Gudmundsgården – en liten gård med stor verksamhet

Sabine och Ralf Tebaay driver Gudmundsgården utanför halländska Slöinge med 20 hektar mark och 16 anställda.
– Vi är Hallands minsta levande gård. Det finns ingen annan självförsörjande gård med mindre hektarantal. Samtidigt är vi en av de största arbetsgivarna inom lantbruk i Halland med flest anställda per hektar. Nästan som i Kina, säger Ralf Tebaay och skrattar.

 

Ralf Tebaay äger och driver Gudmundsgården tillsammans med hustrun Sabine. Gårdscharkuteriet var Hallands första när paret startade verksamheten 1998. Ralf menar att den lokala livsmedelsproduktionens tid är kommen. 
– Vi måste ändra beteende och synsätt från kapitalbaserad produktion till mer lokalt förankrad produktion, säger han. 
Foto: Pär Andersson


På Gudmundsgården i Asige utanför Slöinge, mellan Halmstad och Falkenberg, startade Sabine och Ralf Tebaay Hallands första gårdscharkuteri 1998. Glada grisar som slaktas i närområdet, styckning och charktillverkning på den egna gården och försäljning direkt till slutkunden var och är fortfarande viktiga principer. Idag förädlar man råvaran från omkring 1 300 grisar, 100 oxar och 200 lamm per år i gårdscharkuteriet. Sortimentet består av upp till 170 olika produkter och varorna säljs i gårdsbutiken på Gudmundsgården, i den egna butiken Gudagott i centrala Halmstad och på torg och marknader i regionen. En liten del säljs även till restauranger och caféer.

Hur kan en gård med 20 hektar mark åstadkomma detta? Svaret är en kooperation med fem andra lantbruksföretag i närområdet. Lantbrukarna som ingår i samarbetet producerar grisar, nötdjur och lamm som slaktas på närbelägna slakterier. Grisarna kommer till Gudmundsgården i halvor, nötdjuren i fjärdedelar. Styckning, förädling och försäljning sker sedan på Gudmundsgården med gårdens personal.
 

Krögaren och matprofilen Carl Jan Granqvist var med i utvecklingen av chili-choklad-korven. 
– Han ville att vi skulle tillverka en korv som inte funnits innan. Jag sa att allt är gjort redan, men min dotter föreslog något med choklad. Vi använde kakaopulver och tillverkade chili-choklad-korven, säger Ralf. 

”Redighet är ett bra ord”

Gårdens egna 20 hektar används till spannmålsodling för eget foder och produktion av omkring 300 slaktgrisar per år.

− Vi anlitar bara bondeägda, små slakterier. Vi har ett speciellt avtal för våra grisar. Det kostar lite mer men vi vill inte att de ska blandas med andra grisar som de blir stressade av. Att ha slakten på den egna gården har vi försökt undvika. Vi hade aldrig fått ekonomisk balans i det. Det är bättre att betala för den tjänsten och när man arbetar med mindre slakterier som kan anpassa sig och vara flexibla, fungerar det utmärkt. Eftersom vi säljer produkterna direkt till kund finns inga mellanhänder som vi behöver betala. Vi betalar gärna tre kronor mer för den service som vi får på slakterierna, säger Ralf.

Han menar att kunderna sätter värde på att veta var djuren kommer ifrån och att produkterna är fria från tillsatser.

− Det finns många dolda agendor i livsmedelsbranschen idag. Det är bättre att gå ut ärligt och hederligt, det måste vi återinföra i branschen. Redighet är ett bra gammalt svenskt ord och det behövs. Våra kunder beställer vad de vill ha och betalar det vi behöver ta betalt. Av 50 kunder är det kanske en som frågar vad det kostar, säger Ralf.
 

Gudmundsgårdens grisar har fri tillgång till utevistelse och får endast lokalproducerat foder.

Byggt från grunden

Sabine och Ralf är båda uppväxta på mjölkgårdar i Tyskland och är båda utbildade agronomer. Det var på universitetet som de träffades och som nyblivna föräldrar bestämde sig det äventyrliga paret för att prova lyckan i Sverige. När Sabine blivit klar med en chark­utbildning gick flyttlasset till Gudmundsgården.

− När vi flyttade hit hade vi inga släktingar här, inga kontakter, vi kände absolut ingen. Vi kom hit i februari 1998, byggde charken med egna krafter och öppnade butiken i augusti samma år. Vi hade likvida medel för att klara oss i ett år från februari, sedan hade det varit slut med företaget. Första året fick vi en bra julförsäljning som katapulterade oss genom vintern, fram till sommarförsäljningen. Efter ett år var företaget stabilt, vi kunde anställa två damer från trakten och sedan dess har det gått kontinuerligt uppåt. Det var tre, fyra år sedan vi senast lånade eller leasade något för en investering. Idag är företaget stabilt och brett uppställt, berättar Ralf.

59-årige Ralf är äldst i företaget. Medelåldern bland personalen är runt 25 år. Ralfs hustru Sabine är chef och ansvarar bland annat för personalen.

− När vi startade för 22 år sedan var vi tvungna att bestämma vem som bestämmer. Man kan inte ha två chefer och det var världens bästa beslut att Sabine blev chef. Genom åren har vi satsat på damerna. 70 procent av våra anställda är kvinnor, säger Ralf.
 

Ralf Tebaay beskriver personalkostnaderna som enorma jämfört med mer automatiserade företag. Det avgörande, menar han, är att verksamheten är nischad och att personalen är motiverad och engagerad.

Utveckling före tillväxt

Gudmundsgården omsätter årligen omkring 15 miljoner kronor. Ökad tillväxt är inget mål för ägarparet, som snarare vill utveckla detaljer i det man har byggt upp.

− Tillväxt är inget positivt i sig. Vi har inte filosofin att växa mer. Ett företag går igenom en fas för att nå sin slutliga position. Det är som med en häst. Först är den ett föl, sedan växer den och blir till slut en fullvuxen häst. Först då börjar du rida och utbilda den. Det är samma med oss. Företaget har nått sin storlek och kommer inte att växa mer utan utveckla sig, säger Ralf.

”Hästen Gudmundsgården” var fullvuxen runt 2010, när företaget funnits i tolv år. Då omsatte man drygt tio miljoner.

− Sedan dess har vi inte haft någon större produktionsökning och har i stort sett haft samma antal anställda. Men vi står inte still – företaget är mer diversifierat och det pågår ständigt en produktutveckling, men med befintlig kapacitet, säger Ralf.
 

− Jag vill inte skryta men vi har Sveriges största gårdstillverkade sortiment med 160-170 produkter. Principen är jättemånga produkter, men inte så stor mängd av varje, säger Ralf Tebaay.

Trogna kunder

När Gudmundsgårdens charkuteriverksamhet drog igång 1998 var lokalproducerat och närodlat inte på långa vägar lika aktuellt bland allmänheten som idag.

− Ingen snackade om det, det var avlägset och nästan exotiskt för de allra flesta. När vi kom hit var marknadsandelen för lokalproducerade produkter mindre än två procent. Nu är det runt 20. Det betyder också att 80 procent fortfarande inte är intresserade och att stora kedjor måste fortsätta att producera Dennis hotdogs eller Mamma Scans köttbullar. Statistiken i Europa är 70–30, så vi har tio procent kvar innan intresset för lokalproducerat är på europeisk nivå, men vi har kommit ganska långt faktiskt, säger Ralf.

Att sälja sina produkter direkt till kund ger en social kontakt som är en grund i företaget. Ralf beskriver sina kunder som angenäma människor med höga moraliska värderingar.

− Det är inte de rikaste, det har inget med pengar att göra. Kunderna är också väldigt trogna. Står jag i en av våra försäljningsvagnar på torget i Varberg, kommer kunderna även om det är blåsigt, kallt och regnigt. På 15 år har jag inte haft en enda dålig torgdag när personalkostnaden inte har täckts. Inte en enda. Det är fantastiskt att ha ett sådant kundunderlag, säger han.

Rotade i området

En annan grundprincip i företaget är att produkterna alltid ska innehålla högkvalitativa råvaror och vara utan tillsatser. Kvalitet före pengar, som Ralf beskriver det.

− Inget socialt beteende hjälper om produkten är dålig. I Sverige har man medvetet satsat på industriell livsmedelsproduktion sedan 50-talet. I Tyskland sa Willy Brandt att tyskarna skulle äta bättre än förra generationen. I Sverige sa Olof Palme att svenskarna skulle äta billigare än förra generationen. Vi hade kunnat tjäna mer om vi hade använt billigare råvaror. Vi har jättedyra varuinköp jämfört med andra. Vår vinstmarginal är så pass stor att vi klarar oss, men kvaliteten ska aldrig sjunka under hundra procent. Det uppskattar folk, trots att våra produkter är lite dyrare än ICA:s.

Jag frågar Ralf om det inte är lockande att låta företaget växa mer och anställa ännu fler.

− Visst kunde vi gjort det, men då hade det blivit ett helt annat företag och jag hade fått lämna hantverket till viss del. Det är inget tvång för mig att åka till Varbergs torg varje lördag, jag gillar kontakten med kunderna. Företaget måste ha en sund bas. Varför planterar man träd i skogen i oktober och inte i mars? För att plantorna får tid att etablera rötterna och har en tillväxt som inte är synlig. Ett företag måste först bilda rötter och sedan växa till. Våra rötter här i området är enorma, säger Ralf Tebaay.


Pär Andersson
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 04 juli 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste