Kan Skåne så kan resten av Sverige

krönika: Hittills har den svenska livsmedelsproduktionen klarat att leverera mat till svenska folket, vilket krävt extra insatser och merkostnader. Livsmedelsföretagen har fått avsätta mer resurser för att till exempel säkerställa bemanning på anläggningarna, extra städningen på slakterierna, utöka inköp av skyddskläder samt att genomföra ytterligare utbildning av personal för extrabemaning.

 

Säkerställande av livsmedelsförsörjningen uppmärksammas i Sverige och EU. Att klara försörjningen förutsätter ett främjande och vilja för tillväxt av den inhemska produktionen. Svårigheten att gå från ord till handling i livsmedelsstrategin är dock synbar såväl på gården som i industrin. Lantbrukarna aviserar om en omfattande byråkrati och utdragna processer i tillstånds­ärenden hos länsstyrelsen då nya stallar ska byggas. En avig inställning förekommer hos ett flertal tjänstemän då MKB-ansökan ska handläggas. 

Viljan att underlätta och främja byggnationer och därmed en konkurrenskraftig tillväxt saknas allt för ofta. Likaså är stuprörstänket påtagligt när varje myndighet ser till sin lilla del av gårdens verksamhet, trots att gårdsperspektivet i sin helhet är förutsättningen för en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Den röriga fördelningen mellan tre myndigheter, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och läns­styrelsen som hanterar djurskyddskontrollen skapar rättsröta, oro och frustration för lantbrukaren och industrin. Kontrollavgifterna på slakterierna ökar utan att för den skull bli bättre eller effektivare. Många projekt har passerat genom åren från regeringshåll; Förenklingsresa, Livsmedelsstrategin, Matlandet, Konkurrenskraftsutredning, Högnivågruppen, Effektivitets­projektet. Höga ambitioner men när blir det verkstad på gården och för livsmedelsföretagen? 

Stödet för en nationell livsmedelsförsörjning måste gå från ord till handling; från centralt och vid handläggning, tillämpning men också i det faktiska inköpet av svensk mat. Genom att välja mat från svenska bönder mättar man inte bara skolungdomarnas magar utan bidrar även till en levande landsbygd samt intäkter till kommunen och säkrar en nationell livsmedelsförsörjning. Om medvetenheten och vikten av att kunna producera mat i vårt närområde blir allt viktigare så är det angeläget att visa på goda exempel där kommuner lyckats uppnå 100 procent svenskt. Det visar på engagerade kommuner och värdet av att ställa höga kvalitetskrav i enlighet med vad samhället kräver hos våra bönder. 

Hur ser det då ut inom skola och omsorgsverksamheten i Skånes tio större kommuner? En undersökning har genomförts för att se hur stor andel av svensk kyckling som serveras i Skåne. Valet av Skåne var dels för att vi har många lantbrukare i Skåne, dels för att årsstämman skulle hållas i Ystad. 

Undersökningen visade att samtliga kommuner, förutom Malmö, hade en hög andel upphandlad svensk fågel. Tre kommuner, Eslöv, Ystad och Ängelholm hade 100 procent svensk kyckling och kalkon. Flera kommuner hade över 90 procent svenskt. Förutom Sverige kom fågelköttet i de olika kommunerna från Danmark, Lettland, Litauen, Tyskland, Thailand, Brasilien, Polen, Frankrike, Italien och Argentina. I vissa kommuner hade man upphandlat kyckling från flera länder, men uppmanat i de flesta fall köken att köpa den svenska. Undantaget är Malmö där 85 procent av det upphandlade fågelköttet kom från Sverige (dvs i det upphandlade avtalet), men där många kök hade valt att upphandla från utlandet. Det innebär att endast 65 procent av den faktiska förbrukningen i Malmö var svensk under 2019. 

Kraven som ställdes varierade mellan kommunerna, vanligtvis följde man Upp­handlings­myndighetens kriterier som ställs, till exempel från förbud mot näbbtrimning till ansvarsfull antibiotikaförbrukning. Ett flertal kommuner nämnde att man ville ha svensk närproducerad kyckling och kalkon och för att få det så ställde man specifika kvalitetskrav som bara svensk fågel lever upp till. 

Att gå från ord till handling ska inte bara gälla Skåne och de mindre kommunerna. Om dessa kommuner kan så kan resten av landet också. Det gäller att göra aktiva, medvetna val som visar att man som kommun bryr sig och har viljan att upprätthålla samt öka en nationell livsmedelsproduktion. Tidigare studier som gjorts visade att exempelvis Stockholm landsting och stad tillhörde dom sämsta i klassen i andelen svensk kyckling. Storstäderna har mycket att lära från övriga kommuner och vi kan lära oss av Skåne. Resultatet visar att det går om viljan finns, frågan är om viljan finns hos regeringen när det gäller att öka takten för nationell självförsörjningsgrad inom offentlig sektor?  

 

Maria Donis

Artikeln publicerades måndag den 22 juni 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste