Varningsklockan har ringt

krönika: Kommer förståelsen att öka för vår inhemska och lokala livsmedelproduktion när Corona är över? Tur i oturen fortsätter matproduktionen relativt obehindrat, det finns inget annat alternativ. Antingen kör man på för fullt eller inte alls, för inom lantbruket finns inget mellanting som är hållbart någon längre tid. Jag tycker det ska bli intressant att följa vad som händer fram­över. Jag diskuterade just detta häromdagen med en god vän och pensionerad bonde. I vårat samtal var han ganska övertygad om att det kommer svänga till det bättre ganska snart. Jag var lite mer skeptisk till just det. Jag är rädd att när stormen blåst över rullar det mesta tillbaka till de gamla hjulspåren.    


Tar man ett exempel så har Sveriges officiella ställning till CAP inte ändrats trots rådande kris och lämnar därmed en del att önska, sett till den svenska lantbrukar­kårens bästa. Sverige är ett av få länder som kraftigt vill minska de ekonomiska ersättningarna till lantbruket till skillnad från exempelvis Frankrike, Italien och Spanien. Medan andra länder jobbar hårt med att få tillbaka så mycket som möjligt av EU-avgiften i form av EU-ersättningar som tar en omväg via bönderna, men slutligen kommer konsumenterna till glädje genom att det finns bra mat i affärerna till ett lågt pris, så vill Sverige minska ner CAP. Med orättvis beskattning och hårdare regelverk är det helt orimligt att låta svenska bönder få en avsevärt sämre lönsamhet än våra Europeiska kollegor.    

Utan stöden blir maten i affären väsentligt dyrare vilket i sin tur kommer gynna import från andra sidan jordklotet. Hade ett hektar jordbruksmark i Sverige kostat ungefär samma att bruka som ett hektar i ett land med helt andra spelregler hade läget varit annorlunda. I dessa oroliga tider har man uppenbarligen inte tänkt till en extra gång och allt tyder på att CAP kommer sänkas med minst 10 procent. Sveriges folkvalda företrädare önskar en ännu större sänkning. EU-stöden är inga bidrag, utan en ersättning för utförda åtgärder som våra beslutsfattare vill att vi ska göra. Hålla landskapet öppet, gynna biologisk mångfald med mera. Uteblir ersättningarna kan man heller inte göra alla dessa viktiga arbeten som gynnar både natur och en sund matproduktion. Avregleringar kommer göra att mycket av marginalmarkerna slutar att brukas.     

I min krönika: “Dags att ta livsmedelsberedskapen på allvar” (publicerad i Jordbruksaktuellt 15 november 2019) skrev jag om allvaret ifall gränserna stängs och transporter hindras. Lyckligtvis har de stängda gränserna endast hindrat persontransporter, men inte stängt av möjlig­heterna att exportera och importera varor i någon större omfattning. Det är däremot en varningsklocka att nästa kris kan bli många gånger värre vad gäller just varutrans­porter i form av bland annat livsmedel. Detta om någon borde ge en tankeställare för våra folkvalda att vi måste ha en stark inhemsk livsmedelsproduktion som även kan fungera i kristider. Likväl beredskapslager med insatsvaror, bränsle med mera ifall krisen blir långvarig. 

Det finns mycket som bör analyseras grundligt efter denna något annorlunda tidsperiod och det arbetet bör börja helst igår. Vilka lärdomar har vi lärt oss och framförallt vad kan göras bättre till nästa gång. För en sak kan vi vara säkra på, fler kriser kommer både mer och mindre allvarliga än denna vi befinner oss i just nu.

 

Rikard Hagman 

Artikeln publicerades tisdag den 30 juni 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste