad och träffar likasinnade. Jag har ju inget annat. Jag har min familj och lantbruket, inga hobbys. Jag drömmer inte om att skaffa flygcertifikat eller bygga en veteranbil. 

En dröm är istället att förvalta företaget och dess resurser på bästa sätt. 

– Vi jobbar med att kalka, dränera, gå över skogar och bygga vägar i skogarna. Det är så roligt när man har ett företag som genererar pengar, för då kan man göra förbättringar som ger ringar på vattnet!

 

Karl-Johans bästa respektive sämsta affär hittills:

”Bästa och sämsta affär för mig är nog en och samma faktiskt. Året var 2000, jag var 25 år och hade förlorat budgivningen på en gård, där jag satt ett för lågt tak för investeringen. Jag blev deppig och kände att det saknades utvecklingsmöjligheter för mig, grannarna var så starka. Någon månad efter köpte jag en fastighet inne i Säffle istället. Hyreshuset gick riktigt bra, men jag var verkligen inte intresserad av det, så jag sålde det efter fem år. Pengarna tog jag hem och använde för att dubbla arealen och grisproduktionen. Affärer handlar inte bara om pengar. Jag vill vara jordbrukare!”

 

Priset på att sätta betong ovanför fönstren var i samma storleksordning som att köpa större fönster som når ända upp till väggens slut. Resultatet blev ett ovanligt ljust stall. 

 

Suggorna får fett-pulver tilldelat förhand i fodertrågen i samband med grisning. Under en period pausades rutinen, men då sågs markant försämring i suggornas mjölkproduktion. 

 

Emma Sonesson
Emma Sonesson
Tel: 073-6504983
E-post: emma@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 23 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste