Världen behövde en förändring

Krönika: Vädret eller covid-19? Hur man än vill, så är det ständigt aktuellt nu för tiden. Just nu lider vi väl åtminstone av minst en av dem på något sätt. Själv är jag trött på att frysa. Trött på frost. Trött på torka.

 


Men säkert som
amen i kyrkan så kommer det att förändra sig. Bli bättre väder. När det bättre vädret kommer, är det som det jobbiga vädret aldrig funnits.

Många verkar hoppas att det blir så med coronan också. Dock inte jag. Jag tycker och hoppas att alla förändringar, stora som små, stannar kvar. Jag tycker Sverige och världen blivit bättre. Det är inte så att jag gillar eller förringar att folk dör, ligger dödssjuka eller lider kroppsligt och själsligt. Men världen behövde en förändring. Lika genomgripande och globalt förändrande som andra världskrigets slut, kalla krigets slut eller internets genomslag.

Världen var inte frisk innan viruset kom. Varken vi eller samhället var riktigt friska. Vi satt fast i ett ekorrhjul av kvartalsrapporter och konsumtionsdriven tillväxtekonomi. Vi skulle producera och framför allt konsumera meningslösa skitgrejor, produkter med dålig kvalité, produkter som inte går att laga, produkter med programmerat åldrande, tjänster med tveksam mening, tjänster som ingen egentligen efterfrågat. Vi skulle tillfredsställa behov som skapats i oss mot bättre vetande. Som att lycka och välmående fanns runt hörnet, bara vi spenderade lite mer pengar. Pengar som nästan inte kostar någonting att låna.

Här i Sverige så skulle lyckan köpas genom att köpa bostad i rätt postnummer. De bostadskostnaderna får vara hur höga som helst. För man ska bo på rätt plats. Själva bostadens reella värde betyder ingenting. Platsen och postnumret betyder allt. Resande har också varit väldigt viktigt i Sverige. Inte resande för att se nya kulturer eller lära känna en lokalbefolkning. Nä, resande för att kunna visa upp att man har rest, var det som gällde. Resan skulle helst ske till ett varmt land, där maten och alkoholen var billig och där man kunde leva nästan som i Sverige.

Men detta konsumtionssamhälle och ständiga jakt på att tillfredsställa behov vi inte ens visste att vi hade, gav oss några stora fel. Ingen var lycklig. Ingen fick vara lycklig och tillfreds, för då hade man ju slutat jaga tillfredsställelse. En lycklig människa konsumerar inte kopiösa mängder varor och tjänster för att försöka fylla det tomma hålet inombords. Denna konsumtion höll (håller?) på att knäcka vår jord. Vi förbrukade resurser och producerade miljöförstöring i sådan mängd att vi höll på att göra planeten svårbebolig.

Vi hade adresserat problemet redan före viruset, men lösningarna som presenterades var oftast beskattning för att ”styra” konsumtionen, inte ifrågasätta den. Jag hoppas att viruset har fått världen att göra ett paradigmskifte. Fått oss att inse vad som är viktigt. Vilka jobb som är väsentliga för samhället. För oss alla och envar. Vad som gör oss lyckliga på riktigt. Och vilka skyldigheter vi har. Vi har inte bara rättigheter i samhället. Ett samhälle är bara en sammanslutning av människor som samarbetar för att lösa gemensamma problem och svårigheter på bästa sätt. På ett bättre sätt än att göra det enskilt. Ska det fungera så måste alla bidra. Inte bara glida med och kräva saker samt bevaka och utöka sina egen specifika rättigheter.

Jag hoppas att viruset har förändrat samhället. Förändrat människorna. För vi var sjuka innan. Nu hoppas jag vi håller på att tillfriskna.

Till sist, hur går det med min nya, hemliga gröda? Jo, den växer. Men skörden ligger en krönika bort. Vad är det för något, undrar ni? Jag ger en ledtråd. Den är vit, när nästan 100% av dess släktingar är gröna...

 

Eric Holgersson

Artikeln publicerades fredag den 05 juni 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste